Vi kan analysera befolkningens rättsmoral, diskutera informationsfrihetliga ideologier, och dra femtonåriga fildelare inför domstol bäst vi vill. Det spelar ingen roll. För vad nedladdningsfrågan egentligen handlar om är människans grundläggande strävan efter största möjliga bekvämlighet, och mot den instinkten biter inga hot, inga lagstiftningar och inga attitydsförändringskampanjer. Varför laddar vi ned? För att vi kan, och för att det är lätt.
Undersökningen visar att det bara är var tionde person som laddar upp unikt material till Pirate bay. Någon massrörelse av övertygade piratpartianarkister, redo att byte för nedladdad byte medvetet underminera upphovsrätten, existerar helt enkelt inte. Den genomsnittlige nedladdaren är bara en vanlig slö människa, som med laptop fastvuxen på sina mjukisbrallebeklädda lår och lagom nedsutten soffa under röven följer det minsta motståndets lag. Det finns inget enklare sätt att se senaste ”Transformers”. Det finns inget snabbare sätt att få tag i nya säsongen av ”Breaking bad”. Och en ljudbok kan kosta uppemot hutlösa fyra hundra kronor i Itunesaffären.
När frågan om den illegala nedladdningen först kom upp på agendan för ett drygt decennium sedan handlade det främst om musik. I dag står film och tv för en överväldigande majoritet av det nedladdade materialet. Tillgången till snabbare bredband har gjort det enklare att dela filmmaterial än det var under modemeran, men skiftet i fokus hos nedladdarna beror också på att musik faktiskt finns tillgänglig lagligt på ett sätt som är ännu enklare, snabbare och mer praktiskt än torrentsajter. Man kan ha många invändningar mot Spotify – utbudet, ersättningsmodellen till upphovsmännen, det fula gränssnittet – men bekvämligheten är fullkomlig och total. Knatter-enter-klick. De snåla straffas med reklam, de betalningsvilliga belönas med enkla autogirodragningar från kontot.
Bekvämligheten vinner över vår laglydighet, och ingen slutar ladda ned förrän det finns slappare och mindre omständliga alternativ. Det betyder självklart inte att Pirate bay dör självdöden om exempelvis filmstreamingsajten Netflix slår igenom i Europa. Torrentsajterna är här för att stanna, och vår syn på kultur och vår beredskap att betala för den har för alltid ruckats i sina fundament. Men för branschen återstår bara att exploatera den enda eviga mänskliga konstanten: latheten.