Nyligen beslutade Migrations-överdomstolen än en gång att Habte Tesfamicael Asfha inte får sin sak prövad.
Enligt den 47-årige Habte Tesfamicael Asfha själv jobbade han i tio år, fram till dess att Eritrea deklarerade självständighet 1991, som redigerare och reporter på Hebret, en etiopisk tidning med koppling till informationsministeriet.
Därefter anställdes han av den eritreanska regeringens närstående tidning, Hadas Eritrean. Han säger att det var där problemen började.
Särskilt chefredaktören fick jag en konflikt med. Han kritiserade mig för ekonomiska och politiska artiklar som inte passade systemet, det vill säga den eritreanska regeringens administration.
- Jag ville berätta sanningen, det som de jag intervjuade berättade om, att Eritrea måste få en civil regering och en konstitution baserad på demokratiska principer.
Han säger att han flera gånger blev förhörd och han fick avtjäna ett halvårs fängelsestraff utan rättegång. Därefter återvände han till tidningen, men på en marginaliserad tjänst som han lämnade 1997, då han enligt egen utsago trakasserades regelbundet.
Året därpå började han frilansa för tidningen Setit, som grundats av vännen och kusinen Fessehaye Joshua Yohannes, Human Rights Watch-pristagaren Semret Seyoum Gebremedhin och svensk-eritreanske Dawit Isaak.
Såväl Habte Tesfamicael Asfhas historia som det faktum att trakasserier, fängelse och eventuell tortyr väntar i hemlandet, har bekräftats av den ideella, oberoende pressfrihetsorganisationen Committee to protect journalists (CPJ) i New York som samarbetar med Internationella journalistförbundet och står bakom det årliga International Press Freedom Awards. Dess styrelse består av framstående journalister som Paul Steiger, Christiane Amanpour, Tom Brokaw och Dan Rather, och dess hedersordförande är journalistlegendaren Walter Cronkite.
Advokaten och journalisten Semret Seyoum Gebremedhin, Setits vd, bor numera i Sverige och har också lämnat intyg till Migrationsverket om att Habte Tesfamicael Asfha skrev regimkritiska artiklar för tidningen.
Även Khaled Abdu Mohammed Said, chefredaktör för den eritreanska, oppositionella tidningen Admas, bor i Sverige och har lämnat intyg om att Habte Tesfamicael Asfha skrivit för både hans tidning och blogg på ett sätt som han riskerar fängelse och tortyr för om han tvingas återvända.
Dessa tre intyg påverkar inte Migrationsverkets beslut.
Vi gjorde vår bedömning innan dessa intyg lämnades in. För att jag skulle pröva hans ärende krävs att han får nytt prövningstillstånd och det har han inte fått av vare sig migrationsdomstolen eller kammarrätten, säger Migrationsverkets beslutsfattare Erja Jalonen.
Det finns liksom inget jag kan göra. Även om jag nu skulle tycka annorlunda, så är det omöjligt.
Det verkar hopplöst att en persons ifrågasatta berättelse inte kan styrkas av sådana här intyg?
Det kan man tycka, men man har ansett att de inte har tillfört något nytt i ärendet. Man ansåg heller inte att han hade en tillräcklig förklaring till varför intygen inte inkommit tidigare.
Habte Tesfamicael Asfhas förklaring är att han inte kände till att hans tidigare uppdragsgivare fanns i Sverige förrän i november 2006.
Avslagsbeslut har han fått flera gånger sedan 2004 och alla hänvisar tillbaka till Erja Jalonens ursprungliga avslag på hans ansökan om uppehållstillstånd från 2004. Där ifrågasätts att han över huvud taget har varit journalist, åtminstone en regimkritisk sådan.
Varför tror ni att han ljuger, Erja Jalonen?
Ett så starkt uttryck låter inte bra. Vi har bedömt hans berättelse, om den är sannolik och rimlig. Sedan kan vi se på trovärdigheten i vissa delar av den, men ingen enskild del är avgörande för utgången, säger Erja Jalonen.
Men ord som anmärkningsvärt och överdrivet är väl ett byråkratiskt, inlindat sätt att säga att han ljuger?
Som sagt, vi gör en bedömning av berättelsen.
Och hans är inte trovärdig?
Så skulle jag inte säga. Vissa saker är trovärdiga och vissa är konstiga.
Urban Löfqvist, kanslichef på svenska Reportrar utan gränser, säger att Sveriges inställning till Eritrea är beklaglig.
Vi är det enda landet i världen som verkställer avvisningar dit. Ingen journalist, inte ens på statsägda medier, går säker där. På senare tid har flera regimtrogna journalister försökt fly landet.
FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, säger att även de eritreaner som nekas asyl inte bör avvisas.
Vår rekommendation är att inte skicka tillbaka någon till Eritrea mot sin vilja, oberoende av vilken bakgrund personen har, på grund av de många brott mot mänskliga rättigheter som begås i landet, säger Hanne Mathisen, presschef på UNHCR i Norden och Baltikum.
Känner Migrationsverket till situationen i Eritrea, Erja Jalonen?
Ja, men vi gör individuella bedömningar enligt utlänningslagen. Vi har ett annat underlag än människorättsorganisationerna.
Bättre?
Ett annat, kanske mer detaljerat.
Riksdagsledamoten Cecilia Wikström (fp), som nyligen fått med sig partistyrelsen på sitt förslag om att Sverige och Europa bör proklamera fristäder för förföljda journalister, författare och andra skribenter är upprörd över Migrationsverkets hantering av Habte Tesfamicael Asfhas fall.
Det är djupt cyniskt, oförsvarligt och oanständigt att ens tänka tanken att utvisa någon till Eritrea. Särskilt en journalist som har försökt göra sin röst hörd, säger hon.
Habte Tesfamicael Asfhas avvisningsbeslut har vunnit laga kraft och just nu sitter handläggare på Migrationsverket och förbereder hans resa till Eritrea.
Lämnar han inte landet frivilligt kan myndigheten lämna över saken till polisen som med tvång kan föra honom dit.
Hans hopp står till ett åberopande om så kallat verkställighetshinder, men då måste han på något sätt styrka sannolikheten att han riskerar tortyr där.