Mycket talar för att EU kommer att förlänga rätten till inspelad musik från 50 till 95 år före sommaren. Många mindre bolag som lever på utgivning av äldre, smalare musik kommer att drabbas. Ett av dem är Hanna Hedmans skivbolag Bluebell.
1984 startade den legendariske musikproducenten Frank Hedman skivbolaget Bluebell of Sweden. Sedan hans bortgång 1990 fortsatte makan Hanna Hedman verksamheten, men i takt med bland annat den tekniska utvecklingen har lönsamheten minskat och en 95-årig inspelningsrätt skulle sannolikt bli dödsstöten.
- Utbudet av historiska sångare och musiker kommer mer eller mindre att försvinna. Dels är det för smalt, dels är det ohållbart för små skivbolag att gå runt till och betala för gamla inspelningsrätter. Man kan förstå att de stora bolagen måste ha lönsamhet i sin verksamhet, men det innebär att de inte kan ge ut smal musik, säger Hanna Hedman från bolagets kontor som är hemmet i Solna.
Bluebell ger ut äldre, svensk, klassisk musik. Hanna Hedman beskriver verksamheten som en dokumentation av Sveriges stora sångare, exempelvis Erik Saedén, Birgit Nilsson, Jussi Björling, Nicolai Gedda, Barbro Ericsson och Kerstin Meyer. Hanna Hedman frågar sig hur det över huvud taget ska vara möjligt att någon utöver bolagen får pengar av att inspelningsrätten förlängs.
- Eftersom den är personlig undrar jag hur det skulle gå till att lista ut vem som spelade på en så gammal inspelning. De kan ju knappast vara i livet. 95 år är att ta i för mycket medan 50 år är ganska rimligt och rättvist, motsvarande ett aktivt yrkesliv, säger hon.
Inspelningsrätterna köper Bluebell vanligtvis direkt från Sveriges Radios stora arkiv, men Hanna Hedman vill inte säga vad det kostar. Även om en förlängd inspelningsrätt sannolikt skulle tvinga hennes skivbolag på slutligt fall har annan utveckling redan gjort det svårare att ge ut smalare musik.
Bluebells distributör, CDA, är beroende av ett mindre stöd från Kulturrådet för att verksamheten att gå ihop. CDA har ungefär 200 fria svenska producenter och det går inte riktigt runt. Det är ju svårt nu, säger hon och förklarar delar av kristiden med det faktum att de fysiska skivaffärerna successivt försvunnit.
Kan du inte söka dig till en större distrubutör?
- Jo, i och för sig, men de stora bolagen är inte intresserade av små, smala. Snarare gör de sig av med små, olönsamma verksamheter. Även om mitt material inte laddas ned i någon utsträckning, möjligen Jussi Björling då, så finns det ju knappt någon affär kvar att sälja till längre.
Hon vill ”aldrig säga aldrig”, men som det ser ut nu har hon bara två skivor inplanerade för utgivning på Bluebell. Dels en best of the best-skiva med Jussi Björling, dels en hovsångarens son Rolf Björling.
- Alla ska ha sin bit av kakan – distributören, NCB, Sami, Sveriges Radio – och det som blir kvar…ja, det går inte runt. Jag är som bonden, han får inte mycket för sitt korn.