Gruppfördomar

I sin kritik av Forum för levande historias (FLH) rapport om antisemitism i Sverige bagatelliserar Anna-Lena Lodenius resultaten (DN 20/3). Hon anser visserligen att det är "viktigt att gruppfördomar bemöts och diskuteras", men frågar retoriskt om svenskarna "någonsin varit mer toleranta mot judarna än i dag".

Samtidigt som Lodenius hävdar att "antisemitismen är en underström i vår historia, något som vi är påverkade av antingen vi vill det eller inte", så vänder hon sig bestämt mot föreställningen om att det skulle finnas "en svensk självbild som gjort att vi inte ser att det finns antisemitism bland oss".

Men är det inte just så de omedvetna värderingarna fungerar? Vi invaggas i illusionen att vi är befriade från fördomar och just därför riskerar dessa föreställningar att nedärvas i våra kulturmönster.

Lodenius pekar på att det "successivt" byggdes upp ett tabu mot antisemitism i Sverige, men har helt missat att detta tabu delvis monterats ner under de senaste årtiondena. Från vår horisont upplever vi att toleransen för fördomar mot judar har ökat i takt med att Israel-Palestinakonflikten blivit ett återkommande och dominerande inslag i den politiska debatten.

Israel-Palestinafrågan har blivit en symbol för något långt större än en territoriell konflikt mellan två folk som gör anspråk på samma land. Den är överlastad med postkolonial symbolik, där Israel ofta får representera västvärldens arrogans och syndaregister.

Genom mytologiseringen av Israel-Palestinakonflikten har en ny arena skapats för antisemitismen. Kabelteve-versioner av "Sions vises protokoll" sprids västerut från arabvärlden och på internet dyker det upp klassiska fördomar om judar. Har Lodenius missat att traditionella antisemitiska symboler återuppstått och att muslimska invandrare i Sverige och andra västländer är en viktig målgrupp?

I cyberrymden möts det nazistiska och islamistiska judehatet. Radio Islam är bara ett exempel på hur två till synes motsatta ideologier kan förenas i sitt utpekande av judarna.

Till undersökningens otvetydiga resultat hör den andel på fem procent som klassificeras som "en stark och konsekvent antisemitism". För muslimerna i undersökningen är motsvarande siffra 39 procent. Samtidigt som Lodenius försöker tona ned de resultat som enligt undersökningen tyder på "ambivalens" gentemot judar förbigås resultat som konsekvent pekar i en enda riktning med tystnad.

Undersökningen visar att vi nu inte kan vänta längre med att skapa en grogrund för goda relationer mellan muslimer och judar i det svenska samhället.

Men den nödvändiga dialogen undermineras av fördomar och myter. Det är en fråga som inte bara berör judarna utan kan påverka hela samhällsutvecklingen.

Lena Posner-Körösi,
ordförande i Judiska församlingen i Stockholm

Bernt Katina,
ordförande i Judiska församlingen i Malmö

Anders Carlberg,
ordförande i Judiska församlingen i Göteborg