Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Håller jag på att förvandlas till en dålig läsare?

Vissa måste alltid läsa färdigt varje bok de börjat med. Andra slutar så fort de blir uttråkade. Magnus Västerbro fördjupar sig i det avbrutna läsandets mysterium. Och ställer sig själv inför rätta för bristande läsdisciplin.

Jag börjar tro att jag har ett problem. Det är kanske inte särskilt allvarligt, och jag anar att jag delar det med många andra. Men det stör mig, eftersom jag misstänker att det är ett tecken på en allmän karaktärssvaghet.

Jag läser inte färdigt böcker längre.

Jag börjar på hur många som helst, men slutar efter bara några sidor, eller efter hälften, eller när det bara är femtio sidor kvar. För att boken tråkar ut mig, eller för att jag tycker mig ha fattat vad den handlar om, eller för att jag bara blir nyfiken på en annan.

Länge var jag nästan stolt över mina nya läsvanor. Jag såg det som att jag använde mitt kritiska sinne, att jag inte bara passivt tog emot. Men kanske börjar det bli dags att ändra självbild. Kanske håller jag på att förvandlas till en dålig läsare?

För en första bedömning av mitt tillstånd ringer jag Åsa Sandoval. Hon är litteraturstudenten som varit en flitig bloggare på den enormt populära sajten Bokhora, där hon skrivit fyndigt och inkännande om böcker av alla de slag. Hon läser färdigt varenda bok hon påbörjat – utan undantag.

– Jag har nog alltid gjort på det sättet, säger hon. Kanske för att jag vill visa för mig själv att jag minsann kan läsa ut vad som helst. Att jag är intelligent nog. Dessutom tycker jag det är lite slappt att vara kritisk mot en bok som man inte har läst färdigt.

Eftersom varje ny bok innebär ett rejält åtagande väljer hon noga.

– Klassiker är förstås en enkel väg, de har oftast i varje fall något slags kvalitet. När jag köper en nyskriven bok väljer jag ofta en som recenserats av någon vars omdöme jag litar på. Så bläddrar jag i den, läser några rader här och där, innan jag bestämmer mig för att börja.

Men vad gör du om den visar sig vara helt outhärdlig?

– Jag kämpar på. Även om det kan vara svårt ibland. Jag tycker inte om böcker där man måste hålla reda på väldigt många, då får man i stället se fram emot att några av dem kanske dör. Som i ”På västfronten intet nytt”. Jag önskade verkligen att den skulle ta slut... och fick trösta mig med att många av personerna dog.

Finns det några nackdelar med metoden? Åsa Sandoval funderar. Möjligen att det är något ängsligt med hennes sätt att läsa; att hon känner att hon måste leva upp till något... Men samtidigt, fördelarna överväger.

– Jag kan känna mig trygg och säker på vad jag tycker, för jag ger varje bok en ärlig chans.

Det är alltså som jag befarade. Att sluta läsa för tidigt är ”slappt”.

Men Åsa Sandoval är en läsare som också skriver om böcker. Vad tycker då några som bara läser för sin egen skull?

En onsdagskväll i slutet av september åker jag till Gustavsberg, där sju kvinnor i 40-årsåldern träffas för bokcirkelsmöte. De har hållit på ända sedan de var studenter i statsvetenskap och nu, nästan femton år senare, möts de en gång i månaden.

Först tycks de enas kring en ståndpunkt som ger mitt beteende absolution: klart man kan sluta läsa när man vill! Motsatsen är bara dåligt samvete, ett arv från skolåren, lite som att man måste äta upp allt på tallriken...

Men ju längre kvällen går, desto mer hårdnar tongångarna:

– Jag minns när jag läste Kristin Lavransdotter, på gymnasiet. Den var supertung att komma in i, men blev den helt fantastisk, säger Sofia Jegerborn. Hade jag inte kämpat på hade jag aldrig fått uppleva hur underbar den är.

Malin Jörnehag stämmer in, med en dräpande formulering:

– Man har inte läst boken om man inte har läst ut den.

Om man aldrig läser färdigt då?

Lena Kristoffersson ser bekymrad ut. Hon spänner blicken i mig.

– Då har det gått för långt. Jag säger: fokusera!

Något upptuktad åker jag hem, tar ett par djupa andetag, och ringer Johan Svedjedal, professor i litteratursociologi. Han berättar om den tyske litteraturvetaren Rolf Engelsings teori om intensivt respektive extensivt läsande. Enligt denna tanke dominerade det ”intensiva” läsande fram tills att den moderna bokmarknaden uppstod, ungefär vid mitten av 1700-talet. Innan dess läste de som hade tillgång till böcker relativt få verk, men de läste dem om och om igen, ofta tills de nästan kunde dem utantill.

Sedan, när tryckpressarna på allvar rullade i gång, spred sig det ”extensiva” läsandet. Det vill säga att den läsande allmänheten läser många böcker, i princip ju fler desto bättre, vilket också innebär att de snabbt hoppar från den ena texten till den andra. Redan i slutet av 1700-talet raljerade den brittiska författaren Samuel Johnson över de som tycker sig tvungna att läsa ut en bok bara för att de en gång börjat på den. Bara dårar gör på det sättet, menade Johnson.

I dag har detta sätt att läsa blivit ännu mer utbrett, i och med nätets framväxt. Vi befinner oss i en ny fas av läsandets historia, den elektroniska tidsåldern, då större mängder text och berättelser än någonsin tidigare finns blixtsnabbt tillgängliga, på datorer, i mobiltelefoner och läsplattor.

– Samtidigt behåller boken den där särskilda egenskapen av att vara sin egen rymd. Där finns ett slags osynligt kontrakt med författaren. Läsaren säger: jag går in i din värld, och underordnar mig den. Det finns en seghet i detta, som verkar stå emot det mesta, säger Johan Svedjedal.

Exakt hur vanligt det är att böcker lämnas halvlästa är inte helt lätt att undersöka. Rimligen är det olika för olika typer av böcker, i olika genrer. Man skulle förstås kunna säga att frågan om huruvida man bör läsa färdigt en bok eller inte har att göra med en större grundfråga – varför läser man böcker över huvud taget? Är det bara för att underhållas en stund är det väl helt rimligt att sluta så fort man blir uttråkad. Men om man läser av mer ambitiösa, ”finare” skäl, som att man vill uppleva en särskild författares syn på världen, kan det rimligen finnas skäl att kämpa på ett tag.

Att det finns en klassaspekt på frågan är troligt. Eller, uttryckt på ett annat sätt – när man precis håller på att tillägna sig läsandet kan det finnas en stark laddning kring detta att avsluta en bok eller inte. Som när rapparen Petter i en DN-intervju för ett tag sedan berättade om hur han lärde sig läsa först på Komvux, och länge kände sig främmande inför böckernas värld. Nu som vuxen känner han sig djupt tillfredsställd då han avslutar en bok – ”en läst bok är lite som en trofé”.

– För en del förändras detta i takt med åldern, säger Johan Svedjedal. När man är ung kanske man känner ett större tvång att läsa färdigt. När man sedan har läst mycket, och känner sig mer säker på sin smak, kan det vara lättare att låta en bok som man inte gillar bli liggande.

Vad säger du om mitt sätt att läsa då?

– Det låter typiskt för en modern och otålig konsumtionskultur, där man hela tiden letar nya impulser, nya intryck. Och det hänger i sin tur ihop med ett slags hyperliberalism. Det är ”jag som individ” som står i centrum för allt. Till och med författaren får maka på sig.

Jag är alltså slapp, odisciplinerad, och mitt läsande ett uttryck för dagens rastlösa, flyktiga nätkultur ... En inte alltför munter slutsats.

Ytterligare en anklagelse får jag av Robert Darnton, bokhistoriker och chef för universitetsbiblioteket i Harvard. I en artikel i Huffington Post har han varnat för att vår tids nya teknologier och medier hotar läsandet, särskilt läsandet av seriösa böcker. Sådana som kräver att man envist upprätthåller sin koncentration i många timmar i sträck. Nu ska läsningen, mer än någonsin, gå fort – och tar boken för lång tid lägger man den åt sidan.

Försök, skriver Darnton, att berätta för unga människor om böcker. Håll upp det där rektangulära pappersföremålet mot dem, när de sitter där, multitaskandes med sina Ipods. Säg: ”Det här är en bok. Gå och sätt dig tyst i ett hörn, för dig själv, och läs.” De tittar bara på dig, med något tomt i blicken.

När Darnton försöker se in i framtiden ser han därför bara en sak – ”the loneliness of the long-distance reader”.

Är jag med andra ord en av alla dem som genom sin brist på koncentrationsförmåga långsamt, utan att vilja det, bidrar till bokens död?

För att få ett annat perspektiv vänder jag mig till den svenska litteraturens högsta auktoritet; den tidigare ständige sekreteraren i Svenska Akademien, Horace Engdahl.

Han visar sig vara djupt skeptisk till tanken på att människor i dag har svårare att läsa färdigt böcker än tidigare.

– Förr i världen ringde dörrklockan, och så kom det en visit ... Nej, problemet att få sina böcker lästa är evigt. Thomas Mann lär ha blivit upprörd när det av ett samtal han hade med Fredrik Böök tydligt framgick att denne inte hade läst andra hälften av ”Bergtagen”. Till saken hörde att Svenska Akademien, där Böök var ledamot, just hade tilldelat Mann Nobelpriset i litteratur.

Möjligen kan det ha varit en aning lättare på 1800-talet, då antalet titlar trots allt var färre, försöker jag.

– Men i alla tider har läsare hoppat över tråkiga partier. Roland Barthes säger att det är Prousts lycka att man inte hoppar över samma sidor varje gång man läser honom... Under antiken, när lyssnandet till uppläsning var det normala sättet att ta del av litterära verk, handlade det väl om att man nickade till under recitationen. I dag somnar kanske många till sina hörböcker, och även det tyska uttrycket ”Theaterschlummer” passar in i detta sammanhang.

Personligen har Horace Engdahl dessutom svårt att se detta som ett problem.

– Lika mycket som jag ångrar de gånger då jag efter en felbedömning slutat läsa, ångrar jag de tillfällen då jag mot bättre vetande har tvingat mig att läsa vidare i en bok som inte förtjänade det, förklarar Horace Engdahl. Till slut gör det fysiskt ont, och det kan grundlägga en bitterhet mot bokens författare som sitter kvar i många år.

För egen del brukar han börja med att ge varje bok femtio sidor.

– Om jag inte vid det laget är övertygad om att den förtjänar min tid och uppmärksamhet, slår jag igen den och väljer en annan. Metoden är inte ofelbar. I unga år började jag läsa Stendhals roman ”Kartusianklostret i Parma”, som jag hade hört omtalas som ett mästerverk. Ännu på sidan femtio fann jag den urtråkig – en lång inledning om olika släkter i norra Italien – och släppte den. Några år senare, alltmera undrande över bokens rykte, gjorde jag ett nytt försök. Bara några sidor efter den punkt där jag hade gett upp, sätter handlingen plötsligt fart och sedan är boken omöjlig att släppa. Det visade sig att det verkligen var ett mästerverk – men först efter sidan femtio.

– Ett annat sådant exempel är Thomas Bernhards ”Gamla mästare”. De första fyra femtedelarna av boken är uppfyllda av ett meningslöst, malande gnäll, men plötsligt, när den nästan är slut, kommer några glänsande, oförglömliga sidor, som uppväger all den möda läsaren har haft. Det är en rejäl risktagning att arbeta på det viset.

Så mitt sätt att läsa är inte så farligt ändå?

– Det finns ingen anledning till oro. Ditt beteende är fullkomligt normalt, ja, till och med sunt.
Benådad av en högre instans med andra ord. Om boken dör, så dör den kanske inte på grund av sådana som jag.

Ps. En bok har Åsa Sandoval faktiskt inte läst färdigt, ännu i varje fall: ”Moby Dick”, av Herman Melville. Den har hon hållit på med i tio år.

Böcker. Läsa färdigt eller ej 

Goodreads är världens största läsarsajt med 20 miljoner användare. Här kan man rekommendera böcker, ge varandra boktips och se vad ens vänner läser. I juni frågade sajten användarna vilka klassiker respektive nya böcker som aldrig blev färdiglästa. Här är svaren:

Klassiker som aldrig blir färdiglästa

”Moment 22”, av Joseph Heller

”Sagan om ringen”, JRR Tolkien

”Odysseus”, James Joyce

Nya böcker som inte blir färdiglästa

”Femtio nyanser av grått”, E.L. James

”Män som hatar kvinnor”, Stieg Larsson

”Den tomma stolen”, J.K. Rowling

I juli frågade sedan sajten vad som fick användarna att sluta läsa böcker – och efter hur många sidor. Här är svaren:

Vad får dig att sluta läsa en bok?

Långsam, tråkig 46,4 %

Dåligt skriven 18,8 %

Gillar inte handlingen 8,5 %

Gillar inte huvudpersonen 4,9 %

Gillar inte författarens åsikter 3,2 %

När slutar du oftast läsa en bok du inte gillar?

Efter mindre än 50 sidor 15,8 %

Efter 50–100 sidor 27,9 %

Efter mer än 100 sidor 18,2 %

Jag läser alltid färdigt 38,1 %