– Vad som behövs i Stockholms kulturliv är helt enkelt mer pengar till de fria grupperna. Som det ser ut nu så skärs det i vissa gruppers bidrag för att det ska räcka till andra, säger han.

Westerdahl valdes in som referensperson för Kulturförvaltningen i september för att vara rådgivande i bedömandet av projektstöden och verksamhetsstöden till scenkonsten i Stockholm. Uppdraget inkluderade bland annat hearingar med olika teatergrupper.

– Redan i höstas kände jag att det blev konstigt, många av de sökande var ju kompisar till mig. Det var kanske naivt, men jag gick med i referensgruppen för att kämpa för att de här grupperna skulle få mer pengar, inte för att bli förknippad med nedskärningarna. Det känns obehagligt, säger skådespelaren som själv just nu arbetar på Teater Brunnsgatan 4. Han har tidigare synts tv-serier som ”Xerxes ”, ”Pistvakt” och ”Rapport till himlen” jämte filmer som ”Täcknamn Coq Rouge”, ”Wallander Tjuven” och ”Allt flyter”.

Kalle Westerdahl betonar att han inte alls deltagit i diskussionerna kring Fria Teatern, men känner ändå att hans position som aktiv skådespelare inte går att förena med uppdraget som referent.

– De som sitter i referensgrupperna är bara en liten del i beslutsgången och de kämpar verkligen för att det ska finnas någon rättvisa i fördelningen. Men det finns inte tillräckligt med pengar för att både etablerade grupper och unga scenkonstnärer med bra idéer ska kunna få något stöd, säger han till DN.

Regissören Dritero Kasapi, som tidigare ingick i samma referensgrupp, beskriver hur det inom gruppen talats mycket om behovet av djupare strategiska bedömningar i fördelningen av verksamhetsstöden. Han beskriver liksom Westerdahl bristen på pengar till kulturlivet i Stockholm som det övergripande problemet.

– När budgeten krymper så finns det inget utrymme för nya aktörer att komma in, inget utrymme för förnyelse. Det är ju väldigt små pengar som ska fördelas.