Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Harry Potter får en ny berättarröst i nyinläsning

Snart kommer en nyinläsning av Harry Potter-böckerna, som för första gången blir tillgängliga på svenska i en ljudboksapp. Rösten som ska få en ny generation att drömma om skolgång på Hogwarts tillhör Björn Kjellman.

Storytels ljudisolerade, fönsterlösa studio är lika rymlig som Harry Potters skrubb under trappan. Där står en stol och ett väggfast bord med plats för mick och läsplatta. Sedan fem veckor är det Björn Kjellmans arbetsplats, från nio till sex, måndag till fredag. Kanske är det så nära ett kontorsliv en skådespelare kan komma.

Just nu har inläsningen nått fram till "Den flammande bägaren". Björn sitter i en av Storytels färgglada soffor och bläddrar i ett tummat exemplar hemifrån av den fjärde boken i serien.

– Jag läste Harry Potter för mina barn när de var små. Just barn- och ungdomsböcker tycker jag är särskilt roliga att läsa in, eftersom det är tillåtet att bre på. Det finns utrymme för att göra egna röster och agera mycket, inte vara så där såsnaturalistisk, säger han just medan vädret utanför panoramafönstren mot Ladugårdsgärdet växlar som genom ett trollslag, från gråmelerad aprilsky till vitglimmande hagelstorm.

– Du vet, det finns ett slags tradition när man läser in att fantasin ska flöda i din hjärna och inte i min. Men med barn och ungdomsböcker är det tillåtet att dramatisera mycket och det är väldigt kul. Som lyssnare gillar jag också när det är mycket liv i rösten som läser.

Dramatiserade du rösterna redan när du högläste för barnen?

– Javisst, jag tycker det är jättekul att läsa högt. Och det är en bra sak med att vara skådis, eftersom ju fulare man blir, desto mer mognar rösten. Jag har alltid tyckt att det har varit lustfyllt att gestalta med röster. I en viss del av teatervärlden finns ett slags skräck för dramatiserade röster, att det skulle vara ett steg bort från det där äkta som alla strävar efter. Men för mig finns ingen motsättning, utan gestaltning handlar om att tro på den lek man leker. Om jag verkligen tror mig vara 2,10 lång och yxmördare kan jag övertyga dig att jag är det, med de medel som finns tillhands.

Så när du läser Dumbledore sitter du där inne i den lilla studion med silvergrå hårman och skägg?

– Ja, i min fantasi har jag det och är världens visaste man. Dumbledore är lite av en biblisk karaktär, som en barnvariant av Gud: en som sitter uppe på ett moln och dinglar med benen. Den stora, visa farbrorn med skägg som berättar vad som är ont och gott och rätt och fel.

Kan det som inläsare vara svårt att leva sig in i fiktionen om man ser brister i berättelsen?

– Det enda som jag tycker är problematiskt med böckerna är J K Rowlings enorma förakt för feta människor, som till exempel familjen Dursley. Det är jättekonstigt att alla som är feta är onda eller dumma. Enda undantaget är väl mamma Weasley som är lite rultig på ett trevligt sätt.

Hur gör du med sådana partier, tvingar du dig själv att vara lojal med författarens fördomar?

– Ja, det måste jag. Som inläsare är man i textens tjänst. Man är blott ett kääärl (skratt).

Har du blivit tvungen att ändra någon dramatisering som visat sig vara fel?

– När jag läste in Lupin, läraren i försvar mot svartkonster, gjorde jag honom superhes och trodde efter att jag hade läst jättelänge att den hesa rösten var mitt eget, felaktiga påhitt. För på sidan 347 kom en annan karaktär, Sirius Black, som absolut skulle vara hes och förekom i samma scener som Lupin. Då tänkte jag: har jag läst in hela den här boken och haft ont i rösten i en vecka förgäves? Men det visade sig att bägge faktiskt skulle vara hesa, och då fick Lupin bli lite mindre hes och Sirius Black lite mörkare hes på något sätt.

Få böcker kan länka samman generationer som Harry Potter. Barn och föräldrar kan högläsa eller lyssna tillsammans, och unga kan växa upp i takt med huvudpersonerna. Enligt vissa uppgifter ska Harry Potter vara de tredje mest lästa böckerna i världen (på första och andra plats hamnar Bibeln respektive "Maos lilla röda") och att Rowlings böcker trycks i ständigt nya upplagor är inget som förvånar Björn Kjellman:

– Hon präntar ner ett slags hopkok av alla världens myter och beskriver egentligen de flesta människors fantasi, när vi drömmer om att göra stordåd själva eller att världen är större än vad den ser ut att vara. Det är en berättelse om ont och gott och en revansch för allt utanförskap i världen, skriven med en sådan frustande lust och frihet, säger han.

Föräldrar som föredrar att delegera högläsningen till proffs har redan tidigare kunnat använda sig av Krister Henrikssons stämningsfulla inläsningar från 2000-talet. Men det är inte förrän nu som Harry Potter blir tillgänglig som strömmad ljudbok.

Storytel ville ha "en modern energisk känsla som passar dagens digitala lyssnare" och fick upp öronen för Björn Kjellmans röst när han började göra regelbundna inläsningar för dem i höstas. Vid det här laget har han hunnit läsa in ett tiotal Sverigedeckare och en norsk hårdkokt, två ungdomsböcker, en "feel good-roman från Norrtälje" och "en bok om en man som cyklar från Indien till Borås, mot kärleken".

Steg nummer ett i Harry Potter-projektet var att Björns röst skulle bli godkänd av Pottermore, företaget som äger rättigheterna:

– Jag fick läsa in ett litet stycke ur en Harry Potter-bok hemma på mobilen, som sedan skickades till Storbritannien. Det är första gången jag gjort en provfilmning för en bokinläsning, säger han skrattar.

Redaktör för inläsningen på Storytel är Johanna Hohl, som själv har vuxit upp med Harry Potter-böckerna. Hon är noga med att alla uttal ska bli rätt. Till många Harry Potter-fans lättnad kommer till exempel Hermione i nya ljudboken att uttalas "Hörmajoni" och Draco som "Dräjko". Mer brittiskt, och närmare filmerna som vid det här laget har satt djupa spår i publikens föreställningar. Johanna Hohl berättar att hon har gjort omfattande Exceldokument med uttalslistor för karaktärsnamn och konstiga ord, för att allt ska bli konsekvent:

– Ändå har det varit svårare än jag trodde. I och med filmatiseringen och Stephen Frys inläsning på engelska tror man att det finns rätta svar på hur alla uttal ska vara men man måste också tänka på att det ska fungera i en svensk kontext. Så vi har fått ta det från namn till namn. Vi har ett gäng Harry Potter-fans på kontoret och jag springer runt då och då för att kolla: "kan ni känna er bekväma med det här, skulle ni reagera alltför mycket på det här namnet om vi ändrade lite?", säger Johanna Hohl.

Björn Kjellmans röst är i vilket fall perfekt för den nya inläsningen, tycker Johanna Hohl:

– Han har en lugn, trygg röst med lite av den här sagofeelingen. Det är en episk berättelse över sju böcker och Björn kan tolka både den första boken där det handlar om elvaåringar, och den sista boken, när karaktärerna hunnit bli sjutton år och allt är mer på liv och död, säger hon medan DN:s fotograf tar de sista bilderna på skådespelaren som kanske får en ny generation barn att drömma om skolgång på Hogwarts.

För Björn Kjellman har det blivit dags att återvända till skrubben. Han har 3000 sidor kvar att läsa in.

Harry Potter i mobilen. Första ljudboken släpps den 15:e juni
Johanna Hohl, redaktör för inläsningen av Harry Potter-böckerna på Storytel

Den internationella Harry Potter-dagen infaller den 2 maj, till minne av att Harry Potter besegrade Lord Voldemort under det stora slaget vid Hogwarts.

Storytel släpper böckerna om Harry Potter på svenska med start den 15:e juni. Det är första gången de blir tillgängliga på svenska i en ljudbokstjänst.

Se en video med prov på Björn Kjellmans inläsning på dn.se

Harry Potter är en serie fantasyromaner som började ges ut 1997 och avslutades med en sjunde del 2007. Pjäsen ”Harry Potter och det fördömda barnet” från 2016 räknas ibland in som en åttonde bok.

Björn Kjellman väljer tre favoritröster i Harry Potter:

1. ”McGonagall är väldigt rolig, eftersom hon är både vass och kärv. Det kärva är kul, för då finns humorn i hur hon pratar och uttrycker sig, vilket är tacksamt som inläsare.”

2. ”Hagrid är kul för han pratar lite mörkt och grovt och är samtidigt så känslomässig att han kan börja (snyftar) grå-grå-gråååta helt plötsligt och sånt.”

3. ”Lupin, fast det gör ont för att han är så hes: varulvs-Lupin pratar så hääär (härmar ett hest röstläge) hela tiden och när han har långa utläggningar blir det ganska besvääärligt”