Vampyrer, häxor och varulvar i all ära, men det är hög tid för skandinavisk fiktion att utforska vår all­deles egen urnordiska fantasyfigur. Trollet. Outsägligt korkat, gigantiskt och slående likt en mossbelupen klump urberg är trollet ett i modern tid sorgligt underskattat monster, och det är därför den norska filmen ”Trolljegeren” är bland det mest uppfriskande jag sett på länge i genren fantasyskräckis.

Filmen, som kom förra året men aldrig gick upp på svenska biografer, skulle kunna ha undertiteln ”Blair troll project”.

Den är filmad med skakig handkamera som en klassisk mockumentär, där ramhistorien är en mystiskt upphittad hårddisk som innehåller filmmaterial från tre försvunna mediestudenter. Deras plan är att intervjua en tjuvjägare i de norska bergen, men den kärve mannen visar sig bo i en stinkande husvagn, ha gigantiska strålkastare på sin bil, och i själva verket jaga förlupna troll på uppdrag av regeringen. Trött på sitt jobb och irriterad över de usla försäkrings- och arbetsmiljövillkoren låter han studenterna hänga med och filma, varpå trolltrubbel, naturligtvis, uppstår.

Det är oerhört välspelat med briljant snustorr dialog och subtil humor, och om det finns någon logik i världen borde ”Trolljegeren” vara startskottet för en färsk våg skandinavisk trollfiktion.

Visst existerar trollen som karaktärer. I spel, i ”Sagan om ringen” och ”Discworld”, i ”Drakar och demoner”. Men trollet spelar nästan alltid en biroll, undanskuffat och med få och klyschiga attribut. ”Trolljegerens” skapare och regissör André Øvredahl har gett trollen lite mer kött (sten) på benen; delar upp dem i fyra trollraser och låter en veterinär förklara logiken bakom att de exploderar i solljus och anledningen till att de kan förstenas.

Men det finns fortfarande mycket kvar att utforska, och en hel ny modern trollmytologi att konstruera.

De norska bergen och fjordlandskapen är oemotståndliga som skräckmiljö, med snövidder och mörka John Bauer-skogar. Och om vampyren kunnat explodera som mytisk figur de senaste åren, med ”True blood” och ”Twilight” som flaggskepp, borde trollen också kunna göra det.

Ordet ”troll” har det senaste decenniet kommit att betyda kommentarsfältsrättshaverist. Det är dags att ta tillbaka begreppet och återbörda det till de vårttäckta granitmonstren en gång för alla.