Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Göteborgs stadsteater om kritiken mot ”Jihadisten”: Teater handlar ofta om att skildra ondska

Ur ”Jihadisten”.
Ur ”Jihadisten”. Foto: Ola Kjelbye

”Jihadisten” på Göteborgs stadsteater väcker kritik – mest på grund av ett missförstånd.

– Föreställningen försöker inte förklara eller trivialisera – hade det varit så hade jag förmodligen också varit upprörd, säger teaterchefen Björn Sandmark.

Pjäsen ”Jihadisten”, som hade premiär på Göteborgs stadsteater i veckan, har väckt diskussion.

Flera av de som i sociala medier har kritiserat pjäsen har upprörts över uppgiften om att pjäsen vill ”nyansera” terrorism och jihadism – en uppgift som dock inte stämmer. Ordet användes i ett inslag som SVT Nyheter Väst gjorde kring pjäsen, av SVT själva, och kommer inte ifrån de medverkande i pjäsen eller Göteborgs stadsteater.

Scenrecension: ”Jihadisten” på Göteborgs stadsteater

”Men ändå viktigt att Göteborg med kommunal teater ’nyanserar’ folk som spänner fjärrstyrda bomber på 7-åringar...”, skriver den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali på Twitter, som kommentar till teateruppsättningen och en uppgift om IS användning av barn som bärare av vapen.

”Gbg Stadsteater jihadist-pjäs och Johannes Anyurus nya roman är det bakgrundsbrus som gör MUCF:s bidragskonfetti t islamister förståelig”, skriver författaren och litteraturhistorikern Johan Lundberg, också han på Twitter.

Expressens krigskorrespondent Magda Gad kallar på sin officiella Facebooksida pjäsen för ”så oerhört osmaklig” och frågar sig om ”Sverige” skulle sätta upp ”en pjäs som syftade till att förstå Breivik”.

2012 sattes pjäsen ”Manifest 2083”, baserad på Anders Behring Breiviks manifest, upp på Caféteatret i Köpenhamn.

– Jag har fått frågan: Ska ni sätta upp pjäser om Breivik? Men det har ju redan gjorts. Även den tragiska händelsen med Jon Hron har det gjorts dramatik av. Teater handlar ofta om att skildra ondska och onda händelser – ”Hamlet” slutar också i ett massmord, säger Björn Sandmark som är teaterchef på Göteborgs stadsteater.

Johan Hilton: De högröstade är oftast de minst intresserade

Han menar att mycket av den oro och ilska som cirkulerat på sociala medier utgår ifrån missförstånd och förvrängningar.

– Uppsättningen gestaltar en person med utländsk bakgrund som bor i en förort till Göteborg, som har problem i sitt liv, och som hamnar i en situation där en radikaliserad kompis försöker övertala honom att åka till Syrien. Den ger inget svar på om han åker eller inte. Det är inte det föreställningen skildrar, utan radikalisering i Göteborg.

Björn Sandmark berättar att de medverkande i pjäsen har arbetat ihop med Göteborgs stads samordnare mot extremism, som också deltar i flera av de samtal som följer på varje föreställning.

– Det är ett stort socialt problem i Sverige och i övriga Europa, och inte minst i Göteborg, att så många har rest. Alla står vi handfallna inför det här – men det är vårt uppdrag att gestalta det konstnärligt. Föreställningen försöker inte förklara eller trivialisera det fruktansvärda som de här personerna gör – hade det varit så hade jag förmodligen också varit upprörd.

Varför tror du att så många har blivit just upprörda?

– Det finns en offentlig diskurs där vem som helst kan göra sig hörd utan några som helst förkunskaper. Möjligen orkar vissa inte med den här typen av problematisering av svåra samhällsfrågor – man tenderar att vilja att det ska vara svart eller vitt. Men att problematisera är inte att hålla med, och det är en viktig distinktion.