Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Fram för den skandinaviske muslimen!

Efter terrorangreppen i Sverige och Danmark är det hög tid för muslimer i Sverige, Danmark och Norge att prata om en skandinavisk islam, skriver den norske författaren Mohammad Usman Rana.

Skandinavien är en enastående region i världen; Norge, Danmark och Sverige blir årligen rankade som några av de allra bästa länderna att bo i. Unga människor har en uppsjö av möjligheter i dessa avancerade välfärdssamhällen, med goda utsikter till utbildning, arbete och hög levnadsstandard. Trots detta har över 500 unga skandinaviska muslimer, från tre av världens rikaste och mest demokratiska länder, de senaste åren rest som jihadister till Mellanöstern.

Nyligen attackerades Stockholm av en IS-sympatisör och 2015 fick Köpenhamn uppleva hur en ung dansk muslim angrep en föreläsning och en synagoga. I Norge har säkerhetspolisen flera år i rad klassat muslimska extremister som det största hotet mot rikets säkerhet. Samtidigt finns det skandinaviska muslimer som inte stöttar IS, men som likväl har en enfaldig förståelse av islam, där religionen reduceras till tekniska påbud och förbud. De bokstavstroende, puritanska krafterna vinner mark, och försöker definiera hur islam ska utövas och tolkas i Skandinavien. Muslimer i mittfåran befinner sig under stark press, andligheten är på tillbakagång och islam står i lågor. Även i Skandinavien.

Det ska inte vara någon motsättning mellan att vara praktiserande muslim och samtidigt vara en lojal skandinav.

Mot denna bakgrund gav jag i fjol ut boken ”Norsk islam – hvordan elske Norge og Koranen samtidig”. Ambitionen var att formulera idéer som kunde bidra till att utveckla en förståelse av islam anpassad till den norska verkligheten. Med tanke på den kulturella och historiska gemenskap som existerar mellan Norge, Danmark och Sverige är det lika mycket ett skandinaviskt projekt, och bilden förstärks ytterligare av att utmaningarna i mötet mellan islam och dessa länder är ganska lika varandra.

En sådan gemensam utmaning är att många skandinaviska muslimer mentalt lever vid sidan av den skandinaviska kulturen, de är fortfarande upptagna av hur islam praktiseras i deras ursprungsländer. Men en stor andel av muslimerna är ju födda och uppvuxna i Norge, Danmark och Sverige. Vi är först och främst skandinaviska muslimer, och behöver utveckla en skandinavisk islam. En teologi som är förankrad i islams heliga texter och som samtidigt går att förena med de skandinaviska referensramarna och den liberala demokratin.

Varför behövs då en utveckling som mynnar ut i en skandinavisk islam? Mitt svar är tudelat: Religionen islam kräver en sådan anpassning, och dessutom behöver unga skandinaviska muslimer hitta balansen mellan det skandinaviska och det muslimska i sin identitetsutveckling. På detta sätt kan man hejda radikalisering och hatiskt tankegods på ett tidigt stadium. Det är därför på tiden att skandinaviska muslimer samarbetar om att utkristallisera en skandinavisk islam, som gör att skandinaviska muslimer kan förena sina två identiteter. Det ska inte vara någon motsättning mellan att vara praktiserande muslim och samtidigt vara en lojal skandinav.

Dessvärre är många unga skandinaviska muslimer okunniga om att begreppet kontextualisering är en central princip i traditionell och ortodox islamisk teologi, att islam måste sättas i sitt sammanhang både vad gäller tid och plats. På grund av ett ökande salafistiskt inflytande bland skandinaviska muslimer betraktas islam som en statisk storhet. Men sådana renläriga grupper bryter mot traditionell sunni- och shiaislam, som lägger stor vikt vid kontextualisering och nytolkning av islams heliga texter.

Läs mer: Pernilla Ouis: Kvinnorna ställer de nya och rätta frågorna inom islam

En av världens främsta islamiska teologer, den syriske Shaykh Muhammad al-Yaqoubi sa något intressant i ett tal på Zaytuna College i Kalifornien. Han framhöll att det traditionella islams utveckling frystes i tiden för mer än 100 år sedan. Shaykh Yaqoubis tydliga uppmaning var att det måste produceras ny teologisk litteratur som är anpassad till vår tid, eftersom det har skett stora förändringar i livsstil, ekonomi och politiska förhållanden de senaste hundra åren. Det är värt att påpeka att Shaykh Yaqoubi inte är någon modernist eller reformist, utan gott och väl håller sig inom ramarna för islamisk konservatism.

Ett av de främsta hindren för anpassning av islam till en skandinavisk verklighet, tror jag, är att islam i allt högre grad har börjat uppfattas som en politisk ideologi. När vissa muslimer får för sig att religiositet är liktydigt med att införa en utopisk islamisk stat, samtidigt som Skandinavien präglas av liberal demokrati och sekularism, uppstår en intellektuell spricka. Bakgrunden till denna konflikt är att det, efter det osmanska rikets fall och i kölvattnet av kolonialismen, har växt fram grupperingar som har använt islam som ett politiskt verktyg. De mest extrema moderna exempeln är Al-Shabab, talibanerna och IS.

I internets tidsålder, och med ett Mellanöstern i kaos, har dessa politiska tankar om islam nått skandinaviska breddgrader med en väldig kraft. Men är islam verkligen en politisk ideologi? Tim Winter, professor i Cambridge och erkänd islamisk teolog, menar att det vore felaktigt att definiera den här typen av statsbildningar som islamiska. Vid sitt Norgebesök 2011 visade han att det historiskt inte finns några motsvarigheter till det som man i modern tid karakteriserar som islamiska stater.

Winter menade även att islamiska nationer historiskt inte har blandat sig i invånarnas privata förehavanden – och att mikrostyrning av människor inte har någon grund i islamisk historia. Detta bekräftas av en av västvärldens mest framstående islamiska intellektuella, den ortodoxa sunnimuslimska amerikanen Hamza Yusuf. Som jag visar i min bok menar Yusuf att islam inte är en ”ideologi, politisk eller av annat slag. Islam är en uppenbarelse från Gud som förklarar och påminner folk om deras plikter inför Skaparen”.

För att muslimer på ett djupare intellektuellt plan ska klara av att förena sin skandinaviska och islamiska identitet är det avgörande att den muslimska synen på islam avpolitiseras. Därför är budskapet i min bok att muslimer visst kan vara praktiserade och socialkonservativa muslimer, men att man bör skilja på personlig religiositet och politik. Staten ska inte styra människors moral och privatliv. En skandinavisk muslim kan vara socialkonservativ och praktiserande muslim och samtidigt politiskt liberal.

Vidare tror jag att skandinavisk islam bör utvecklas till att bli en holistisk kultur som inte bara berör teologi, med påbud, förbud och trossatser, utan som också handlar om samhället, mellanmänskliga relationer och kulturella aspekter som konst, idrott och liknande. Därför intervjuar jag i boken Skandinaviens kanske största kulturella kändis, den danska artisten artisten Isam Bachiri, känd från Outlandish.

Med detta sagt är jag övertygad om att skandinaviska muslimer bör navigera sin skandinaviska form av islam inom ramarna för en traditionsenlig teologisk trovärdighet. Detta är inte minst nödvändigt för att väcka tillit hos den stora massan av skandinaviska muslimer, när både svenska, danska och norska traditioner och samhällsuppfattningar införlivas i utvecklingen.

En opinionsundersökning (Gallup Coexist Index) från 2009 visar till exempel att 58 procent av franska muslimer har en stark religiös identitet, medan 23 procent av den övriga franska befolkningen svarar samma sak. Motsvarande siffror i Stortbritannien är 75 respektive 23 procent. Liknande förhållanden råder bland skandinaviska muslimer. Att förvänta sig att de ska omfamna en liberal moral i sina personliga liv är inte bara orealistiskt, det är också djupt antiliberalt och orimligt. Man kan däremot förvänta sig att också socialkonservativa och religiösa muslimer placerar sin religiösa praktik i ett skandinaviskt sammanhang, värdesätter jämställdhet, har respekt för oliktänkande, inte kräver att islamkritik censureras och står upp för demokratin.

Det är utan tvivel skandinaviska muslimers eget ansvar att mejsla ut en skandinavisk-muslimsk identitet. Samtidigt är det avgörande för dess själva existens att samhället har tillräckligt högt i tak för att också acceptera strömningar som slår vakt om religionen. En religionsfientlig och aggressiv sekularism av fransk modell omöjliggör en skandinavisk islam, medan en liberal sekularism öppnar för en sådan utveckling.

Samhället i stort bör inte se vanliga islamiska seder som slöja, bön, moskéer och skägg som ett tecken på radikalisering. Ett sådant likställande bidrar till att alienera många unga muslimer, och då är vägen kort för att göra dem till extremister som lever på myten om att det pågår ett krig mellan västvärlden och islam.

Foto:  Mohammad Usman Rana är författare till boken ”Norsk islam – hvordan elske Norge og Koranen samtidig” (Aschehoug forlag) och prisbelönt krönikör i Norge. Översättning från norska: Kristina Lindquist.