Gamla gudar och nya

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Den svenska teaterrepertoaren skulle delvis kunna beskrivas som en rad antika dramer i modern tappning. Efter förra vårens tragiska hedersmord valde regissören Birgitta Englin att sätta upp Sofokles "Elektra" för att skildra hur urgamla kulturella krav och regler präglar även vårt moderna samhälle. Senast vände samma regissör på könsrollerna i Euripides "Medea" och lät den övergivne fadern döda sina båda söner för att straffa hustruns otrohet och svek. Under våren har flera uppsättningar av Sofokles "Antigone" aktualiserat frågan om maktfullkomlighet, lojalitet och individuellt uppror. Den unga kvinna som är beredd att själv dö för att få begrava sin bror mot kungens vilja förkroppsligar vår tids demonstranter och upprorsmakare. Men vad är det med vår samtid som gör att den inte kan beskrivas i "nya" termer? Varför behöver vi klassikerna för att tala om det som händer oss här och nu?

Hos den kritikerrosade debuterande poeten Johannes Anyuru fungerar Homeros "Iliaden" som ett slags ram och resonansbotten för en lyrisk skildring av storstadsförorten och det samtida Sverige. I diktsamlingen "Det är bara gudarna som är nya" har Zeus och Atena ersatts av rasistiska dörrvakter och poliser, medier och statsmakt, medan hjälten, "dödsdömd och envis", förblir densamme. Akilles är minst lika arg i förorten som han var vid Troja.

Annons:

Anyuru själv beskriver det som att Homeros sätter på sig hörlurar och lyssnar på Latin Kings. Och kanske är det just i hiphopen vi kan finna åtminstone en del av svaret på frågan om varför vi återvänder till klassikerna för att berätta något om vår samtid. Anyuru konstaterar att "allt tillhör mig och allt får jag sampla och scratcha". Originalitet framstår inte längre som det givna rättesnöret, eller kanske snarare: Originalitet uppstår genom förmågan att stjäla och härma snyggt. Att låna från andra genrer, historiska epoker och författare, men att göra det så att något helt nytt uppstår, är kanske vad som i första hand kännetecknar vår tids kultur.

Klassiker blir ju också klassiker genom att de talar till oss i vårt här och nu, utifrån sitt där och då. Men de blir inte odödliga genom att dammas av, utan genom tolkning, genom att de ges nya ord, nya ansikten, nya röster. Eller, som Anyuru beskriver det, det gamla "måste skrapas av, rivas bort så att tiden aldrig hinner koagulera". På teatern räcker scenbild och rolltolkningar ofta för att väcka nytt liv i texten. En fond av trasiga skyskrapor eller parabolantenner, en kör bestående av två poliser, en Jason som talar Rinkebysvenska eller en Kreon som liknar den amerikanske presidenten - sammantaget laddar det orden med nya betydelser och associationer. Men varför inte skriva helt nytt om dessa erfarenheter? Varför alla dessa klassiker?

Att vara dramatiker i dag är ingen lätt sak. Vem skulle inte få känslan av att allt redan är skrivet, att det enda som möjligen återstår av nyskapande är omtolkning av de ord som redan formulerats. Men, kan man invända, den insikten har nog drabbat dramatiker och författare före vår tid, i alla tider. Däremot tror jag att det, med de problem och konflikter som präglar vår samtid, finns en rädsla att stöta sig med dem som skildras, att trampa på ömma tår, att uppfattas som fördomsfull eller schablonmässig. Kraven på politisk korrekthet gör det svårt att skildra konflikter och tragedier med skärpa. Den debatt som uppstod efter Fadimes död visade med all önskvärd tydlighet hur svårt det är att tala om till exempel hedersmord utan att antingen svika kvinnorna och framstå som antifeminist, eller att svika invandrarkvinnorna och i stället framstå som rasist. Vilken dramatiker vågar den risken? Marianne Goldmans "Heder", som sattes upp av Teater Sandino, var en av få nyskrivna pjäser på temat. Men Goldman var före sin tid, hon skrev texten innan Fadimes död och debatten som följde. Hade "Heder" gått att skriva efter den debatt som högljutt dikterade vad man fick och inte fick säga om hedersrelaterade mord?

Jag vet inte, men det tycks förstås lättare att skildra problematiken genom en Medea eller en Elektra, genom klassiska dramer vars upphovsmän dött för så länge sedan att de knappast kan hållas ansvariga för de ord som problematiserar. Kanske är det fortfarande så smärtsamt att tala om hedersmord och terrorism, polisvåld och misslyckad integration, att vi inte förmår formulera och klä i ord. Kanske behöver vi den distans klassikerna erbjuder för att ens orka försöka förstå vår egen tids tragedier. Det ger oss ju också känslan av att vi inte är de enda som misslyckats. Kvinnor som Fadime och Pela har alltid funnits. Och deras fäder och bröder har dödat förr. Liksom upprorsmakare alltid har straffats och den som är annorlunda alltid tystats. Det är bara gudarna som är nya.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

Örstadius-delad
Foto:Nils Öhman/Erik Ardelius

 Trots larm. Comhem har känt till allvarliga brister i mer än ett år. 85  17 tweets  64 rekommendationer  4 rekommendationer

 Lätt att ta över hemelktronik. DN styrde skrivare tre mil bort. 334  28 tweets  301 rekommendationer  5 rekommendationer

 Så lätt kan det hackas. Brister i Bredbandsbolagets modem. 953  135 tweets  766 rekommendationer  52 rekommendationer

 Tipsa DN om nyheter. Skriv till våra granskande reportrar.

 Tusen rum och kök. Turkiets presidentens nya bostad upprör både opposition och miljökämpar. 60  6 tweets  54 rekommendationer  0 rekommendationer

palats144
Foto:AFP
ambassad2-500
Foto:TT

 Sverige erkänner Palestina. Israel kallar hem ambassadör i protest. 1511  48 tweets  1460 rekommendationer  3 rekommendationer

 DN Ledare. Regeringens beslut är dessvärre ett slag i luften. 35  9 tweets  25 rekommendationer  1 rekommendationer

 Testa dina kunskaper. Vad vet du om Palestina? 74  3 tweets  71 rekommendationer  0 rekommendationer

 Därför fördömer FP regeringens beslut. Borgerliga partierna splittrade om Palestina. 234  11 tweets  221 rekommendationer  2 rekommendationer

ohlssonliten
Foto:TT
Annons:
kladdkakapuff
Foto:Niki Norberg

Ingen tror den består av så nyttiga ingredienser.  Barnens favorit.

 Vinnaren av ”Hela Sverige bakar”: ”Jag gillar hälsosamma bakverk.”

 Kyrkan emot. 94-årings grav öppnas efter bråk om norska miljoner.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: