Bokens guldålder är ingen slump..
I kväll delas Augustpriset ut. Svårt att tro att Klas Östergren ska kunna åka hem till Skåne med lätt bagage. Och ytterligare några August-klunsar ska i kväll upp i fönsterkarmar och på hyllplan.
Men en kategori saknas. Översättarna.
På bokmässan i Göteborg i höstas hölls ett bra seminarium, där Gunnar D Hansson, författare, översättare och litteraturhistoriker, rev slöjorna från publikens ögon och visade på att vi just nu lever i en guldålder. "Det är ett mirakel", utbrast han. "Översättningarna av klassikerna under de senaste 25 åren är utan motstycke." Han nämnde Ingvar Björkesons homeriska sånger och en rad antika klassiker som vi nu för första gången kan läsa på svenska och Jan Stolpe med exempelvis Platon- och Montaigneöversättningarna.
Och för att fortsätta inventeringen av guldfynd har vi Anders Bodegård, som hela Polen hyllade på 60-årsdagen, översättare från polska och franska. Vi har Magnus Hedlund, Gunnel Vallquist och Martin von Zweigbergk från franska. Vidare Ulla Rosén och Jens Nordenhök från spanska, nu aktuell med "Don Quijote" som är radioföljetong.
Från tyska Ulrika Wallenström, senast Thomas Manns "Buddenbrooks", Ulla Ekblad-Forsgren, Lars W Freij och Madeleine Gustafsson, som också översätter från franska och italienska. Från engelska Hans-Jacob Nilsson, Caj Lundgren, Kerstin Gustafsson, Maria Ekman och Erik Andersson, Thomas Preis (för att bara nämna några), från norska och engelska Gun-Britt Sundström, från bland annat rumänska Inger Johansson, från ryska Lars Erik Blomqvist och Lars Kleeberg, från bland annat hebreiska Ervin Rosenberg.
Det finns många fler. Här var det huvudsakligen från det europeiska språkområdet.
Det finns förklaringar till "guldåldern". Nobelpriset är en. Priset går sällan till författare som inte finns i god svensk översättning, och när det gäller utländska författare och deras agenter är de av naturliga skäl på jakt efter riktigt bra svenska översättare. Översättningen är avgörande för hur ett författarskap tas emot i ett land. I vårt lilla språkområde skulle litteraturen dö av svält om inte översättarna fanns.
Birgit Munkhammar har tidigare här på kommentarplats (11/11) föreslagit att översättarna bör få ett Augustpris. Jag vill i dag bara upprepa och understryka. Ett pris till en översättning av ett verk, utgivet under året.
Seminariet i Göteborg hade också en del goda råd till kulturredaktionerna. Vi tackar för dem och återkommer.