Hans metamorfos utmanar alla de normer som styr kön, ålder och etnicitet..
För en vecka sedan julhandlade Michael Jackson på Barnes & Noble i Las Vegas. Han strosade runt mellan bokhyllorna, tätt följd av sina tre barn, och hoppades se anonym ut i stor, grön militärjacka, svart sjal, fiskarmössa och solglasögon. Plåstren runt hans mun fick tidningarna att rapportera att superstjärnans ansikte var på väg att falla sönder. De har skrivit exakt samma sak i tjugo år. Michael Jacksons huvud borde vara ett söndervittrat kranium vid det här laget.
Själv tycker jag att han ser fantastisk ut. Både på bilderna som nyligen publicerades i Ebony Magazine, där han liknar en fusion av Barbie och Oscar Wilde, och på Las Vegas-fotona där hans lämna-mig-i-fred-look kan mäta sig med Greta Garbos. Michael Jackson har lyckats med det andra popkameleonter bara drömmer om, hans metamorfos utmanar alla de normer som styr kön, ålder och etnicitet. Omvärlden blir upprörd och anklagar honom gång på gång för att ha "förstört sig själv".
De enda jag hört uttala sig positivt om Michael Jacksons förvandling är ett gäng dagisbarn, som i en artikel i tidningen Pop fick berätta vad de tyckte om att han opererat sig. "Det är bra, för han ser mycket bättre ut nu. Mycket coolare", sa de. Och så Pete Burns, förstås. Den enda popstjärna vars kirurgiska äventyr överträffar Jacksons.
"Den övre halvan av hans ansikte är väldigt feminin och den undre har maskuliniserats - det är som ett genuspussel", skriver Burns i sin självbiografi "Freak unique". "Michael Jackson saknar kön och ibland tycker jag att han är perfekt, förlamande vacker. Men hans makeupartist borde skjutas."
Pete Burns var sångare i åttiotalsbandet Dead or alive. Deras Stock, Aitken & Waterman-producerade singel "You spin me round (like a record)" blev en av decenniets största hittar. Ett tag var Burns bästis med Morrissey som sammanfattade deras vänskap i en Smash Hits-intervju:
"[Pete] skickade mig 26 rosor när det var min födelsedag och jag skickade honom 48 nakna sjömän." Nittiotalet ägnade Pete Burns åt att bränna sina besparingar på plastikkirurgi. I den slarvigt skrivna, men omåttligt fascinerande, självbiografin hävdar Burns att hans skönhetsoperationer var "so far removed from vanity - it was sanity".
Särskilt sund var dock inte polyakrylamiden som injicerades i hans läppar. Den utlöste en allergisk reaktion, deciliter av gul vätska sprutade genom sår i hans ansikte, frätte sönder honom från insidan och pajade hans njurar. Trots att han var nära att dö tycker Pete Burns att skönhetsoperationer borde vara obligatoriska för alla människor. När han gjorde comeback i engelska "Big brother" i fjol jämförde han plastikkirurgi med heminredning. "I don't give a shit what people say about liking the 'inside' - we can't mind-read", skriver han i "Freak unique".
Man kan tycka vad man vill om Pete Burns bitchiga attityd och aggressivt plutande läppar. Som könsöverskridare, eller snarare könsraderare, spelar han i samma liga som Michael Jackson. Likt Orlan, den franska konstnären som plastikopererade sig för att få Mona Lisas panna, Venus de Milos haka och andra konsthistoriska kroppsdelar, uppfinner de två popstjärnorna en provocerande perfektion. Vi borde fira det under 2008, inte att Michael Jacksons "Thriller" fyller tjugofem år.