Några samtal hinner Kerstin Brunnberg med det innan det bär av till Rosenbad och public service-utredningens presskonferens. Tonen är vänligt effektiv.
- Finns det möjlighet att avnjuta presskonferensen i SR:s lokaler i Rosenbad? frågar hon presschef Bengt Arwén på väg ner i hissen. Jag vill inte sitta i pressrummet, du vet vad jag tycker om det.
Pressrummet är till för yrkesverksamma journalister, förklarar Kerstin Brunnberg i taxin, en grupp hon själv länge tillhörde som politisk reporter på Ekot.
Vad är det värsta tänkbara som utredningen kan visa?
- Det vore djupt olyckligt att leva på ett statsbidrag. Då kan allmänheten tänka "äh, de får pengar från finansministern, så de vågar inte kritisera". Det är därför Danmark, Norge och brittiska BBC har en ren avgift utanför stadsbudgeten. Och det skulle dessutom göra public service till en ping-pong boll som får nya villkor så fort det blir ny regering.
Vad som vore bästa scenariot för SR talar Kerstin Brunnberg gärna om: Som att momsbeläggningen inte blir högre än 12 procent, och att sändningstillståndet återgår till att vara längre än tre år. Så plötsligt slår hon upp taxidörren och ropar "Tjena Christina!". Tidigare SVT-chefen Jutterström hejar tillbaka, hon har just hämtat ett betänkande.
På Rosenbad slutar det med att Kerstin Brunnberg och styrelseordförande Ove Joanson tittar på presskonferensen på en tv i foajén. För i SR: s studio på plats kan bara en person lyssna på konferensen.
- Bara en? Varför? Det är väl jag som skurit ner, säger Kerstin Brunnberg till Eko-reportern Bengt Hansell.
Nerskärningar var det. Kerstin Brunnberg bläddrar febrilt i betänkandet, stryker under, antecknar och håller samtidigt ett öga på utredaren Rose-Marie Frebran på skärmen. Åren som Eko-chef har lärt henne att rikta uppmärksamheten åt flera håll samtidigt.
Minskad detaljstyrning får "bra"-bifall. Liksom att ordet tv-avgift, som helt utelämnar radion, ersätts med public-service avgift. Att momsbeläggningen blir 25 procent och inte 12 skulle gå att leva med, om det inte innebar att förlusten för den utgående momsen nu kompenseras med ett "neutralt statsanslag".
- Det är inte ett dugg neutralt när anslaget ingår i regeringens budget, suckar Kerstin Brunnberg innan hon och Ove Joanson under en viskande överläggning konstaterar att Frebrans rekommendationerna överlag ligger mycket nära riksdagsbeslutet från 2005.
När tv- och radioteamen radar upp sig för kommentarer får Kerstin Brunnberg tillfälle att lufta huvudkritiken. Något hon ska göra vid upprepade tillfällen under dagens många intervjuer och korridorsnack.
- Enbart två procents uppräkning är förödande på sikt, säger hon nu till Aktuellt. Det innebär att vi måste fortsätta besparingsarbetet. Det är klart att vi ska effektivisera, men det är orimligt mycket.
"Hon är ju radiovan, och väldigt lätt att intervjua" konstaterar Ekot reporter som redan fått sitt. Kerstin Brunnberg ser onekligen ut att stortrivas på den här sidan av micken.
Mats Johansson, moderaternas medietalesman, sticker emellan två intervjuer för att hälsa, och SR: s fotograf vill ha en bild med Frebran och Brunnberg där de ombeds stå "obekvämt nära varandra".
- Vi ses på slottet! ropar Kerstin Brunnberg till Rose-Marie Frebran på väg ut.
Slottet?
- Ja, Frebran ska bli landshövding i Örebro. Inget fel med att bo på slott!
Tillbaka på Radiohusets bottenvåning, i det som radiofolk kallar Hangaren, plockar Kerstin Brunnberg fram sitt id-kort. "De ska inte behöva känna igen mig i receptionen." Högst upp, i ledningskorridoren, diskuteras utredningen av programdirektör Björn Löfdahl, biträdande programdirektör Cilla Benkö och administrativa direktören Jyrki Elo. Kerstin Brunnberg ansluter och påpekar nöjt att SR: s särställning framhölls inte mindre än tre gånger under presskonferensen.
- Inte illa med tanke på att vi vissa år inte ens varit inbjudna!
Visst kunde det varit värre, på flera punkter enas man om. Men den skämtsamma tonen har moll i botten.
- Vi får inte tro att det här är bra, avrundar Cilla Benkö. Ekonomiskt är det här en katastrof för oss.
Cilla Benkös konstaterande får eko under dagens avslutande avstämning med Jyrki Elo.
- Jag har funderat så oerhört mycket på vad man kan dra ner på, säger Kerstin Brunnberg och ser för första gången nedstämd ut. När vi är färdiga med fastigheter och it återstår bara korrarna, orkestern och de lokala kanalerna, och du vet att de lokala kanalerna ligger mig särskilt varm om hjärtat.
Men innan vi kommit så långt har två informationsmöten hållits, ett för cheferna och ett för personalen.
Chefsmötet är välbesökt. Även av de lokala kanalcheferna vars synpunkter knastrar fram via högtalarna som hänger ovanför det stora sammanträdesbordet. Någon undrar vad man ska säga utåt om statsbidraget. Man diskuterar orimligheten i att uppdraget utökas, att underhållningen skrivits in i uppdraget är visserligen glädjande, det tyder på att breddbevakningen behålls, men varför får man inga stålar för det?
Jyrki Elos redovisning av de fortsatta besparingskraven sänker stämningen. En avdelningschef påpekar över högtalarsystemet att flera formuleringar i utredningen känns igen, att public service-chefernas debattinlägg planterats bra.
- Nu har jag ingen aning om vad du snackar om, säger Kerstin Brunnberg med en blinkning till DN:s utsända, vilket drar hem skrattsalvor.
Men under mötets sista tio minuter får DN vänta utanför.
Kerstin Brunnberg gör en snabb vända in på kontoret innan nästa möte. Skivbolagsdirektören Bert Karlsson ringer.
- Han vill sponsra svensktoppen men det får han tyvärr inte, säger Kerstin Brunnberg, medan hon vant slår numret till sin mamma.
- Har du fått någon lunch än? Bra!
Kerstin Brunnberg själv får i sig lite flundra medan jag plockar upp den fråga som togs upp mot slutet på mötet. Framtiden. Remissarbetet. Tiden går ut den 1 oktober.
- Hittills har det varit en västanfläkt, nu börjar arbetet, säger Kerstin Brunnberg.
Tror du verkligen att SR har möjlighet att påverka betänkandet?
- Det beror på vår argumentation. Det är viktigt att inte bara vara en klagomaskin, det kan låta som att det handlar om regeringens pengar, men i förtäckta ordalag är det lyssnarnas pengar det rör sig om.
Det är glest mellan raderna på personalmötet, som de flesta följer via internwebben. Någon i raden bakom mig låter undslippa ett "yippie"! över utredningens förslag att ta bort kravet att 55 procent av allmänproduktionen för SR ska göras utanför Stockholm. Det vrids och vänds på momsdetaljer.
Kerstin Brunnberg utlovar till sist en fortsatt intensiv debatt.
Spegeln i hissen på väg upp igen avslöjar att Brunnbergs följe börjar mojna. Själv avverkar radiochefen Radiohuset oändliga korridorer med energiska steg. "Det är avskyvärt och helt opraktiskt" säger hon om huset som hennes arkitektpappa var med om att planera.
Hur länge är du kvar här på kvällarna egentligen?
- Lite för länge för att våga tala om det, svarar Kerstin Brunnberg snabbt och tillägger lite urskuldande att det varit ett speciellt år.
Men just i dag längtar hon efter att komma hem. Då ska hon nämligen läsa hela utredningen, noga.
- Det är som lilla julafton. Tänk att få syssla med en verksamhet som någon lagt så mycket tid på att utreda.