Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Frågor om språket – rolig, orolig, jaget först

De har roligt – dock inte på danska språket.
De har roligt – dock inte på danska språket. Foto: TT

Vill du också ha svar på en språkfråga?
Ring: Språkrådet 0200-295555, vardagar 9–12.
Eller mejla:
sprakfragor@sprakradet.se

Inte roligt vara orolig på svenska

När och varför fick ordet rolig den betydelse det har i svenskan i dag? Borde inte rolig vara det naturliga motsatsordet till orolig? Så är det ju till exempel i danskan, där man säger att man ska ta det roligt när man ska det lugnt.

Per

Svar: Ordet rolig är ursprungligen en bildning till substantivet ro. Tidigare hade det svenska rolig också betydelsen ’lugn’, precis som det har i danskan och norskan, men mot slutet av 1600-talet försköts betydelsen. Från ’lugn’ och ’behaglig’ är steget inte långt till ’harmoni, välbehag’ och därifrån till ’nöje, glädje, fröjd’. Tyvärr kan man inte säga varför betydelsen ändrades i svenskan men inte i danskan – i skriftliga källor kan man se att sammanhangen som orden förekommer i förändras, men man ser ju inte i texterna hur folk har tänkt. I adjektivet orolig har vi kvar den ursprungliga betydelsen av rolig – ordet betyder inte ’oskojig’, utan ’olugn’.

Maria Bylin

 

Inte oartigt att sätta jaget först

Jag reagerar på att alla nu för tiden, när de pratar om sig själva och en person till, börjar med jag och sedan namnet på den andra personen. Jag fick lära mig att man alltid börjar med den andra personen.

Sigge

Svar: Vem man sätter först är främst en fråga om etikett och om sedvänjor. Många svenskar har fått lära sig att det är artigast att nämna andra först: min bror och jag. Men andra, kanske främst yngre, har inte en tanke på att uttryckssättet jag och min bror skulle vara oartigt och förminskande mot brodern.

Om man vill vara helt säker på att inte trampa någon på tårna just när det gäller denna språkliga aspekt, sätter man den andra personen först i meningen. Men det är en social konvention, inte en grammatisk regel, och den börjar luckras upp. Det finns ingenting i själva språket som säger att jag och min bror skulle vara ett oartigt sätt att uttrycka sig.

Ingrid Olsson

Läs fler frågor om språket