Här har du början av ditt liv

När barnen kommer grips de allra flesta inte bara av en önskan att göra allt rätt utan också av en längtan efter att bli accepterad i samhället som den nyblivna lilla familj man nu är. Det är också först då som samhällets normer och krav blir riktigt tydliga: som barnlös får man göra lite som man vill, som förälder finns det många regler man bör rätta sig efter om man inte vill bli snörpt åt på barnavårdscentralen, i dagishallen och på stan.

I en "Lillens bok" från 1938 finns rubriker som "Första bönen", "Lillens själsliga utveckling" och "Kolt och byxor". Lillen har i dag vare sig kolt eller en själslig utveckling, men för övrigt är nästan allting sig likt, nästan sjuttio år senare. Det är födelsedatum, första tanden, första ordet och namn på föräldrarna.

I de flesta fylla i-böcker som kommit ut i år är den heterosexuella kärnfamiljen med traditionella könsroller och biologiska släktband förunderligt intakta. Bokförlaget Semics "Mina första år" med illustrationer av Mati Lepp andas femtiotalsnostalgi, mamma björn har klut och klänning och pappa björn keps. I "Boken om mig" illustrerar Catarina Kruusval "Min mamma"-sidan med små kaffekoppar och "Min pappa"-sidan med lyftkran och klossar.

"Baby bird universe" riktar sig däremot till alla, oavsett vem som gör vad och i vilken roll.

- Jag är själv homosexuell och har barn, och vid alla kontakter med sjukvården genom hela graviditeten, förlossningen och på BB så fanns det inte ett enda formulär som vi inte var tvungna att stryka över och skriva om i för att kunna fylla i. Det finns ingen beredd mark, berättar formgivaren Minna Wallin.

Så hon bestämde sig för att göra en fylla i-bok utan färdiga föreställningar, och utan gullegullandet.

- Jag har svårt att identifiera mig med den layout som fylla i-böcker brukar ha, det är så väldigt gulligt - rosa, gult eller ljusblått.

Minna Wallins bok är i stället svart, röd, gul och grön i skarpa, tydliga färger - formen bygger på rymdtemat och spretar kantig bort från det nallebjörnsulliga. Men allra viktigast var att inte exkludera någon. Så här finns ingen "mamma" och "pappa"-uppdelning, bara "min/mina föräldrar". Och eftersom familjer i dag kan bestå av bara en förälder och barn eller bre ut sig i massor av komplicerade förgreningar: styv- och plast- och bonus-föräldrar och -syskon finns även rubriken "Här är några av dem som stod dig närmast".

- Det är inte bara vi homosexuella som inte matchar bilden av familjen. Familjeidealet är väldigt traditionellt och bygger på den kristna kulturen, man märker det hela tiden. Men jag upplever att den synen nu förändras i ganska snabb takt och små saker som en sådan här bok kan bidra till det.

- Det är jätteviktigt för oss queer­familjer med en fylla i-bok som passar oss eftersom vi vill ge våra barn möjligheten att vara som alla andra barn.

"När du kom till oss" bryter mot familjenormen på ett annat sätt. Detta är adoptivfamiljernas fylla i-bok. I klassisk bilderboksestetik visas barn i alla hudnyanser. Men framför allt - här finns inga utrymmen för ultraljudsbilder eller "första sparken"-datum. I stället utrymme för föräldrarna att vara helt öppna med hur adoptionen gick till.

Under rubriker som "Telefonsamtalet om att jag skulle komma kom:", "Innan jag kom till Sverige bodde jag i:" och "Mitt barnhem hette:" kan barnen få ledtrådar som sträcker sig ända bak till tiden före Sverige och de nuvarande föräldrarna.

För Ulrika Bokstad som skapat boken handlar det om att föräldrar som längtat så länge efter ett barn ska slippa känna sig "fel" i något enda avseende.

- När man längtat så länge vill man göra allt rätt.

En sådan bok kan också fylla ett särskilt syfte för de adopterade barnen, menar Ulrika Bokstad.

- Boken är tillägnad Ossian och William, mina vänners barn, men också min svärmor Irja som är adopterad men inte hade en sådan här bok. Hon har bara ett litet fotografi från sin barndom och har sökt hela sitt liv efter fakta om hur hon var som barn, hon söker fortfarande trots att hon är över 60 år.

Ulrika Bokstad har tagit hjälp av Adoptionscentrum eftersom det finns speciella saker man bör tänka på:

- Man kan lätt gå fel i ord. Jag använde först klumpigt ordet "ursprungsland" för det land som barnet var fött i, men adopterade har flera ursprungsländer. Och även om du kanske vet varför barnet adopterats bort så bör du inte berätta det för alla. Det måste barnet själv få bestämma om, annars kränker du dess integritet.

Det har funnits en stor efterfrågan på "När du kom till oss", den första upplagan på 4 000 exemplar har sålt slut och nu trycks en ny. Men det är inte alla försäljningsställen som tar in den, berättar Ulrika Bokstad, bäst säljer den till finare, välsorterade bokhandlar medan matvaruaffärer inte alls vill ha den.

- Det handlar förmodligen om vad man tror passar in, men det är nog en felbedömning.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut