Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Hanna Fahl: Podcasten ”DJ 50 spänn” är en genialisk ­hyllning till den bortslängda vinylen

För den som redan har en varierad och sund musiksmak är en djupdykning i skivbacken en perfekt komplettering. Det bortslängda har en särskild, fantasifull tjusning – oavsett om musiken är bra eller dålig.

Ska man bara lyssna på en enda svensk musikpodcast så rekommenderar jag att man väljer en som har fokus på ny musik, eftersom jag är av den bestämda uppfattningen att det är ett tecken på dålig hälsa att på allvar fastna i sitt musikaliska förflutna, att ”gå i barndom” som det brukar heta.

Så om man bara har tid för en, bör man ignorera resten av krönikan och i stället välja ”Jenny och vänner” eller ”Vad blir det för rap?” (båda finns lätt åtkomliga gratis på Itunes).

Har man en frisk, sund och varierad musikkonsumtion i övrigt så är ”DJ 50 spänn” dock ett helt fantastiskt komplement. Upplägget är som följer: podcastupphovsmannen Tommie Jönsson ger sin gäst femtio spänn och uppdraget att köpa fem billiga vinylskivor på valfri skivbörs, sedan kommer gästen med sin lilla skivpåse till podcaststudion och så lyssnas det och snackas fritt om musik. Inte så märkvärdigt, alltså, men genialiskt i sin enkelhet.

”DJ 50 spänn” är en kärleksfull hyllning till vinylkulturen, men inte till samlarobjekten, rariteterna och förstautgåvorna, utan till det bortslängda och bortglömda, skivorna som står och dammar och nästan skänks bort gratis.

Femtiokronors-dj:n har fem kategorier att hålla sig till. Ett nostalgiköp, ett fynd, en chansning på något som har fint omslag eller bra bandnamn – tre skivor som brukar säga ganska mycket om gästen och dess smak. Men de roligaste kategorierna är skivbörsklassikern och slumpvalet.

Slumpvalet är vad det låter som – blunda, välj, köp. Skivbörsklassikerna är de där albumen som pressades i alldeles för många exemplar en gång i tiden, och som nu finns i överflöd på varje loppis, ratade och kvarlämnade. Det är här det blir riktigt bra.

När soul- och discoälskaren August Wimnell är gäst lyckas han hitta en hyfsat njutbar låt på den bisarra välgörenhetsskivan ”En gränslös kväll på operan” från 1966. Gurra G från Just D spelar skivbörsklassikern ”Ingmar Nordströms saxparty 4”, och journalisten Anna Charlotta Gunnarsson kallar förtjust sitt slumpval Sally Oldfield för ”vedervärdigt, bland det värsta jag vet”.

Det bortslängda har en alldeles särskild tjusning, vad det än gäller. En upphittad lapp på gatan är suggestiv och går att bygga fantasier om hela liv kring – något som grundarna av Found Magazine insåg när de startade sitt fanzine där de samlade bortslängda anteckningar och borttappade hastigt nedkrafsade brev i sex nummer mellan 2001 och 2010.

Found Magazine var inte bara en voyeuristisk inblick i någons privata angelägenheter, utan präglades också av en känsla av att lapparna hade räddats. Att de varit timmar eller minuter från att trampas sönder i en rännsten, men fick ett nytt liv och ny betydelse i tidningen.

Jag inbillar mig att containerdykare känner samma sak (de som fyndar bland sopor för nöjes skull, alltså, inte de som gör det för sin överlevnad). En räddad möbel får personlighet. ”Inte ska väl du ligga här och lida lille vän”, antropomorfiserar (förmänskligar) vi, ”kom med mig”.

Detta gör ”DJ 50 spänn” så bra. Det går omöjligen att påstå att det är synd om Julio Iglesias (250 miljoner sålda album totalt), men själva artefakten – en sliten vinylutgåva av ”En concierto” från 1983 – har säkert stått där ledsen i skivbacken i åratal, en symbol för dålig smak. Men så ges den en chans, ett ärligt försök att hitta förmildrande omständigheter.

”Den har ändå vissa kvaliteter”, säger August Wimnell försiktigt. ”Det var en glad överraskning. Det kanske är för att det är tidig Julio Iglesias?” funderar Tommie Jönsson. Välvilligt musikmys när det är som bäst.