Som syns på DN:s karta här intill behöver inte tolvpoängarna resa särskilt långt. Andorra droppar sin till Spanien, Albanien och Makedonien byter med varandra, Kroatien och Serbien/Montenegro delar lika broderligt, liksom Norge med Danmark, och Cypern med Grekland. Och så vidare.

Lånar man in en artist från ett annat land, då blir det säker tolva därifrån. Svenska Helena Paparizou som utklassningsvann i lördags kunde hämta hem en svensk tolva - säkert i stor utsträckning inringd hemifrån barndomens Örgryte och Partille.

Likaså kunde Vanilla Ninja, bandet från Estland som tävlade för Schweiz, lugnt räkna in inte bara en utan två fullpoängare från de baltiska länderna.

Helena Paparizous storseger hade dock inte så mycket med nationella hänsyn att göra. Hon plockade poäng av hela Europa - och nu väntar en enorm lansering över hela kontinenten. På söndagen åkte hon till Aten för att fira, och åker vidare hem till Sverige senare i veckan.

Men Sverige då? Ja, vi fick inte mer än en enda poäng från Norge. Tack för kaffet.

- Det finns inte så mycket att förklara, jag kan bara förklara vad jag känner. Och det kan sägas med två ord: det suger.

Så sammanfattade Martin Stenmarck själv känslan på en presskonferens för svenska medier som hölls vid tvåtiden natten till söndag.

Han var dock nöjd med sin och sina kör- och danskollegers insats, och mer ledsen för Sveriges skull än sin egen - även om han inte precis dolde sin tävlingsmänskliga gen. Martin Stenmarck hatar att förlora, och förlorade gjorde han. Nittondeplatsen är Sveriges sämsta sedan Christer Björkman kom näst sist 1992.

Å andra sidan kan det inför nästa år vara väl så gynnsamt att inte tillhöra de direktkvalificerade. De två år som tävlingen avgjorts med semifinaler har det visat sig att den dubbla exponering som semifinalen ger har varit en stor fördel. Många semifinalister har placerat sig väl i finalen.

Och nu är det inte mer än åtta månader, lite drygt, till den första svenska deltävlingen till 2006 års festival i Aten.