Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Den röda pandan är en hjälte för alla japanska kontorsslavar

Kontorsslaven Retsuko med sitt corpsepaintade heavy metal-alias Aggretsuko.
Kontorsslaven Retsuko med sitt corpsepaintade heavy metal-alias Aggretsuko.

Hon heter Aggretsuko och är den senaste succéfiguren i Japan. Hon kombinerar det näpna med det brutala. Upproret mot det konforma fortsätter.

Retsuko är 25 år och singel. Varje morgon åker hon med ett överfullt tåg till kontoret. Hon sliter hårt vid sitt skrivbord och ler vänligt åt alla. Hon är en så kallad duktig flicka, eller rättare sagt en duktig röd panda, och om hon bott i Sverige skulle hon ha hyllats av Birgitta Ohlsson och uppmanats att slå sig fri av vänsterdebattörer. Men hon bor i Japan där flit och artighet inte bara är en dygd utan ett absolut krav.

Retsuko jobbar och jobbar och ler och ler. När hon äntligen är klar för dagen kommer chefen förbi och dumpar en tjock bunt papper på hennes bord. ”Tar du hand om de här också? Tack”, säger han och sticker. Efter jobbet, sent på kvällen, går Retsuko ner till karaokebaren, dricker öl och förvandlas till sitt corpsepaintade heavy metal-alias Aggretsuko. ”JÄVLA SKITCHEF SOM TVINGAR PÅ MIG ALLT SITT JOBB SÅ ATT HAN KAN GÅ HEM I TID”, vrålar hon över tunga riff.

Aggretsuko är den senaste succéfiguren från det japanska företaget Sanrio som är mest känt för Hello Kitty, kattungen som (trots att hon enligt sin biografi är brittisk) blivit en symbol för popkulturen i den uppgående solens land. Även om Hello Kittys fans ofta är småflickor har hon sedan starten 1976 också tilltalat en äldre publik. I boken ”Kawaii” skriver Marita Lindqvist att den gulliga estetiken fungerar som en ”säkerhetsventil för unga som ser vuxenlivet som en grå och trist evighet”. Det japanska samhället ställer höga krav på konformitet. Att frossa i rosa fluff blir ett infantilt uppror.

Den röda pandan Aggretsuko kombinerar – ungefär som den japanska death metal-cheerleading-trion Babymetal – det näpna med det brutala. I sin tv-serie plågas hon av irriterande chefer och arbetskamrater och skriker senare på kvällen ut sitt hat i karaokebaren. En tvingar henne att titta på bilder av sitt syskonbarn. ”JAG BRYYYYR MIG INTE!” vrålar Aggretsuko i karaokemicken. En annan avbryter henne när hon försöker berätta något. ”HÅLL KÄFTEN! HÅLL KÄFTEN!” gastar Aggretsuko. En tredje lånar en bok av henne och lämnar tillbaka den med kaksmulor mellan sidorna och vikta hundöron. ”JAG LÅNAR ALDRIG UT EN BOK TILL DIG IGEN!”

Figuren påminner om Michael Bolton, den hämmade programmeraren i filmen ”Office space”, som blir av med sina aggressioner genom att lyssna på gangsterrap. Likt honom döljer Aggretsuko raseriet när hon är på jobbet – medveten om att ett utbrott skulle få förödande konsekvenser för karriären. Hon känns väldigt realistisk jämfört med andra tecknade japanska figurer, som jag snarare älskar för deras WTF-faktor. Den persikohyade pansarvagnen Yawaraka tank, som är för feg för att rulla ut i krig och jagas av elaka myggor, den glada pojken Pluto-kun, som på nittiotalet skulle göra den japanska allmänheten mer positivt inställd till plutonium, och den deprimerade äggulan Gudetama är bara några av krabaterna som fått mig att utbrista: ”What the fuck?” Och då har jag inte ens nämnt Sanrios besynnerliga Kirimichan, en flicka vars huvud är en laxfilé.

Den röda pandan är lättare att relatera till. Hon är en hjälte för kontorsslavar. En av alla miljoner som sliter utan att få någon uppskattning och vars knutna näve i fickan ibland formas till ett djävulstecken. ”JAG SKA SÄGA UPP MIG FRÅN DET HÄR JOBBET”, vrålar Aggretsuko i micken. Nästa morgon tar hon tåget till kontoret precis som vanligt.

Läs tidigare krönikor av Fredrik Strage.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.