Ståltrådsgalgarna ligger i soporna, hårstråna mellan ögonbrynen är bortnoppade och mitt ansikte är nedgeggat med Face Protector, en fuktighetsbevarande kräm bestående av kakaosmör, sesam-olja och A-vitaminer.
Den sobert grå Body Shop-tuben låg under julgranen i ett paket med texten: "Till Fredrik från Carson i Fab 5". Vi är många som skaffat oss nya vanor tack vare "Fab 5", tv-serien där fem bögar stajlar om heterosexuella sluskar. I senaste avsnittet lärde sig en marinkårssoldat att laga chokladsufflé, applicera hudkräm och dansa salsa.
När "Fab 5" blev en succé i fjol anklagades serien för att befästa fördomar om homosexuella. Trots att den amerikanska gayrörelsen vann flera segrar under 2003 (högsta domstolen ogiltigförklarade delstatslagar mot analsex, präster kom ut ur garderoben, till och med Arnold Schwarzenegger sa att han inte hade några som helst problem med "the fag business") var många aktivister rädda för att "Fab 5" skulle förstärka bilden av homosexuella som en glad elit - som knappast behöver skyddas med några diskrimineringslagar.
I artikeln "Get back!" i Village Voice skrev Richard Goldstein att gayorganisationer borde anstränga sig för att uppmärksamma homosexuella som vuxit upp på husvagnsparkeringar. Allmänheten måste lära sig att det finns fattiga och färgade bögar, inte bara hårdshoppande Chelseafjollor, annars kan gayrörelsen drabbas av en hård backlash. Enligt Richard Goldstein skulle den ökade mängden homosexuella i amerikansk tv bara sticka i ögonen på konservativa tittare och göra det svårare att vinna sympatier. Med andra ord borde de homosexuella skärpa sig och bli mer seriösa - inte homofoberna.
"Fab 5"-gänget avfärdar liknande kritik i en intervju med gaytidningen The Advocate. De försäkrar att de inte har några problem med heterosexuella "så länge de beter sig som bögar". Vinkännaren Ted Allen säger att han kan acceptera straighta "as long as they don´t talk about it or shove it in my face". Groomingexperten Kyan Douglas säger att debatten om "Fab 5" och stereotyper borde få bögar att ta itu med sin egen homofobi. Det har blivit gaypolitiskt korrekt att förakta flärd.
Kritikerna missar att homosexualiteten är långtifrån den viktigaste ingrediensen i "Fab 5". Visst finns det något kittlande i att se skitiga slashasar sänka garden och låta sig förvandlas av gaykillar. Och visst är modeoraklet Carson Kressleys otaliga vitsar om att han vill ligga med offren kul. Men framför allt är "Fab 5" den första dokusåpan, eller "verklighetsshowen", där huvudpersonerna är begåvade, sympatiska och fyndiga. Kvickheterna kanske inte är på Oscar Wilde-nivå, men det är ändå inspirerande att se en dokuserie där alla inblandade inte verkar förlamade från halsen och uppåt.
De fem lyckas också förmedla något som i alla fall påminner om genuin mänsklig värme. Även om Carson dissar en knubbig fyraåring vars randiga tröja "inte funkar så bra med hans benstomme", så är det tårdrypande vackert när Kyan får en advokat att trivas med sitt kala huvud efter sexton år under en tveksam tupé. Lika härlig är den euforiska shoppingkänslan som genomsyrar varje avsnitt. Springandet genom boutiquer och provhytter känns mer upprymt än stressat, likt en häst på grönbete, och tittarna får en konsumentkick oavsett om de är panka. Produktplaceringen i "Fab 5" fyller samma funktion som specialeffekterna i en actionfilm.
Det ökade intresset för skönhet och mode bland heterosexuella män har fått engelska och amerikanska tidningar att skriva spaltkilometer om "metrosexuella", en ny grupp som beter sig som bögar överallt utom i sängen.
Deras förebild är David Beckham, som gärna använder nagellack och kjol, och de är svårt narcissistiska. I ett av de senaste "South Park"-avsnitten blir halva stan metrosexuell efter att ha tittat för mycket på "Fab 5". Först är kvinnorna glada över att deras män dricker vin, rakar pungen och talar om känslor.
Men snart har alla män blivit självupptagna mesar. Ännu argare blir den homosexuelle läraren mr Garrisson som förgäves erbjuder handjobb åt tjusiga killar som han tror är gay. Garrisson inser att homokulturen håller på att kidnappas av de metrosexuella. Han åker till New York för att döda Fab 5 och upptäcker att de egentligen inte är homosexuella, utan "crab people" (ondskefulla krabbor från jordens inre som planerar att ta över planeten). Den sistnämnda konspirationen är en smula långsökt, men den metrosexuella boomen har onekligen fått vissa bögar att tröttna på glamour.
Livsstilsmagasinet Vice har rapporterat om den nya subkulturen "gay slobs", män som ligger med varandra men allra helst äter skräpmat och spelar tv-spel. Den som googlar lite efter "gay slobs" får flest träffar på betalsajter där män som aldrig varit i närheten av vare sig rakapparater, gym eller hudkrämer ger varandra brysk kärlek. Än så länge är gayslobbarna en marginell fetischistisk rörelse. Men om Fab 5 fortsätter att noppa straighta ögonbryn kommer Prideparaderna att bli allt skäggigare.