Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Hedda Stiernstedt: ”Jag hoppas verkligen att kärleken är klasslös”

I SVT:s nya serie ”Vår tid är nu” skildras folkhemmets framväxt genom krögarfamiljen Löwander. Filmfredag har träffat nytända stjärnan Hedda Stiernstedt vars rollfigur river klassmurarna.

”Meddelandet om freden mottogs av stockholmarna med stormande jubel. Folk drog i stora skaror ut på gatorna där glädjeyttringarna antog rent sydländska former. Våra bilder visar Kungsgatan där mängder av papper och serpentiner regnade ner över folkhavet...”

Mitt i den fredsyran som många känner till från klassiska journalfilmsbilder inleds SVT:s dramasatsning ”Vår tid är nu”, skapad av Ulf Kvensler, Malin Nevander och Johan Rosenlind, som premiärsänds den 2 oktober.

Överklassflickan Nina och kökspojken Calle fångar en kyss i flykten, och snart visar det sig att det är i hennes familjekrog Djurgårdskällaren han satts att hacka morötter. Efter en sensuell nattlig scen som involverar rårakor så inleder de en kärleksaffär.

Hurrandet må ha varit klasslöst men så snart den sista serpentinen landat var de gamla hierarkierna tillbaka. Och för det unga paret inleds en lång kamp för att få omvärlden att acceptera deras kärlek.

– Kvinnor på den här tiden hade väldigt mycket förväntningar på sig, säger Hedda Stiernstedt, som spelar Nina Löwander.

– Visst kommer Nina från pengar och har levt i en skyddad miljö, men det är för den skull inte säkert att hon får välja partner eller karriär. Precis som många andra i serien försöker hon bryta med de begränsningar som kommer med hennes klass och av att vara kvinna.

Berättelsen om familjen Löwanders skuldsatta krog och den hårt arbetande personalen är samtidigt en miniatyrskildring av folkhemmets framväxt.

SVT beskriver serien som deras största seriesatsning genom tiderna, men undviker för den skull inte några ömma punkter. För även om flaggviftandet på Kungsgatan framstår som ett nationellt enande ögonblick så var familjekrogens förnäma gäster inte lika glada över det tyska nederlaget.

– Serien nosar på många ämnen som går att koppla till i dag, som frågor om klass och flyktingar. Köksflickan Maggan är med att bilda facket och franska Suzanne har flytt från ett utrotningsläger. Och så finns det rollfigurer som ännu är nazistvänliga, och så var det ju.

De båda säsongerna, som sträcker sig fram till 1962, är redan inspelade. Men någon ”Hundraåringen”-makeup har inte behövts för att måla fram tidsresan.

–  Det var lite upp till en själv och jag lät henne få lite sämre hållning och djupare röst. I början bubblar Nina ju av levnadsglädje med tjejkompisarna, men så händer det mycket i hennes liv som gör att hon åldras helt enkelt. Jag är inte så fysisk som skådespelare så det var inte så att hon fick bli halt eller prata i falsett.

Kläder och miljöer är förstås tidstypiska, och ströord som ”liksom” och ”eller” har skrubbats bort. Men de har även försökt förmedla en samtidskänsla.

– Vi ville inte göra pilsnerfilm, utan något som man kan relatera till i dag. Och för mig är skådespeleriet känslobaserat och här-och-nu. Visst körde de andra bilar och pratade annorlunda men känslorna är ju desamma.

Någon mersmak av att gå i Ninas pumps fick hon dock inte.

– Vilken Woody Allen-fråga… Som kvinna får jag ändå säga att jag föredrar att leva i dag. På den tiden hade jag varit mycket mer begränsad. Men jag kan ju lockas av idén om en enklare tid utan mobiltelefoner, säger Hedda Stiernstedt som dansade folkdans och spelade dragspel i barndomen och som säger att hon är öppen för att spela ”Lilla snigel” i någon filmscen.

För Nina och Calle blir förhållandet också ett sätt att frigöra sig från sina begränsande familjebakgrunder. Hedda Stiernstedt, som är stockholmare i flera generationer, känner dock inte igen sig i uppbrottstemat.

–  Pappa är hippie och mamma är proggare så jag fick göra vad fan jag ville. Ninas kurva påminner snarare om min mamma, som kom från en finare familj än pappa. Dessutom är hennes mamma och Nina precis lika gamla. Så det kändes som att spela en kombination av mamma och mormor.

Tror du att en Nina och en Calle kan få varandra i verkligheten?

– Jag tror att det är svårt. Mycket handlar om vilka rum vi rör oss i. Men jag hoppas verkligen att kärleken är klasslös.

Hedda Stiernstedt.

Född 1987 i Stockholm. Har synts i tv-serier som ”Portkod ”1321”, ”Den fördömde”, ”100 Code”.

Filmroller i urval. ”Monica Z” (2013), ”Unga Sophie Bell” (2015) och kommande ”Rosa moln”.

Läser just nu.”Norwegian wood” av Haruki Murakami.

Favoritfilm. ”Jag älskar filmmagin i ’La La Land’.”