För en månad sedan dog Steve Jobs. Applegrundaren avled i sitt hem, omgiven av sina nära och kära, och yttrade följande ord innan han förlorade medvetandet: ”Oh wow, oh wow, oh wow.” Miljontals anhängare frågar sig nu vad Steve Jobs egentligen menade.

Blev han överväldigad av kärleken som han kände för sin familj? Insåg han, som buddist, att många liv återstod innan han skulle uppnå nirvana? Eller syftade han på något annat? Var ”wow” möjligen en förkortning av ”World of warcraft”? Eller nynnade han på en låt? Orden ”oh wow” återfinns bland annat i den irländska duon Jedwards nya singel ”Wow oh wow”. Och i r&b-stjärnan Ushers ”Oh my gosh” där en central textrad lyder ”honey got some boobies, like wow oh wow”.

De flesta Applefans tolkar ”oh wow, oh wow, oh wow” som ett tecken på att något underbart väntar oss efter döden. Enligt Steve Jobs syster Mona Simpson, som avslöjade repliken i sitt minnestal, uttrycker orden en tro på godhet och skönhet. ”Steve drabbades inte av döden, han uppnådde den”, sa hon. Och Jobs hade onekligen en positiv syn på vår hädanfärd. När han talade på Stanford-universitetet sa han att vetskapen om livets korthet är den bästa kreativa drivkraften: ”Döden är antagligen livets bästa uppfinning.”

Som sista ord från en av vår tids viktigaste figurer låter ”oh wow, oh wow, oh wow” ändå trivialt. Förr i tiden uttryckte sig framstående personer med mer emfas på sin dödsbädd. ”Alla mina ägodelar för ännu ett ögonblick”, flämtade Elisabet I. ”Mer ljus!” sa Goethe. ”Jag lever fortfarande!” utbrast Caligula efter att ha knivskurits. ”Bara döden”, sa Jane Austen när hennes syster frågade om hon ville ha något.
Andra kändisar på Wikiquotes dödslista yttrade sina sista ord utan en aning om att de snart skulle lämna jordelivet. ”Ingen fara”, sa djurexperten Steve Irwin om en stingrocka, ”de brukar inte simma baklänges”. John Sedgwick, general i amerikanska inbördeskriget, var lika självsäker: ”De skulle inte kunna träffa en elefant på det här avståndet!”

Slutorden som påminner mest om Steve Jobs uttalades av glödlampans uppfinnare Thomas Edison: ”Det är vackert där borta.” Även lsd-filosofen Timothy Leary verkade skåda ett ljus på andra sidan. ”Vackert”, sa han och dog.

Var ”oh wow, oh wow, oh wow” en spontan kommentar? Eller något som Jobs planerat att säga? Ville han låta barnsligt full av förundran? Apples framgångar är ju till stor del resultatet av infantil design – på samma sätt som Google väckt sympati med sitt bebisjollrande namn. Eller ville han helt enkelt ge oss något att begrunda?

En modern variant av ”Rosebud”, det mystiska ordet som mediemagnaten muttrar på sin dödsbädd i ”Citizen Kane”?

Systerns minnestal, som publicerades i New York Times, spädde på ikoniseringen av Steve Jobs. Hans status irriterar kristna amerikaner som anser att de enda slutorden vi ska bry oss om är Jesus dödssuck ”det är fullbordat”. På nätet skriver de att Jobs kommer att hamna i helvetet på grund av sin buddism, eller så snart Sankte Per uppgraderar till Iphone 4S och märker att batteritiden förkortas.

Men Steve Jobs behöver inte de kristnas stöd. Apple är redan en religion. Om hundratals år kommer troende att knäböja i kupolformade katedraler, designade som de första iMacmodellerna, och lyssna till profetens ord: ”Oh wow, oh wow, oh wow.”