Kulturförvaltningen i Stockholm ska inför nästa år se över alla sina stödformer. Men redan i år har vi fått en försmak av hur de framtida stöden till det fria kulturlivet kommer att se ut. Verksamheter ställs nu mot varandra eftersom den samlade stödkakan inte jäser i samma takt som nya aktörer tillkommer. Av de runt 100 aktörer som i år får stöd kan 11 räkna med ökade bidrag medan lika många får sina sänkta. Åtta av verksamheterna har fått sina halverade stöd döpta till ”omställningsstöd” vilket betyder att de 2012 blir helt utan.
Man skulle kunna säga att Stockholms stad med sina nya regler har avskaffat kulturlivets motsvarighet till las – lagen om anställningsskydd. Lagens ursprungliga syfte är att arbetsgivare inte ska kunna sparka sina anställda hur som helst, men effekten har i många branscher blivit att nya generationer ställs utanför arbetsmarknaden, eller i alla fall att unga tvingas gå runt på vikariat år efter år utan möjlighet till fast anställning.
Stadens övergripande ambition med översynen är att minska den så kallade inlåsningseffekten, det vill säga att samma aktörer får stöd år efter år medan nya aktörer har mycket svårt att få del av stödet. Och ingen lär ifrågasätta att nyskapande Weld, Konsthall C eller Mobile Art Productions, som i år får ökat stöd, är värda en finansiellt stabilare arbetssituation.
Så länge pengapotten till kulturen i det närmaste står stilla, blir konsekvensen att flexibiliteten segrar över tryggheten och kontinuiteten. Med de nya reglerna kan det bli tvära kast i bidragsgivningen. Ett enda penndrag kan radera ut det som under lång tid byggts upp.