Jag var nyligen på galapremiär för nya säsongen av fantasy-tv-serien ”Game of thrones”. Festen hölls i en ljust-och-fräscht pyntad kyrka, och gästerna var välklädda medlemmar av den hippare delen av Stockholms kultur- och mediesfär som drack gratisvin och minglade avmätt till tonerna av Avicii runt ett stort ekbord där det låg professionellt ljussatt medeltidsklyschig mat såsom rustika bröd, hela döda fiskar och stora högar röda äpplen (den typ av äpplen man inte äter i stillhet, utan snarare låter sina tänder hugga in i med ett frossande smackande ljud och slukar varpå man slarvigt torkar saften ur sitt toviga helskägg med den blodfläckade tunikeärmen och slänger skrutten i ansiktet på en gycklare).

Att fantasy blivit mainstream kunde vi konstatera redan för något decennium sedan i skärningspunkten mellan ”Harry Potter” och Peter Jacksons ”Sagan om ringen”-filmer. Myten om den enstörige kufen som klämmer en Steven Erikson mellan två T20-tärningsslag är sedan länge raserad; numera står åtminstone en ”Discworld”-bok eller en ”True blood”-dvd i varje kulturintresserat vardagsrum. Men den kändis-strösslade ”Game of thrones”-festen tog ändå fantasyomfamnandet till en helt ny nivå. Den andades lifestyle på ett tidigare aldrig skådat sätt, från pr-kvinnornas gästlistor till de noggrant utplacerade (enligt feng shui-modell?) facklorna och Icona Pop-hitsen som strömmade ur högtalarna. Jag tänker inte lägga någon värdering i saken (för en fantasyfans perspektiv på premiärfesten rekommenderas Anna-Karin Linders artikel på sajten Weird Science). Men vi vet alla vad det innebär när en subkultur kidnappas av några hundra instagrammande innerstadsbor. Låt mig presentera: framtiden.

Den ironiska mäklarfirman Fantastic Frank kommer inom två veckor att lägga ut en annons där de homestylat en sekelskiftestrea till en smakfull medeltida borg (utan att göra avkall på ljuset!). En ringbrynja är avslappnat slängd på golvet i hallen och i köket ligger ett halvätet kycklinglår på den i övrigt kliniskt rena diskbänken i putsad brons. Den moderne korsriddare som bott här, vill annonsen säga, har inte alltid tid med petitesser som städning mellan reklambyråjobbet och tornerspelet i goda vänners lag.

En progressiv privat träningsstudio kommer att lansera sträck- bänkspilates. Mot slutet av sommaren när ”Hultsfred: Stockholm” gått i konkurs meddelas att festivalen återuppstår 2014 med inriktning på gaelisk säckpipspunk. Samtidigt i Visby:

Almedalens politikerträff, Stockholmsveckan och Medeltidsveckan har smält samman till en två månader lång helstekt grisfest med lyxmjöd från mikrobryggerier.
Riche serverar Lembas. Den nya vinstdrivande friskoleverksamheten Trolloc erbjuder valbara kurser i såväl gnomiska som det mer klassiska svartspråket. Det hela kulminerar framåt nyår. Då släpper Studio Total ett hundratal vadmalsklädda kortväxta i fallskärm över Nordkorea för att ”protestera mot diktaturen”. Det efterföljande nära-världskriget lägger sordin på den goda fantasystämningen. One does not, när allt kommer omkring, simply walk into Pyongyang.

Lagom till fjärde säsongspremiären av ”Game of thrones” har vi gått varvet runt. Gömmer åter våra mantlar. ”Minns ni”, säger vi till varandra, ”när alla skulle ha vallgrav?” Men det minns vi inte. Vi har sedan länge förpassat den livsstilsinredningsdetaljen till det mörka hörn av den mänskliga historien där vi även förvarar cappuccinofärgade fondväggar och glaserade cupcakes.