Söndag 20.05
DN:s eminenta Hultsfredsteam sammanfattar. I panelen: Fredrik Strage, Henrik Arvidsson, Mattias Dahlström och Hanna Flodr.
Bästa musikupplevelse:
Fredrik: Nine Inch Nails
Henrik: Moneybrother
Mattias: M.I.A
Hanna: Silverbullit
Sämsta musikupplevelse:
Fredrik: System of a down
Henrik: The Bravery. På grund av deras brist på scennärvaro.
Mattias: Gåte
Hanna: The Tears. Rätt band på fel scen.
Årets bästa:
Fredrik: Skatteverkets internetfaciliteter.
Henrik: Nine Inch Nails spelar "Hurt".
Mattias: DN-soffan på backstageområdet sista kvällen.
Hanna: Nygamla bekantskaper.
Årets sämsta:
Fredrik: Langos!!! Usch!
Henrik: Håkan Hellströms och Hidden Cameras konsertkrock.
Mattias: Inget hångel.
Hanna: Inget hångel.
Roligast:
Fredrik: Aftonbladets Markus Larsson som körs ut från hotell Hulingen för att de ska servera frukost. Och går vidare upp på rummet för att fortsätta festa.
Henrik: Markus Larssons zombievandring genom publiken på Anna Ternheim morgonen efter.
Mattias: Markus Larssons zombievandring genom publiken på Doktor Kosmos dagen efter.
Hanna: Markus Larsson som ber några ungdomar flytta på sig för att han behöver en vägg att luta sig mot.
Bubblare: Håkan Hellström ramlar på en monitorbox under låten Ramlar.
Årets överraskning:
Fredrik: Tori Amos
Henrik: Att Håkans röst håller under konsertens andra halva.
Mattias: Överraskande mycket blottande kön.
Hanna: Den befriande frånvaron av gycklarhattar och didgeridoos.
Årets stackars:
Brett Andersson
Årets Bez:
Lång-Kalle, Uncle Junebug på Snoop och The Though Alliance.
Årets Shaun Ryder:
Markus Larsson
Årets mat:
Mamma Strages sallad
Årets accessoar:
Rödmosiga tuttar/hudcancer
Årets mest besvikna fan:
Inget Dissection för Leif Pagrotsky.
Årets journalistgnäll:
Flytten av backstageområdet från gräsmatta till grusgrop.
Årets mest proggressiva:
Musikvalet backstage; ingen låt nyare än 1979.
Årets cinematiska upplevelse:
Snoop filmen.
Årets Harry Byrne-lookalike:
The Magic Numbers
Årets kulisser:
Dr Kosmos från "spring-i-dörrar" farsen "Omaka par" på Maximteatern.
Årets kommentar:
I "Stoppa minorna"- tältet. Två killar kommer fram och frågar: "Vad kostar dem".
Årets alias:
Fillip Strage
Borde ha spelat:
Fredrik: Jeans Team
Henrik: Antony & the Johnsons
Mattias: Dixie Chicks
Hanna: The Arcade Fire
DN-soffan
Söndag 19.22
Oj, oj, oj, vad hårt det var att gå upp i morse. Fem timmars sömn efter tre glas vin. Hardcore.
Vad som hände igår kväll? Tja, inte så mycket faktiskt. Mina DN-kolleger Strage, Arvidsson, Dahlström och jag hittade en soffgrupp vid presstältet och där satt vi. I sju timmar. Det var bland det bästa på hela festivalen. Vi pratade Jar Jar Binks och världens roligaste Strage bekände att han egentligen bara är en hårdrocksposör. Respekt.
Vad som hände med Fredrik Virtanen? Tja, sist jag såg honom hade han övergett mig för en blond babe the luxe. Den rackarns vindflöjeln. Mitt hjärta är krossat.
Pang på pungen i Portugal
Söndag 19.12
Bilresa hem till Stockholm. Soppatorsk på E4:an. Lunch hos Fredrik Strages föräldrar i Linköping, diskussion om The Kristet Utseende och deras låttitlar. "Pang på pungen i Portugal" heter en tydligen. Kunskap man inte visste att man ville veta. Briljant.
Hångel
Lördag 21.30
Överallt ser jag par som hånglar. Nya par, gamla par, snygga par, fula par.
Fredrik Van Der Lee tycker att jag ska unna mig ett festivalhångel med nån kille som bär pannband. Ett ironiskt pannband som det står "Ikea" på. Jag är inte lika övertygad.
Det var mycket lättare förr i tiden då jag alltsomoftast fick i mig ett glas för mycket. I fyllan och villan var det lätt att hitta en prins i varje groda. Att vara nykter är i särklass det mest effektiva preventivmedlet.
Fast ikväll mina kära vänner; ikväll ska jag unna mig ett glas. Eller två.
Och ifall Virtanen får sin vilja fram (och han verkar ganska bestämd), så lär det bli fler än så.
Sjövatten
Lördag 21.08
Sitter och bläddrar i festivalprogrammet. Rockparty förklarar tydligt att det finns massor med utmärkta vattenposter utspridda över festivalen och de understryker bestämt att "sjövatten använder vi inte!". Jag håller på att kissa på mig av skratt. Ingen med en tillstymmelse till livsvilja skulle inte ens få för sig att doppa tån i Hulingen under festivaldagarna.
Petter-Niklas nr 2
Lördag 21.02
snoppar snoppar snoppar! Överallt dessa förbannade snoppar! Skyl slangen för helvete grabbar, ni är ju som en bunt revirstänkande byrackor!
Dolda kameran
Lördag 20.36
Står och tittar på Hidden Cameras underbara bögpop tillsammans med min kollega Fredrik Strage när en yngling förtjust stegar fram.
- Wow, är det inte du som är Filip Strage, du är helt grym!
Fredrik rättar honom vänligt utan att röra en min. Respekt.
Jag räknar mig fram till att en två tre fyra fem sex sju åtta nio tio ELVA personer står på scen. Nio av dessa är bandet och en är Jens Lekman. Och en är Lång-Kalle från Kulturhuset som står och hoppar som tok. Funktion: okänd.
Love Håkan
Lördag 19.08
Göteborg! Oj oj oj vilken folkfest Håkan Hellström ställer till med! Han är ju så fiiiiin! Kärlek! Kärlek!
Pudelrock
Lördag 18.35
Ja! Pudelrockarna i Crashdiet är ju helt briljanta! De borde vinna nåt pris för "bästa hår", eller "bästa kostym". Förutom att de är på riktigt. Som ett Darkness utan ironi. Underbart!
Mera mejl
kan inte du be dina chefer att säga till dej att sluta blogga. du skriver så tråkigt och dåligt så klockorna stannar. gör något annat.
usch.
Svar: Tja, tre dagar med Winnerbäck har ju satt sina spår.
Hej
Förutom att jag blir grymt avis på att jag inte är på Hultan, så känner jag bara kärlek över att du så totalt dissar Winnerbäck. Visst är han överskattad! Orakad och tölpig. Tacka vet jag The Postal Service.
Hur går det med binnikemasken? Finns den hos djur också? Vad ger man dem då? Stark senap? På korv med bröd alltså... Jag hoppas lite, lite att det regnar på er i kväll. Kan inte du komma till Arvika och blogga också? Det skulle vara skitkul!
/Skägget
Svar: Hej Skägget, jodå djur har också mask, fast just binnikemask är kanske inte så vanligt. Tvivlar på att senap funkar. Kan tyvärr inte komma till Arvika, eftersom jag ska göra stordjurspraktik resten av sommaren. Mitt liv är oerhört glamoröst - från den ena lerpölen till den andra.
Trubadurstämning
17.20
Lars Winnerbäck har spelat på Atlantisscenen tre dagar i rad och verkar ha blivit något av en svensk institution. Jag har aldrig hört människan i hela mitt liv. Det är svårt att hänga med i den svenska folkparksjälen när man bor utomlands.
Redan på väg ner mot Atlantis börjar jag ana vart det bärgar. Tältet är smockfullt och utanför sitter kidsen på gräsmattan och lyssnar andäktigt.
En sammanfattning av mitt första intryck av herr Winnerbäck:
Uppknäppt rutig skjorta - check.
Truckerkeps - check.
Blåjeans - check.
Standardstämmning på gitarren - check.
Lagom hes whiskeyröst - check.
Grava Lundellkomplex - check.
Bakfull - check.
Tatueringar från ungdomens vilda dagar - check.
Allsång - check.
Detta kan bara betyda en sak: Lars Winnerbäck är Sveriges svar på Bryan Adams. Rafflande.
Folkfest
Lördag 16.40
Vatten vatten vatten! Känns som om jag druckit en miljard liter vatten sedan jag kom hit. Till följd med att jag är konstant kissnödig.
Går och kollar på Hultsfreds jubileumssatsning, känns så där härligt folkligt och tryggt i eftermiddagssolen. Hultsfredsrelaterade, och på förhand hemliga artister, har själva fått välja varsin varsin låt att göra en cover på. Anders Wendin drar av Motorheads "Ace of Spades", Freddie Wadling leverar "No Fun" av The Stooges och Jose Gonzales gör "Smalltown boy", men han har inte riktigt tillräckligt med diskostjärt för att göra Jimmy Sommerville i The Communards rättvisa. Och hoppsan, ser visst att Olle Ljungström har fått sig en liten mage på senare dar! Men allra gladast blir jag av min väninna Nina Natris cover på "Living in video" av Trans-X. Göteborg!
A-ungdom
Lördag 15.15
Enligt polisen och arrangörerna har kidsen skött sig exemplariskt på årets festival. Minimalt med brott av något slag. Hurra för dagens ungdom!
Binnikemask
Lördag 12.46
Festivalens sista dag och strålande solsken. Gårdagens regn var nog bara vädergudarnas sätt att påminna alla om hur det KUNDE ha varit. Är imponerad av hur många som fortfarande ändå lyckas se någorlunda fräscha ut.
Jag är på väg ner till Atlantisscenen för att kolla på ska-rocksteadybandet USCB Allstars, i sällskap av Göteborgs Postens oneliner-maskin Fredrik Van Der Lee. Eller vad sägs om de här sköna citaten:
- Vad gör jag här? Jag gillar ju egentligen inte människor.
eller
- Jag är så trött på att se livemusik. Jag får bara ont i ryggen.
Jag försöker övertala Van der Lee att ta sig en tur på den mekaniska tjuren som står bredvid slöjdverkstaden nere vid sjön. Jag får enbart en snorkig journalistfnysning till svar.
Hungerskänslorna slår till igen och jag styr stegen mot det grekiska grillspettet för tredje dagen i rad.
- Javisst ja, du är ju en sådan där. Binnikemask, förklarar Fredrik
hjälpligt.
Backstage
Lördag 02.23
Förr i tiden brukade backstageminglandet på kvällarna vara en av festivalens höjdpunkter. Men nuförtiden verkar de flesta stjärnor av rang välja att åka direkt till sina hotell istället för att frottera sig med oss mediaslampor. Jag förstår dem, i kväll känns minglandet ungefär lika frestande som en diet
på riskakor.
Monkeybusiness
Lördag 01.48
The Tough Alliance är så kalasfulla under sin spelning att de inte ens försöker låtsas att de sjunger på riktigt. Jag tror inte ens att mikrofonen är påslagen. De drumlar planlöst omkring på scen likt två tränade apor som har gått i charmskola hos Bez eller Liam Gallagher. För mycket Koka-Kola in your veins pojkar?
Snoop
Fredag natt kl 01.15 i efterhand
Jag hade visst fel förut; Snoop Dogg har dragit festivalens hittills största publik. En timma försenad, och efter att ha visat mjukporr på de stora skärmarna, kliver han på scenen. Hela den där superstjärne-coolheten raseras när han mest påminner om en dränkt råtta i kärringnattlinne. Rafflande.
Hunger
Lördag 00.13
dammit. Jag är hungrig igen. Jag bara äter och äter.
Det här har jag ätit hittills idag.
11.45. Stor skål gröt och stor skål frukt
15.00 Grekiskt grillspett
17.30 Grillad korv med bröd
18.30 Två polarbröd med ost
22.00 Indiska kycklingvingar med ris
Det måste vara kaffets fel
Moneybrother
Fredag 23.15
Ikväll är Anders Wendin är kungen av Hultsfred. Moneybrother har helt klart dragit festivalens hittills största publik. Och detta i ett strilande regn. Det är kärlek. Äkta kärlek.
Respekt.
En av bandmedlemmarnas flickvänner berättar att Wendin fick lera på hela sin scenkostym efter att någon hoppat i en lerpöl framför honom på
Slayerkonserten.
- Som vi har slitit och slitit för att få bort all leran!
En dubbeldäckad lyxbuss försöker komma igenom folkmassan vid sidan av Pampasscenen. Jag undrar ifall det är Snoops?
Gummistövlar
Fredag 21.46
Min gode vän Fredrik Van der Lee tittar på sina genomsura Converse.
- Fan, jag kanske borde gå och hämta mina gummistövlar. Det ska vara modernt har jag hört.
Ha, ha, det är ju något vi i veterinärbranschen har vetat sedan länge.
Kondomregn
Fredag 21.30
Tjejerna som delar ut gratis kondomer trycker ner en bunt i min väska innan jag hinner protestera. Ser det verkligen ut som om jag behöver det eller?
Mera mejl
hej hanna.
skont att vi antligen fick redan pa hur det gick med exet ditt. men det ar ju for sjutton inte det som ar "the main point" med din blogg, utan hur det som pagar mellan dig och Virren, allas var Fredrik Virtanen! det ar ju valdigt mycket skrivande om varandra och nastan pa gransen till blogg-flort (finns det nat som heter sa?) jag menar, ett litet festivalhangel kan ni val fa till innan helgen ar slut, i alla fall for oss lasare skull?!
/Erica, som ar i Italien men blir sa himla Hultansugen av alla bloggar!
Svar: hej Erica, tja det är ju lite underligt att Virtanen insisterat på att köpa mig drinkar hela helgen... Jag är helt klart misstänksam.
Festivaldimma
Fredag 21.38
Efter två dygn på Hultsfred så slår nu festivaldimman igen. Mina kontaktlinser har börjat klibba igen och huvudet dunkar av allt larm och oväsen. Det känns som om jag har sprungit fram och tillbaka mellan massor med band och presstältet hela dagen, fast utan att egentligen ha upplevt något.
Jag är helt vimmelkantig av trötthet och har till och med tagit en kopp kaffe för att överleva kvällen. Det ska bli intressant att se vad som händer med tanke på att jag är överkänslig mot koffein.
Resten av kvällen: Isolation Years, Moneybrother, Snoop Dogg och Tough Alliance. No sleep til Göteborg.
Leråkrar
Fredag 21.30
Himlens portar har återigen öppnat sig och regnet vräker ner. Hultsfreds gräsmattor kommer att förvandlas till de leråkrar de egentligen är. Jag hoppas starkt att jag får se lite gotisk gyttjebrottning.
The Magic Numbers
Fredag 19.42
Jag står till höger om scenen och väntar på att Magic Numbers ska börja när min bloggkollega Fredrik Virtanen dyker på mig.
- Jag visste ju att du skulle stå här, du är så förutsägbar. Jag har efterlyst dig på min blogg.
Men Fredrik lilla vännen, vore det inte lättare att bara ringa? Eller vågar du inte?
I Magic Numbers värld skiner alltid solen, det doftar alltid kanelbullar och det finns inga könssjukdomar. Lång-Kalle står och hoppar som en tok till banjocountry-basen. När Angela Gannon sjunger reser sig håren i nacken. Hon skulle ha sopat matten med alla på Fame Academy. Om ett år har The Magic Numbers förhoppningsvis tagit över världen. Fast de borde ta ett snack med en stylist först, långt hår och skägg är INTE inte erotiskt, oavsett vad någon säger.
Tourettes
Fredag 19.07
Går förbi Rookiescenen där Stockholmsbandet Tourettes huserar. Sångerskan är jättesöt och jätteliten och ser ut som 12 år, fast hon tydligen är 25. När hon lyfter på armarna får jag en smärre chock - därunder ståtar en präktig hårbuske! I dessa silikontider är naturlig det mest provocerande man kan vara.
Lång-Kalle från Kulturhuset står och hoppar som en tok till musiken.
- Lyssna, de är så jäkla hårda! Kolla in basistens ögon, de är inte att leka med! Det där är en ond blick, säger han förtjust.
Rätt band på fel scen
Fredag 17.45
Samtidigt som the Tears kämpar på Hawaiiscenen (kapacitet 35.000) för de närmast sörjande, så spelar Johnossi på Stora Dansscenen (kapacitet 1.000). Fansen står på tå utanför för att se in och några klättrar på estraderna för att få en bättre vy. Någon borde ta ett allvarligt snack med Hultsfreds scenansvarige - rätt band på fel scen gynnar ingen.
Jeans
Fredag 17.45
Fotograf-Karin kommer glatt gående med ett par jeans i handen.
- Titta, jag fick de här Denim Bird-jeansen helt gratis, det var nån som gick och delade ut dem på festivalområdet!!
Jag blir helt helt avis. Jag är aldrig på rätt plats på rätt tid.
Tårar
Fredag 17.00
Suede var sex och passion, drömmar och hopp. The Tears är ett gäng halvtrötta män vars största huvudbry är att betala amorteringarna. Gå tillbaka till horsen Brett, tillbaka till drogerna! Jag fäller en tår för the Tears. (ser ni hur fyndig jag var där nu?!! Det har varit en lång dag.)
Petter-Niklas
Fredag 16.30
Överallt jag tittar står det män och urinerar helt obekymrat. Jag tror aldrig jag har sett så många snoppar i mitt liv.
Stolt
Fredag 16.20
Visste inte att Timo Räisänen hade blivit en sådan flickidol! Blev lite sådär småpysigt (heter det så?) stolt över honom när jag såg honom nyss på Teaterladans scen. Nästan som om han vore min lilla kusin som vuxit upp och blivit stor. Fast han ser fortfarande ut som 17 år.
Mejl
Hej,
Jag och alla som läser din blogg frågar oss, träffade du exet? Hur gick det? Din blogg är jäkligt bra, och den där grejen om exet gör att jag kollar den hela tiden. En vanlig festivalblogg blev plötsligt ett relationsdrama som måste få en lösning.
Ha det bra!
Janne, Mariehamn
Svar; Hej Janne, jodå, jag träffade honom sent igår natt. Det var rätt så jobbigt, jag kände mig väldigt ocool och fånig för jag kunde inte hålla tillbaka tårarna efter en stund "down memory lane". Han introducerade mig för sin flickvän. Söt. Han är verkligen inte min längre. Tyvärr. Cirkeln är sluten och det känns tomt men samtidigt ganska förlösande.
Timo
Fredag 15.03
Måste springa iväg, vill gärna se Timo Räisänen spela. Han gick i året under mig på högstadiet och brukade hänga med mina klasskamrater och spela gitarr i korridorerna under rasterna. Jag brukade umgås med hans storebror Michael,
som var den som introducerade mig till rockens värld genom att ta med mig till Kompaniet i Göteborg på en Broder Daniel konsert. Jag var 17 och hade falskleg. Allt det här är ditt fel/förtjanst Michael! Tack.
Smuts
Fredag 15.00
Det har slutat regna för nån timma sedan och jag inser att de fodrade vinterkängorna var fel val. Festivalbesökarna börjar se sådär härligt
smutsiga och leriga ut. För tillfället verkar de dock fortfarande ha tillräckligt med energi för att söka sig till några av de uppställda duscharna som finns utanför området. Vänta bara tills i morgon, det är då festivalkoman brukar slå till. Och ingen, utöver alla snajdiga backstagemänniskor med husrum, orkar bryr sig om sitt utseende längre.
Trafikstopp
Fredag 14.20
Ur vägen! Jag blir galen. Jag klarar inte av att gå bakom folk som såsar sig fram. Känner mig som en bulldozer. På väg in på pressområdet betalar jag fem kronor för att kasta tre bollar på en burkpyramid. Jag misslyckas katastrofalt.
Skandal
fredag 13.15
Springer som en dåre över festivalområdet för att hinna med Silverbullits spelning på Atlantisscenen. Typiskt att det ska vara just där, på andra sidan jordklotet. Vilken ärthjärna fick för sig att låta dem spela vid den här tiden? Vad håller deras bokare på med?! Skandal! Silverbullit är ju ett av festivalens absolut bästa band och borde spela sent sent på kvällen för att göras rättvisa.
Simon i Silverbullit är en riktigt rockstjärna. Min favoritstory om Silverbullit är den om när Simon blev arresterad av polisen efter en
spelning i Varberg för ca tio år sedan. Han hade klätt av sig naken under spelningen och rullat sig i krossat glas. Eller nåt liknande. När polisen kom var han täckt av svett och blod. Blodproverna var negativa. Inga droger,
ingen alkohol.
Silverbullit spelar "Run" och jag blir lycklig igen.
Regn
fredag 11.00
När jag vaknar upp ser jag att det regnar. Goddammit. Det är kvavt och förvånansvärt varmt i luften. Varma kängor eller Converse?
Upptäcker att jag blivit solbränd på höfterna. Höfterna! Hur det gick till är ett mysterium eftersom jag bar en knälång svart klänning i går. Eller så är det kanske bara smuts.
Ledig
Fredag 02.29
Gud var sorglig jag känner mig, upptäckte igår att alla, och då menar jag ALLA, jag känner här på Hultsfred på ett eller annat sätt jobbar inom media och musikbranschen. Fast just i går kväll, då jag bestämt mig för att mingla loss med gamla bekanta, då hittar jag naturligtvis ingen. Förutom Virtanen.
Han kritiserade mig för min oglamorösa festivalklädsel, min fleecejacka var tydligen det fulaste han sett. Fast skrattar bäst som skrattar sist; det var inte jag som stod o huttrade arslet av mig i nån fräsig Whyredjacka.
PVC
Fredag 02.01
The Ark är ytterligare ett band jag inte kan bestämma ifall jag gillar eller ej.
Men jag måste ändå beundra Ola Salo, det är ganska modigt att uppträda i små små vita PVC hotpants inför 35.000 pers. Om jag någonsin skulle få för mig att dra på mig en vit PVC outfit så skulle det isåfall vara en enmansshow.
M.I.A.
Fredag 01.39
Försöker ta mig in tillbaka till festivalområdet för att se M.I.A Vid ingången är det dock stopp. Vakterna kroppsvisiterar varje besökare och tittar i varje väska. Vi är som en skock får som sakta men säkert lotsas in
genom grindarna.
Londonhypade grimetjejen M.I.A (Missing in action) är skitsnygg. Fast efter ett tag börjar jag tycka att det mesta låter ganska likadant. Är nog för nykter för att få till det rätta svänget på höfterna. Springer på Simon Ohlson, sångare i Silverbullit. Han tycker att M.I.A är lite för slö, att hon rör sig som en pensionär.
"Det var samma sak med Marilyn Manson", säger han besviket.
Coola morsor
Fredag 01.16
Efter att Jonas och hans vänninor valsat iväg för att se på Ark så träffar jag Annika och Piz, som båda är i 40-årsåldern och är här tillsammans med sina tonårsbarn. Annika har åkt hit ända från Alaska. De har hittat en lugn och skön plats på campingen, så långt bort från festivalområdet man kan komma.
"Skulle aldrig kunna bo här till exempel", menar Annika och pekar ut mot tälten precis bredvid matstånden. "Här blir det aldrig tyst".
De erkänner att de är här delvis för att hålla ett öga på kidsen, delvis för musikens skull.
"I allmänhet tycker jag att ungdomarna sköter sig toppenbra, de får fem plus av oss", säger Piz.
Stencoola. Sån vill jag också bli ifall jag får kids - en morsa som åker på festival med barnen. Fast barnen skulle nog få bo i tält, och jag på hotell.
Nån måtta får det vara.
Vänner
Fredag 00.46
Jag har skaffat mig vänner! Sitter och äter min torra chili con carne ute på campingområdet när Jonas, 17 från Karlstad, ich hans två vänninor plötsligt slår sig ner.
"Hej, vad heter du?" "Vilka band är du här för att se?". Han är helt påpälsad med mössa och stooora vantar och ser jätte jätte söt ut, som en liten golden retrievervalp. Jag får lust att krama honom.
"Va, märks det att detta är min första festival?" Jonas berättar att han egentligen gillar Peter Jöback och klassisk musik och efterlyser mer klassisk musik på festivalen. En symfoniorkester som spelar Chopin eller Schubert. Tanken är faktiskt lysande, en riktig chillout zon. Ibland känns det som om man håller på att bli tokig av allt oväsen. Det blir aldrig tyst.
Atlantis
Fredag 00.38
Går ner mot Atlantisscenen för att se M.I.A. Det tar en evighet, det är alltid så förbannat jobbigt att ta sig till Atlantisscenen, den ligger på andra sidan bort från allt annat och man måste fäkta sig fram igenom folkmassorna. Kommer på att jag är hungrig. Jag är alltid hungrig. Det enda jag gör är äter. Tycker det är så förbannat tråkigt, slöseri med tid.
Dessutom får jag beslutsångest varje gång; ska jag ta woken eller smålandsrullen? Langos eller korv? Slutar alltid med att jag tar något
tryggt och trist som chili con carne.
Marilyn
Fredag 00.28
Kan inte bestämma mig vad jag tycker om Marilyn Manson. Å ena sidan är han kul underhållning, å andra sidan är han ansvarig för överlevnaden av knähöga platåkängor med spännen. Och borde bestraffas enbart på grund av detta.
No more glamour
Fredag 00.13
Har nu bytt om till lite varmare och mindre glamorösa kläder, känner mig verkligen inte som någon sexpot längre. Fast det är helt ok eftersom det är för mörkt att se något ändå. De fodrade vinterkängorna som tjänstgjorde när jag mjölkade kor på Island funkar fin fint även här. Och min fleecejacka luktar fortfarande häst. Jag älskar doften av häst.
Blogg-godis
Torsdag 23.52
Ha ha, ser att Aftonbladets Fredrik Virtanen har skrivit jättesött om mig i sin blogg
hela TVÅ gånger. Det här börjar bli väldigt internt Fredrik.
Tack för att du inte lät mig gå själv ända till Hulingen igår natt, du är en sann gentleman. Men du gnäller som en jävla kärring.
Beavis & Butthead
Torsdag 20.52
Ja! Äntligen! Jag har hittat goterna! De står och headbangar till Slipknot armageddonrock på Hawaiiscenen. Jag visste väl att de skulle komma fram förr eller senare. Fast jag fattar ingenting av Slipnot: har lite svårt att ta
ett gäng bräkande medelålders män med masker på fullaste allvar.
På väg därifrån blir jag tilltalad av två packade killar. "Hö hö. Du bruden, du är en sån där som inte bajsar va? Du bajsar inte va? hö hö". Lysande! Nu har jag hittat både goterna och Beavis & Butthead.
Inget mod
Torsdag 20.10
The Bravery ställde in typ en timme innan konserten. "Logistiska skäl" sades det från ett håll. "Försenade" hette det från ett annat.
Själv tror jag att de blev drängfulla på nån flygplats och missade sitt plan. Eller så vågade de inte möta den samlade svenska kritikerkåren, som redan på förhand verkade
ha bestämt sig för att slakta dem.
Goter?
Torsdag 17.12
Blir lite förvirrad; Hultsfred är ju en metalfestival iår så jag hade förväntat mig en hord med långhåriga män med massa tatueringar.
Men än så länge känns det som om indiekidsen dominerar. Fast goterna kanske kryper
fram under sina stenar i skydd av mörkret.
Rockfarbröder
Torsdag 17.05
Ser Bergman Rock på Atlantisscenen. Tomas Öberg hoppar och skuttar och tjoar och tjimmar precis som alltid. Hurra! Killen måste närma sig 40 snart, hur fan gör han? Själv blir jag trött efter ett varv runt området.
"Byt telefonnummer! Byt emailadresser! Byt underkläder! Byt könssafter! Det är ni som är festivalen - inte vi", uppmanar Öberg publiken. Helt lysande.
Jag önskar att jag också hade sån förmåga att engagera folk.
Ledig?
Torsdag 16.36
Just nu är det så varmt att jag undrar ifall solskyddsfaktor 30 räcker.
Annars kommer jag att vara helt rödfjällig till kvällen.
Köpte ett grekiskt grillspett i baguette och med tsatsiki. Det första som händer är att halva tsatsikisåsen ramlar ner på min fot. Svårt att känna sig sexig då.
På väg ner till Atlantisscenen ser jag folk med olika stickers från RFSL som lyder KÅT, eller HÅNGELSUGEN, eller LEDIG. Därefter kan man kryssa i vart man befinner sig på en glidande skala. Det är kanske en sån man ska skaffa
sig? Blir allt lättare då? Eller får man en massor med idioter efter sig som tror att det är fritt fram bara för att man basunerar ut sin sexuella status?
Wokad älg
Torsdag 15.25
Dags att försöka se några band och få i sig lite mat. Såg ett stånd som sålde wokad älg vilket låter intressant men jag vet inte ifall jag är tillräckligt äventyrlig i dag. Var är McDonalds när man behöver dem?
Nervös
Torsdag 15.19
Jag har lite ont i magen. Av nervositet. Hjärtat sitter i halsgropen varje gång jag ser ser nån som liknar mitt ex. Detta kan bli en mycket lång dag.
Bajamaja
Torsdag 15.18
Måste erkänna att jag är mer fisförnäm än jag trodde, jag tycker det är jättejobbigt med bajamajorna. Inte bara för att de luktar illa och ger mig kväljningar, men framför allt för att jag vill gärna veta vad jag trampar i. Helst vill jag inte trampa i något. När det är beckmörkt ute och man stänger in sig i en ännu mörkare bajsfylld skolåda då känns det lite jobbigt att bära sandaler.
Looking good
Torsdag 15.15
Solen skiner, det är ca 25 grader och perfekt festivalväder. Hela mitt bagage vägde 12.2 kg när jag checkade in det på planet. Jag är lite imponerad av mig själv för att jag äntligen lärt mig konsten med travelling light. Kanske inte så svårt dock när man inte campar. Otroligt svårt att välja vad man ska ha med sig - varmt på dagen, snorkallt på kvällen, risk för regn? Alla de som campar måste ha med sig minst 30 kg. Är dock förvånad över hur snyggt klädda alla festivalbesökare är - vill man verkligen slösa sina bästa kläder på en festival?
Liten värld
Torsdag natt - i efterhand
Såg att min text som jag trodde jag hade lämnat igår inte kommit iväg. Aj aj. Det blev sent igår. Festen på Atlantis var helt avslagen; det var halvfullt och publiken var halvengagerad. Inte konstigt med tanke på att biljetten kostade 100 kr. Då fattar jag att folk hellre satt och festade på campingen. Gratis.
Sprang på min fellow bloggarkollega Fredrik Virtanen från Aftonbladet. Alla känner alla i Sveriges lilla mediavärld, det är en liten klubb för inbördes beundran. Slutade kvällen på hotell Hulingen, efter att ha tvingat Virtanen att gå hela vägen från festivalområdet till hotellet. Jag trodde att det skulle ta 10 minuter. Det tog 34 min. Jag var inte särskilt populär efter det.
1.5 glas vin senare och jag har huvudvärk idag. Jag önskar jag vore 16 igen.
Skoskav
Torsdag, midnatt - i efterhand
Korkad korkad korkad!!! Självklart hade jag inte tid att köpa ett par bra nya festivalsandaler innan jag åkte så jag tog ett par som låg i garderoben och som jag inte använt på flera år. Självklart har ju nu skavsår som satan.
Varma kläder
Torsdag, midnatt - i efterhand (lite teknikstrull hör festivalerna till)
Yes! Hansi ringer och säger att festen på Atlantis börjat komma loss ... Dags att gå och roa sig lite. Jag har börjat förlora känseln i fingrarna av kylan och kan inte skriva mer. I morgon ska jag vara bättre förberedd. Det blir fleecetröja, långkalsoner och vinterkängor på kvällen. Fast när jag packade upptäckte jag att alla mina varma kläder luktade häst.
Karma?
050615 kl 23.42
Bergman Rock, Le Tigre, M.I.A, El Perro del Mar och Marilyn Manson står på min "måste se" lista för morgondagen. Fast sen lär det inte bli som planerat, det känns som om det är sällan som man verkligen ser de band man vill.
Antingen för att de spelar samtidigt som något annat band eller för att man är lite för mycket på lyset för att hålla koll på tiden. Men i år ska det bli annorlunda är det tänkt, i år ska jag inte dricka. Särskilt mycket.
Inte för att jag inte vill, jag ääääälskar smaken av gott vin (och jag betvivlar starkt att Hultsfred håller sig med några trevliga Riojor), utan för att jag nuförtiden hinner bli bakfull bara av att lukta på vinet. Vad är det för rättvisa? Jag undrar om detta är vad Karma egentligen innebär.
Dagen D
050615 kl 23.12
De dramaturgiska gudarna sitter säkert där uppe och garvar arslet av sig: i morgon är inte bara min första festivaldag på sex år utan även första gången som jag kommer att träffa mitt ex, mitt livs stora kärlek, Han med stort H, på sex år. Att jag har bott utomlands alla dessa år har ju gjort det lättare att undvika Honom.
Jag är inte kär i Honom längre, jag känner Honom inte längre, vi känner inte varandra längre. Men eftersom vi inte har träffats sedan det tog slut så har jag konserverat minnet av allt vi hade då, alla känslor och all kärlek. Av hur vi var då.
Att det tog slut var något av det bästa som kunde hända mig, det öppnade dörrar jag inte trodde fanns. Samtidigt undrar jag ibland ifall jag inte fick betala ett högt pris; jag förlorade min soulmate.
Jag är livrädd för vad som kommer att hända i morgon, livrädd för att få känslor igen för någon som inte känner samma sak tillbaka. Det gör så förbannat ont. Samtidigt så känns det skönt att vårt möte äntligen blir av. Det känns skönt att inte längre behöva fly.
Fest?
050615 kl 22.30
Det börjar bli kallt ute, och jag sitter och huttrar i ett tomt presstält med ingen värme och bara ett par sandaler. Viking my ass. Har fått låna en filt av arrangörerna. Fattar inte hur de tänkt sig att folk ska sitta och arbeta i ett snorkallt tält utan någon som helst värmekälla.
Och det funkar inte att skriva med vantar, tro mig, jag har försökt tidigare. Det ser ut som om en apa gått loss på tangentbordet.
I kväll ska det tydligen vara en speciell tillställning på Atlantisscenen. Hultsfred firar 20 år och håller fest. Ringer till Hansi och kollar av partystämningen: han rapporterar att den är ganska avslagen. Är sugen på lite vin så funderar på att gå ner dit ändå. Lär ju vara roligare än att hålla hov i presstältet.
Å andra sidan
050615 kl 22.00
Går omkring på campingen och försöker hitta något att äta. Slår mig ned vid ett bord med en thaiwok och ramlösa. Tre tonårstjejer sätter sig ner på andra sidan. De tittar på mig och börjar viska till varandra. Jag blir genast paranoid och undrar ifall jag har rödcurrypasta på näsan eller något men jag känner mig för dum för att fråga dem.
Den ena tjejens rödbrända bröst håller på att ramla ur hennes bikini och jag vet inte vart jag ska fokusera blicken. Jag vänder mig bort för att titta på folk. Tycker alltid det är lika roligt: många av tjejerna ser sådär effortless casual ut med små nätta sandaler och snygga kjolar.
Andra lyckas inte lika bra. Och de är minst lika roliga att kolla på, om inte mer. Fast det som slår mig mest är att alla verkar ha kul: camping området är ett jättestort mingelparty med bisarra congatåg och spontan discodans. Plötsligt känner jag mig väldigt ensam.
Å ena sidan
050615 kl 21.00
Solen skiner fortfarande när jag anländer och det är såpass varmt att folk går omkring i bikini och korta små kjolar. Känns plötsligt helt onödigt att ha släpat med de fodrade vinterkängorna med stålhätta. Själva festivalområdet är ännu inte öppet och alla festivalbesökare är i stället förpassade till campingen.
Hela området är större än sist, där det för en massa år sedan var camping vid sjön har nya scener och tält av olika slag dykt upp. Jag tycker det känns jättemodernt med att det finns internet tält och väskinlämning och ställen där man kan panta returburkar. Sen inser jag att det antagligen varit så i flera år.
Så det är lika bra att jag erkänner med en gång: jag campar inte i år. Jag har faktiskt inte campat något år efter mitt första Hultsfreds besök då jag var 16. Efter mycket gråt och skrik lyckades jag övertala mina föräldrar att släppa iväg mig, rakt in rockens käftar. Jag minns inte så mycket om jag ska vara ärlig.
Jag var troligtvis full nästan hela tiden. Jag tror att jag hade kul. Jag minns dock att det var oerhört kallt om nätterna och alldeles för varmt om dagarna; att mina tältgrannar spelade Asta Kask hela natten och använde utsidan av mitt tält som urinoar.
Den sista dagen var jag så trött av sömnbrist att jag fick en halv koffeintablett av en bekant (och nej mamma, det var faktiskt inget annat, jag lovar) och blev istället hyperaktiv i två dygn. Det var då jag lärde mig att jag är överkänslig mot koffein.
Så till alla er som tältar: hatten av. Ni är mycket tuffare än vad jag är.
Prestationsångest
050615 kl 20.00
Jag måste erkänna; när jag blev tillfrågad ifall jag ville skriva blogg så verkade det så lätt. Personliga tankar och upplevelser om festivalen. Enkelt. Den senaste veckan har jag knappt kunnat sova på grund av alla dessa briljanta små meningar och funderingar som dykt upp precis vid läggdags. Och så sitter jag nu här, i Hultsfreds presstält, med prestationsångest och skrivkramp. Alla mina ideer är som bortflugna. Gone. Helt och hållet. Tänk om jag inte är så underhållande som mitt ego gärna vill tro? Eller om jag inte vågar vara så personlig som jag vill vara? Eller om jag är för personlig? Hur man än gör så verkar det som om man gör rätt enligt någon och fel enligt någon annan.
Hello Hultsfred!
050615 kl 19.00
Så är jag här igen. Mitt ute i skogen. Första Hultsfredsfestivalen på sex år. Kommer inte exakt ihåg varför jag fick för mig att åka hit igen, men tror att det hade något att göra med att "träffa folk". Känns som om musiken kommer lite i andra hand i år, jag kan inget om metal och män i långt hår skrämmer mig. Rawk.
Rent allmänt har jag lite skräckblandad förtjusning för vad som kan hända; enligt tidigare erfarenhet kan festivaler vara otroligt kul eller otroligt jobbiga, mycket beroende på väder och vilka man träffar - eller inte träffar. Och jag gillar inte överraskningar. Helst ska allt vara prydligt planerat och utstakat. Samtidigt är det just dessa oförutsägbara händelser som man minns och som egentligen är hela festivalupplevelsen. Aaaarrgghhh! My brain hurts.