Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Spelet för dekadenta föräldrar som inte hinner åka till Berlin

Ur "Bergnein".
Ur "Bergnein". Other: Joakim Bergkvist

Berghain i Berlin är den mest omtalade nattklubben sedan Studio 54. Nu finns ett spel där man kan välja vilka som ska släppas in.

Kön ringlar lång till den gamla industribyggnaden. Jag granskar gästerna och funderar på vilka jag ska släppa in. En lesbisk butch och en grånande hipster? Kanske, de ger tre poäng var. En turist med Berlinkarta i handen? Knappast, två minuspoäng. En Efraim Långstrump-liknande läderbög och en slank, skäggig homosexuell man av den typ som brukar kallas utter? Ja, båda är fempoängare.

Men först är det min frus tur. Linda plockar åt sig kortet med läderbögen, som är först i kön, och spelar därefter ett annat som säger: ”K-hole” (slang för överdos av klubbdrogen ketamin). ”Woops, uttern har fastnat i the k-hole”, säger Linda och flyttar kortet med den gästen tre platser bakåt i kön. Scheisse, nu blir jag tvungen att ta kortet som hamnar längst fram: en så kallad ”fuccboi”, självupptagen strejt hunk med hårknut och ”carpe diem” tatuerat över bröstet. Minus två poäng.

Själv är jag alldeles för nojig för att ha en chans.

Att min bättre hälft är bättre än jag i ”Bergnein”, det nya sällskapsspelet där det gäller att som dörrvakt välja de coolaste gästerna, är inte så konstigt. Linda har själv blivit insläppt på Berghain, nattklubben i Berlin som inspirerat denna dekadenta korsning av Uno och Löjliga familjerna.

Berghain, som ligger i en gigantisk turbinhall på gränsen mellan Kreuzberg och Friedrichshain, är den mest omtalade nattklubben sedan Studio 54. Det beror till stor del på att det är svårt att komma in – även för den som är rik och berömd (vissa kvällar hjälper det inte ens att vara en aktad houseproducent, Felix Da Housecat fick ett bestämt ”nein”).

Genom den hårda dörrpolitiken försöker Berghain behålla sin ursprungliga identitet som fetischklubb för homosexuella män. Men det hjälper inte att dra på sig en Tom of Finland-outfit. Vakterna sägs ogilla folk som anstränger sig för mycket. Eller skrattar. Eller pratar engelska. I sina memoarer ”Die Nacht ist Leben”, säger vaktchefen Sven Marquardt att det viktigaste är att inte vara rädd: ”Folk som är rädda är inte bra på att festa.”

Själv är jag alldeles för nojig för att ha en chans. Min fru är coolare. I sin bok ”Faghag” från 2007 skrev hon om klubbens mörka nedervåning där det doftar poppers och sperma: ”Muskulösa manskroppar. Några står på fötterna, andra på knäna. Några framför varandra, andra bakom varandra. De rör sig fram och tillbaka till det hårda maskinbeatet.”

Berghains ägare är måttligt förtjusta i ”Bergnein” som skapats av det svenska spelföretaget Ninja Print. De har hotat med rättsliga åtgärder och lyckats få spelets Facebooksida borttagen. Humor och självdistans hör som bekant inte till tyskars starkaste sidor. Kanske stör de sig på att gästerna i spelet är uppdelade i kategorier som ”ze gays” och ”ze party monsters”.

Roligt är det i alla fall – även om min fru stör sig på att spelet bara inkluderar ett faghagkort (som ger tre poäng, plus ett bonuspoäng för varje bög hon tar med sig). Efter ett par omgångar är vi sugna på att gå ut. Tyvärr har Stockholms mest berlinskt inspirerade ställe, Trädgården, de senaste åren anklagats för att anlita vakter som är mindre intresserade av att bedöma gästernas look än av att aga dem (i säkerhetsbranschen kallas detta ”trygghetsarbete”). Förra helgen blev kritiken från gäster så stark att Trädgården tvingades byta vaktbolag.

Tv-spelet ”Mortal Kombat Trädgården”, där man som vakt slåss mot klubbkids, skulle i och för sig vara underhållande. I väntan på det spelar vi ”Bergnein”, ett utmärkt alternativ för oss småbarnsföräldrar som inte hinner åka till Berlin.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.