"Hur kul är Calle Norlén?" frågade sig Aftonbladets nöjeskrönikör Jens Peterson för en månad sedan och undrade om Norlén verkligen behövde skriva alla krogshower.
- Han har väl en poäng där. Men det är mer en tillfällighet, After Dark och Uggla har jag jobbat med förut och tycker om, så jag kunde inte säga nej. Och Björn Skifs kan man inte neka. Okej, jag lider väl lite av tacka-ja-sjukan.
Calle Norlén försöker över en lunch svara på hur man gör det roligt, och vad som är det.
- När jag skriver för en enstaka artist gäller det att jag umgåtts med den, lärt känna den. Så att jag kan sitta framför datorn och liksom vara Uggla eller Skifs. Det beror på vem det är, vad och hur den kan säga. Alla älskar till exempel att Skifs säger "jag är skitsnygg" - det hade inte vem som helst kunnat göra.
- Med "Rea" är det speciellt, det är ju nästan en institution och där är jag en i gänget, berättar Norlén.
Tillsammans med mångåriga arbetspartnern, regissören Hans Marklund, och scenartisterna spånas idéerna fram.
- Jag skriver manusförslag utifrån dem, sedan går vi igenom det ihop. Ofta känner jag knappt igen det jag skrivit när det väl framförs - skrivet är en sak, talat en annan.
Och numren provspelas, först för personalen, sedan för testpublik.
- Nu på sluttampen handlar det mest om att ta bort, säger Norlén. Men det är inte bara att ta med allt som ger gapflabb, publiken är mer komplicerad än så. Jag brukar stå bredvid scen och iaktta publiken. En varm applåd efter numret kan betyda mer än att få fulla gubbar att vrålgarva.
Det senare är inte så svårt, men billigt, tycker Norlén.
- Svensk scenhumor, och sketchprogram på teve, dras med två svagheter. Antingen är det bara tamt och försöker vara trevligt eller så öser man på med överjävligheter - och det funkar bara om skämtet var lite roligt att börja med.
- Det som är kul att driva med är typiskt svenska saker. Folk som vet att de bör vara politiskt korrekta och gilla invandrare och bögar, men ändå inte riktigt gör det. Fördomar och förnekelse. Och knarriga gamla vanor, som långa tal på födelsedagar. Annars är väl en tillgång jag har att jag inte är rädd för att vara grov eller elak - sedan får andra ta bort det som blir för hårt.
"Reas" varumärke är artistparodier - är det inte bara inbördes kändissmicker?
- Vi måste få in 700 pers per kväll på Börsen, och måste vara lite breda. Melodifestivalen och teve det som alla känner till, som man kan skämta med. Politiker är inte riktigt vår stil, det blir lätt dammigt. Men visst, det har blivit så att alla ska säga att de känner sig smickrade, hur elaka vi än är.
Årets show innehåller dock inte bara kändisparodier.
- Klart det blir sådana också, men vi måste förnya oss, annars blir vi till slut en parodi på oss själva. Det gäller att hitta överraskande vändningar, inte bara att Ulf Lundell brölar. Utan att han till exempel gör en låt med superslicke Max Martin.
- I den här showen har vi också många som vi kallar det "knarkade nummer", som att Elisabeth Tarras-Wahlberg kommer in och drar en låt på gitarr - utan vidare kommentar.
Dessutom innehåller årets "Rea" en drift med After Dark.
- Ja, där kan man ju säga att jag driver med mig själv.
Det var väl antagligen oundvikligt till slut.