Har du blivit lönsam, lille vän?

Hösten år 1971 öppnar utställningen "Fantasi-verklighet" på Konstakademin i Stockholm. Femton unga konstnärer ställer ut och berättar "om sin omvärld med en ny realism". Den "mest rättframma skildringen av omvärlden finner man hos Peter Tillberg", konstaterar DN:s konstkritiker Torsten Bergmark. Och beskriver därefter den målning som fortfarande bara är en canvasduk bland andra på ett konstgalleri: "En stor målning är ett frontalfoto (nästan) av en skolklass med en titel som fungerar som en fallucka: ´Blir Du lönsam, lille vän?´ "

Sedan den färdiga versionen av "Blir du lönsam, lille vän?" ställdes ut 1972 har det två gånger tre meter stora verket blivit reproducerat ett oräkneligt antal gånger. Sedan de gåtfullt andäktiga och liksom klarvaket nedsövda skolbarnen i Peter Tillbergs monumentalmålning för första gången blickade mot den osynlige läraren bakom den osynliga katedern har den använts som referens och anspelats på i ett oöverskådligt antal sammanhang. I morgon utkommer till exempel Peter Mosskins roman "Är du lönsam lille vän" (han skrev för övrigt en låt med samma namn 1970), och nyligen gav Ana Maria Narti ut boken "... Integrerad, lille vän?"

Varför sitter vi fortfarande kvar i denna målnings grepp? Trots att det borde ha ringt ut för länge sen?

Med dess räta rader av blankputsade bänkar i en funktionalistiskt renskrapad skolsal blev "Blir du lönsam, lille vän?" redan från början en perfekt illustration i debatten om det som sågs som ett slags pedagogisk stordrift, där bara någon enstaka individ - flickan som drömmande ser ut genom fönstret - vågade avvika från den kollektiva mallen. Den frammanade en suggestivt isgrå bild av skolan som en skoningslöst rationell produktionslinje för kapitalet att plocka fritt ur, och lyfte fram det svenska skolsystemet som en obarmhärtig förgörare av barndomens regnbågsskimrande sommarlovsfrihet.

I dag är Tillbergs målning fortfarande tacksam att greppa när skollångbänken dras fram. Och även om huvudlinjerna i diskussionen i stort sett är desamma som förr, har "Blir du lönsam, lille vän?" med den nya sköna tiden kommit att få nya användningsområden.

När miljöpartiets Ewa Larsson håller ett anförande i riksdagen om beslutet att tillåta internationella kasinon i Sverige säger hon om "Är du lönsam, lille vän?": "Mina tankar går nu till den tavla som vi i kulturutskottet såg när vi var på Moderna museet." Och "nu förväntas en del av det växande släktet finansiera statens budget med kasinospel".

När en IT-samordnare i en mellansvensk kommun reflekterar kring datoranvändningen i klassrummet åker Tillbergs målning fram. På dess frågande titel är hans svar att "...de tysta och välanpassade eleverna inte längre är lönsamma! Originalitet och ´särlingskap´ håller på att bli mer intressant på arbetsmarknaden nu än det någonsin varit förut!"

När Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling på en webbplats presenterar resultatet av ett treårigt forskningsprojekt, sägs det att "Med Peter Tillbergs målning ´Blir du lönsam, lille vän?´ borde klassrummet även fysiskt ha förpassats till historien 1971."

Men bänkarna står kvar i skolan, även om den lärarlösa lektionen för länge sedan blivit ett begrepp. Och mitt under valupptakten år 2002 hänger Peter Tillbergs klassrum på Konstnärshuset i Stockholm som illustration till utställningen "Blir du lonesam, lille vän", där en grupp om 25 konstnärer ur 00-talets yngre konstnärsgarde ställer ut verk med Tillbergs målning som utgångspunkt.

På utställningen finns Per Nicklassons målning "Sommar", där någon lämnat klassrummet med metspöet över axeln för att gå ut i det som ser ut som en sommarlovsidyll, men där den med svärta uppblandade grönskan växer okontrollerat. Här dånar Per B Sundbergs hembyggda radioapparater i en outhärdlig samtidskakofoni, översållade med Bambifigurer och porslinsfåglar. Och här hänger Karin Mamma Anderssons "Tafla", föreställande något som ser ut som en utställningssal med barnmålningar, där vuxna går runt och betraktar, och barnen själva finns målade över golvet, eller helt enkelt har trampats in i det.

1974 skrev Leif Nylén om Peter Tillbergs målning att den "hör på samma gång hemma i början av 70-talet (till exempel teckningarna på väggen om Vietnamkriget) och någonstans i 50-talet (till exempel klädseln)". "Blir du lönsam, lille vän?" lyckades med andra ord fånga både det överoptimistiska svenska femtiotalets framstegstro och dess djupsvarta kollaps två årtionden senare.

Nu, när också det slutande 1900-talets intensiva individtro lämnat oss ensamma - kom ihåg flickan som blickade ut genom fönstret! - skulle man kunna lägga till ytterligare en kvalitet i Tillbergs målning: nostalgi. En paradoxal längtan tillbaka, om så till den tryckande klaustrofobin i skolsalen där de gigantiska Bauhauslampbollarna hängde som folkhemmets egna specialdesignade kristallkronor ovanför våra huvuden.

På utställningsaffischen till "Blir du lonesam, lille vän?" sitter alla konstnärerna samlade på samma fotografi, i skolbänkar i en skolsal, fotograferade rakt framifrån, precis som på Tillbergs målning, i rad efter rad.

Har vi bestämt oss för att smyga tillbaka igen?

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut