Där emellan bjöds på spänning och god underhållning. Med tidigare tittarsiffror på 1,2 miljoner och 13.000 i Globen kunde duellen mellan Amanda Jenssen och Marie Picasso ha blivit en nervös fest för de inblandade.
Istället var det två lugna och samlade sångerskor som med publiken i sin hand lät hela sin energi kanaliseras i sången.
Och publiken svarade. Globen kokade, skrek, sjöng och skakade ända upp i taket.
"Idol"-juryn visade sig från sin allra soligaste sida och Swartling, Breitholtz och Tomita fällde inte ett ont ord under hela kvällen.
Istället lät det så här när Amanda framfört sin version av Elvis Presleys "Suspicious Minds":
Swartling: "Du får mig på fall varenda gång."
Kishti (gråtande): "Jag ställer mig i skolan och går i din klass."
Breitholtz: "Framför mig står en superstjärna."
Och om Marie när hon sjunget "I'll be there":
"Jag kunde se dig som en finalist i Globen redan på uttagningen", sa Kishti Tomita.
"Du är en sångare av världsklass", sa Daniel Breitholtz.
"Du förtjänar att stå här i rampljuset", sa Peter Swartling.
Så positivt har det inte låtit alla gånger under de tio programmen.
Finalen avgjordes med tre låtar. Den första vald av finalisterna själva. Marie Picasso inledde med den smäktande brustna-hjärtanballaden "All by myself" av Erik Carmen och ofta framförd av Celine Dion. Amanda Jensson kontrade med Joe Cockers "Unchain my heart" och så långt kunde ingen skilja dem åt. Period två bjöd på TV4-tittarnas val där Marie hade fått "Ill be there" av The Jackson 5 på sin lott medan Amanda sjöng "Suspicious Minds". Publiken skrek och juryn hyllade.
Alla var vänner denna sista kväll med gänget.
Den sista låten innan tittarna fick rösta blev gemensam för båda: powerballaden "This moment".
Då hade tjejerna bytt om för tredje gången. Långa glitterklänningar, svarta dresser, röda julklappspaket och klassiskt rena fodral hade avlöst varandra.
- Det har varit det största jag gjort i hela mitt liv och jag har växt enormt under tiden. Jag är enormt tacksam, sa Amanda Jenssen.
- Det här har varit den bästa tiden i mitt liv, sa Marie Picasso.
Målmedvetenheten lyste ur bådas ögon hela kvällen och även om vägen mot finalen har varit krokig har ingen av dem låtit sig störas av "Idol"-paketet som lika mycket handlat om att skapa rubriker som att skapa nya stjärnor.
Inte sällan har tittarna kommit att tänka på "Expedition Robinsons" öråd när juryn varit som värst. Avhoppsrykten, påhopp på de tävlande och angrepp på programledaren Peter Jihde frodades ett tag i ett slags Aschberg light-version. Men alla viste vad som gällde, också de gråtande och besvikna Idol-artister som aldrig nådde finalen.
Ur detta reste sig Amanda Jenssen och Marie Picasso. Som vinnare båda två.
BLOGGEN
22.20
Paus. Fast det har väl alla fattat.
Kan ju passa på att erkänna en sak medan vi väntar. Senast jag var i Globen på konsert var med äldste grabben på Red Hot Chili Peppers och dessförinnan då Dweezil Zappa lät pappa Franks musik bukta mina trumhinnor.
Men kvällens final handlar om en klassisk duell, ett möte öga mot öga i den Vilda västern-stad som kallas Underhållning och det är minsann något som har all potential att kittla mina nerver. Som Melodifestivalen fast enklare.
En välarrangerad tävling lockar alltid sin publik. Handlar det sedan om musik garanteras någon miljon tevetittare. Men vad är det som lockar oss med allt detta sjungande i teve? Kampen - visst. Men också flärden, chansen till framgång, att kunna hålla på någon och identifiera sig med henne eller honom.
I kväll får många av oss en ställföreträdande vinnare. Själv hoppas jag att det går bra för båda två.
21.20
Iförd blå sidenklänning, barfota och rak i ryggen sjunger Amanda just nu powerballaden "This moment" som om det vore det sista hon gjorde.
Och det är det också. Åtminstone det sista under tävlingsdelen för när låten är slut så tar röstningen vid.
Många applåderar under låten och man väntar bara på att ciggarrettändarna ska komma fram. Men det är väl förbjudet av brandmyndigheterna.
En mycket rörd och känslosam Amanda hade svårt att svara på Peter Jihdes frågor efteråt. Rösten ville bara inte.
21.17
- Det har varit det största jag gjort i hela mitt liv och jag har växt enormt. Jag är enormt tacksam, säger Amanda innan det är dags för henne att sjunga sitt sista bidrag. Nu väntar vi alla.
21.10
Maries sista låt framför hon i en glittrande långklänning som släpar tungt bakom henne. Det är "This moment" som är specialskriven för finalen och som är en powerballad.
Nere på Globens golv dansar några flickor, många gungar fram och tillbaka - och skriker ut sin glädje när Marie slutar klockrent.
Det mullrar i hela golvet när publiken stampar. "Det här är det bästa som har hänt mig oavsett hur det går i dag", säger en lycklig Marie.
Så: Alla är glada och båda är lika bra. Kan nog bli en intressant röstning.
21.05
- Det här har varit den bästa tiden i mitt liv, säger Marie till Jihde. Och tjejen från Västerås ser ut att mena det.
Snart är det dags för tredje perioden och man kan bara undra vad som far genom Amandas och Maries huvuden just nu. Marie står i glittrande silver och väntar på sin tur nu.
Snart dags.
20.57
Amanda fick "Suspicious Minds" av Elvis som publikens val och det klappades i händerna hela låten igenom. I en svart delad dress fick Amanda omedelbar publikontakt och eden blev inte sämre av att hon satte sig på knä när hon inte bestämt stegade runt i takt med Elvisgunget.
Swartling: "Du får mig på fall varenda gång".
Kishti (gråtande): "Jag ställer mig i skolan och går i din klass".
"Framför mig står en superstjärna", sa Breitholtz.
Jubel!
Man blir ju inte klok på juryn. Den verkar ha bestämt sig för att inte säga ett ont ord om sångerskorna i dag. Bra så.
20.48
Sedan var det slut på valfriheten. För Marie blev tittarnas val "I'll be there" av The Jackson 5. Ännu en kärleksförklaring balanserande till olycka.
Marie hade bytt till en rosaröd klänning med halvhögt knäslut och när hon på silverglänsande klackar mötte publiken på den runda scenen längst fram steg jublet åter.
Och låten satt så bra den kunde.
"Jag kunde se dig som en finalist i Globen redan på audition", sa Kishti Tomita.
"Du är en sångare av världsklass", sa Daniel Breitholtz.
"Du förtjänar att stå här i rampljuset", sa Swartling.
20.45
Första perioden av tre är över. Dags att summera. Två kanonframträdanden av Marie och Amanda. Det rister i scenen och mullrar under taket när de tar i för allt vad de kan. Det finns en sådan kraft i tjejerna att de verkar kunna flytta, om inte berg, så i alla fall delar scenen i kväll. Hur det ska sluta står skrivet i någon telefonkö någonstans.
Nu väntar vi på att Marie ska sjunga Tittarnas val.
20.35
1-1 i matchen sa juryn. Fattas bara annat.
20.30
Amanda följde med tungunget "Unchain my heart" av Joe Cocker men också hon fick resa tillbaka i tiden i form av bilder, filmer och intervjuer. Och bilden av en målmedveten tjej med musik i blick framträdde på samma sätt som för Marie.
Ska se om jag hinner applådera den här gången för nu kör tjejen!
Nä. Hann inte men jag gör det i mitt hjärta, precis som när Marie sjöng. Amanda förvandlade tunggunget till en fartfylld och tuff version med häftigt blås. Kul!
Inget snack om att båda tjejerna har ett härligt register och inte tevkar om att lyfta taket av Globen med de höga tonerna.
20.25
Globen höll andan den första minuten av "All by myself" men när Maries röst gick upp ända i taket skrek och skrek publiken. Jublet visste inga gränser och till och med folket på presläktaren applåderade. Inte jag - för jag han inte. Annars skulle jag ha gjort det, lovar.
Och juryn tappade andan.
20.20
Finalen blir en rykande trestegsraket. Tre låtar. En vald av tjejerna själva, en av tittarna och en som specialskrivits för finalen.
Marie Picasso inleder med den smäktande brustna-kärleksballaden "All by myself" av Erik Carmen. Men innan dess fick vi se lite klipp från vänner och lärare och mamma och minnen från en tid då hon sjöng "Ekorrn satt i granen" på ett gammalt kassettband.
20.18
Marie i mörk glitterklänning och Amanda i en röd julklappsvariant med svart band togs emot av skrik och applåder. Nu ångrar jag (nästan) att jag inte tog med öronpropparna. Men bara nästan.
20.11
Under tonerna till "The Saints are Coming" kom så Amanda Jenssen och Marie Picasso in. Men det blev bara en aptitretare för sedan blev det reklampaus medan Globen bjöds på Mattias - en gammal Idolare som sjunger "This is it" i detta nu. Och Globen gungar för fullt!
Klart är att Marie Picasso kommer att inleda finalen som blir en trestegsraket med tre låtar var.
Reklampausen innehåller också instruktioner till publiken. När man ska vifta med händerna och så. Men allvarligt talat tror jag inte att publiken behöver det. Den skriker och viftar ändå.
20.10
Juryn gör entré och Peter Swartling, Daniel Breitholtz och Kishti Tomita tar emot publikens jubel. Det är nog så att alla som visar sig på scenen i Globen i kväll kommer att mötas av ett muller av applåder.
Det jag tyckt sämst om under den nio Idolomgångarna har varit den förhatliga juryn. Men utan den hade tittarsiffrorna blivit klena och programmet hade lagts ned efter halva första säsongen.
För det är ju som med "Expedition Robinson". Det är de surmagade kommentarerna, den oschyssta utröstningen, pakterna och sveken vi minns. Och det var för deras skulle vi återkom och glodde.
Idol har haft sin beskärda del.
Ni minns väl vad Clabbe sa om Amanda Jenssen? "En överskattad artist som har sjungit falskt i många program." Nu kan hon vinna hela tävlingen.
Bert Karlsson har sin vana trogen inte varit nådig mot någon. Han har kallat Amanda Jensson "orörlig som en lyftkran" och anklagat Marie Picasso för att vara för tjock och för att ha "ett konstlat rörelseschema".
Sådant kan en skivbolagsdirektör kosta på sig.
20.00
Och så börjar det! Jublet stiger och de som hörs mest är en massa gälla flickröster som skriker "Amanda".
Och det är fullt. Fullt med förhoppningar, folk och favorittryck. Och fullt av musik som dånar i kapp med publiken.
19.45
Det är redan en halvtimma före sändning en grym stämning i Globen och när kvällens programledare Peter Jihde kom in på scenen åtta minuter före sändningen steg jublet ända upp i kupolen.
Längst fram står Jihde och går igenom allt som ska hända när juryn presenteras. Och folk skriker i falsett. Några småtjejer som hittat en uppflugen plats bakom mig stämmer in för allt vad de är värda.
Och vem håller de på? "Amanda", "Amanda" och "Marie".
Kanske en fingervisning.
19.30
Det har varit mycket snack om "girlpower" den senaste veckan. Tjejkraft som ska få Globen att lysa i kväll. Men orkar tjejerna med trycket?
Just nu strömmar folk till Globen öde och om ett par timmar slås tevestrålkastarna på och Globen har fyllts till sista plats.
Taxiköerna har varit rena monstren och den som försöker ringa någon bil i regnet kan glömma det. Växlarna på Taxi Stockholm oxh Taxi Kurir var överbelastade under någon timma.
För "Idol"-tjejerna Amanda Jenssen och Marie Picasso kommer mötet med en fullsatt arena att bli en chockbehandling som ingen av dem tidigare har varit med om. 13.000 hängivna fans som inte kommer att tveka när det gäller att stödja just sin favorit.
Det lär bli jämnt. När 5.600 DN.se-läsare hade gett sin röst var Amanda favorit med 56 procent mot Maries 44. Andra mätningar ger rakt motsatta siffror.
Kvällens final har alltså alla förutsättningar att bli en rysare. En lättförståelig duell mellan två röster men lika mycket mellan två personligheter med sin unika karisma och jävlaranamma.
Finalen blir också en kamp om tevetittarna. Åtminstone den första timmen då "På spåret" med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg samlar två miljoner tittare i grannkanalen.
Förra fredagen tittade 2,1 miljoner på det strävsamma paret i SVT1 medan "Idol" nådde upp till 1,4 miljoner när det var som flest under kvällen. Mer än var tredje svensk sjunker ned i tevesoffan för att se något av programmen.
Snart är det alltså dags. Bara att slå på teven - och datorn! För här kommer DN.se att följa "Idol"-kampen under hela kvällen.