Förr var vi rädda att de skulle suga i sig vårt blod eller förvandla oss till kommunister. Nu är vi rädda att de ska suga i sig vår välfärd och sno poäng från oss i Eurovisionsschlagerfestivalen. De "sociala turister" som regeringen varnade för har visat sig vara unge­fär lika verkliga som vampyrer. Trots det tycks vi ha ett mer neurotiskt förhållande till Östeuropa än någonsin. Det märks inte minst på bio där järnridåfärgade fördomar inspirerar både det otäckaste och det roligaste som går att se.

Eli Roths fasansfulla "Hostel" handlar om två dumkåta amerikaner som, efter att ha legat med prostituerade i Amsterdam, reser till ett vandrarhem i Slovakien som de hört ska vara fullt av vackra nymfomaner. Verksamheten är dessvärre en täckmantel för ett slags tortyrspa där rika männi­skor mot betalning får plåga unga tågluffare till döds. Amerikanerna kidnappas och får den ena kroppsdelen efter den andra avlägsnad. "Hostel" påminner om en inverterad "Lilja 4-ever" där de västerländska sexköparna reduceras till köttstycken som köps, säljs och styckas. Den godhjärtade ynglingen, som uttryckt viss skepsis mot könshandel, ges chansen att fly - men upptäcker att det är svårt att springa på avskurna hälsenor.

Det obehagligaste med "Hostel" är dock den sjaskiga och råa atmosfär som Eli Roth ger Slovakien. Allt är slitet och korrupt. Kvinnorna är prostituerade och männen psykopater. Det spelas sunkig eurodisco och gatubarn stryker omkring och tigger tuggummi och cigarretter (den som säger nej får huvudet krossat med en sten). Den slovakiska turistbyrån, som försöker locka folk till Bratislava i stället för Prag, är måttligt förtjust i "Hostel". "Vi är rörande eniga om att filmen skadar bilden av vårt land", sa nyligen kulturministern Linda Heldichova. Hon fruktar att "Hostel" ska ge Slovakien samma rykte som "Midnight express" gav Turkiet.

Lika orättvist behandlade känner sig myndigheterna i Kazakstan. De överväger att stämma Sasha Baron-Cohen, komikern som utklädd till den kazakstanske tv-reportern Borat Sagdijev sagt att landets nationalsporter är att skjuta hundar och brottas med getter. Efter MTV-galan i november, då Borat var konferencier och knäböjde inför en man som påstods vara president Nursultan Nazarbajev, anlitade Kazakstan en pr-byrå för att förbättra sin image. Borat ryckte också ut till fäderneslandets försvar: "Since the 2003 reforms, Kazakstan is as civilized as any other country in the world. Women can now travel on inside of bus and homosexuals no longer have to wear blue hats. We have incredible natural resources, hard working labor and some of the cleanest prostitutes in Central Asia."

Regimen i huvudstaden Astana svarade med att stänga sajten www.borat.kz.

Dan Mazer, Sasha Baron-Cohens producent, har sagt att man valde att driva med Kazakstan eftersom landet - trots sin storlek - är okänt för de flesta västerlänningar. Eli Roth säger att han valde Slovakien eftersom inga amerikaner vet att det existerar. Anonymiteten gör att de två öststaterna kan fungera som projektionsdukar åt vrickade, västerländska fantasier. Om en filmproducent gjorde något liknande i Afrika skulle han eller hon omedelbart anklagas för rasism, men att sparka i östlig riktning är inte lika känsligt. "Hostel 2" är redan på gång och snart har "Borat The Movie" premiär.

Turistbyråerna i Bratislava och Astana kommer att få jobba hårt.