En förmögenhet är ingen privatsak.
.
Att verka men inte synas - den gamla wallenbergska devisen tycks behålla sin aktualitet för de riktigt besuttna. I veckan kom således beskedet från finansdepartementet att Skatteverket inte längre ska samla in uppgifter om människors förmögenheter eftersom det anses vara ett ingrepp i den personliga integriteten.
Under stort jubel försvann ju förmögenhetsskatten, men tanken var länge att skattemyndigheterna ändå skulle ha någon koll på hur rikedomarna i det här landet ser ut. Kritiken växte emellertid, från Svenskt Näringsliv och från oräkneliga ledarsidor och regeringen rättade till den missen. Nu blir det litet lättare att skattefuska och samtidigt svårare att exempelvis i forskningen kartlägga den makt som strålar ur familjeförmögenheterna.
I somras gav tidskriften Fronesis ut ett lyckat nummer om Borgaren, där den tyngsta artikeln just utgick från den ärevördiga Förmögenhetskalendern. Ekonomhistorikern Mikael Gustavsson kunde då ringa in den lilla, besuttna och envist tysta ekonomiska överklass som varit förvånansvärt konstant sedan ett sekel.
Artikeln mynnade dessutom ut i tesen att de så kallade kreativa klasserna - modetänkaren Richard Floridas term - har långt mindre att säga till om än vad de tror; det är ju inte de som ytterst har kapitalmakten att bestämma över hur kreativiteten ska hanteras i exempelvis medierna.
När förmögenheter mörkas blir samhällsmakt osynlig och saken gäller därför mer än frågan "Vad tjänar din granne?" (som besvaras gratis på nätet) eller närmaste kändis.
Frågan är i djupaste mening filosofisk: en förmögenhet är ingen privatsak, ty den ger makt över andra människor och skulle dessutom, om den fördelades mer jämlikt, ge makt åt dem som har små resurser. Därför är det naturligtvis de förmögnas integritet som regeringen i första hand värnar, för det har ju onekligen visat sig att den inte har mycket emot att vända ut och in på det allra innersta hos arbetslösa eller sjukskrivna.
Nu gör sig samhällsmakten litet mer hemlig. Det blir svårare för journalister och forskare att visa att klasskillnaderna ökar och kanske kan än mer antipolitisk energi då ägnas åt att granska politikerlöner - medan den privata samhällsmakten blir än mer höljd i dunkel. Eller som det heter någonstans i Fronesisnumret: Demokratin tvingade de besuttna till större diskretion.