Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Högt spel bakom politikernas litteraturval

Anders Ohlsson och Torbjörn Forslid har skrivit boken ”Statsministerns sommarläsning”.
Anders Ohlsson och Torbjörn Forslid har skrivit boken ”Statsministerns sommarläsning”. Foto: Daniel Nilsson

Politiker använder litteraturen för att föra ut sitt budskap, visa sin bildning men också för att skapa närhet till väljarna. Det menar Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson i sin nya bok ”Statsministerns sommarläsning”.

De båda litteraturvetarnas utgångspunkt är att allt en politiker gör i offentligheten har en politisk innebörd. Ett av deras exempel i boken är när statsministern 2011 berättade att han läste Camilla Läckbergs deckare vilket fick en del av kultureliten att gå i taket.

– Det var förstås inte för att han ville skryta med sin höga bildning som han berättade om detta. Han ville snarare markera närhet till många väljare och vad de läser på sin fritid, säger Torbjörn Forslid.

Ett par år senare berättade Fredrik Reinfeldt att han läst Roslunds & Hellströms deckare och gav i ett tal detaljerade exempel på intrigerna som handlade om hur den grova brottsligheten fungerar.

– Han använde böckerna för att få i gång en politisk debatt om hur man ska komma till rätta med trafficking och gängkriminaliteten, säger Anders Ohlsson.

Förr var det vanligt att politikerna berättade om sina läsvanor för att imponera med sin bildning och klokskap. Allt började i de borgerliga partierna, men snart övertog arbetar­rörelsen den här kultur­synen, menar Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson. Den tidigare moderatledaren Gösta Boman var kanske den siste borgerliga partiledaren som kunde citera Tegnér. Carl Bildt har inte alls använt skönlitteraturen i det politiska arbetet utan mest hänvisat till facklitteratur.

– Även Fredrik Reinfeldt kommer från detta traditionella överklassparti men vill ha röster från en bredare bas. Det vore inte någon bra strategi för honom att fram- stå som en exklusiv elitist som främst läste Proust och Kafka. Det flesta av dagens politiker före- träder ett breddat bildningsbegrepp med plats också för populärlitteraturen.

Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson har även studerat politikernas egna författarskap. I Fredrik Reinfeldts bok ”Det sovande folket” som kom 1993 beskrev han hur de nyliberala och socialkonservativa idealen kan smältas samman eftersom inte alla kan eller vill leva som självständiga, hyperkapabla entreprenörer.

– Boken innehåller både en dystopisk berättelse om livet i ett framtida socialdemokratiskt välfärdssamhälle och en fiktiv dagbok som ger en (utopisk) idealbild av en dag i en ung kvinnas liv.

Även Miljöpartiets Gustav Fridolins bok ”Morfar skrev inga memoarer” och Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons bok ”Satis polito” (som är latin och ska betyda ”välpolerad nog”) analyseras.

– Gustav Fridolin påstår att hans bok om sin morfars liv inte är politisk. Vi menar att detta inte stämmer. Det är en politisk handling att ett år före valet ge ut en bok som hyllar det socialdemokratiska folkhemmet. Vi ser det som att Fridolin vill positionera sig inför möjligheten att bilda regering tillsammans med Socialdemokraterna.

Jimmie Åkessons bok är närmast en programförklaring där han på nästan varje sida försvarar sig mot kritiker och meningsmotståndare, menar Anders Ohlsson.

– Han försöker beskriva sig som en representant för ”verklighetens folk”, som en motvillig politiker som egentligen inte vill befinna sig i maktens centrum, men som självuppoffrande ställde upp när partiet kallade.

De två från Lund

Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson är båda professorer i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. De har tidigare publicerat ett flertal böcker i olika ämnen, bland annat de uppmärksammade ”Fenomenet Björn Ranelid” (2009) och ”Författaren som kändis” (2011).

”Statsministerns sommarläsning” (Roos & Tegnér) kommer ut den 20 maj.

Tre frågor till partiledarna. 1. Vilka böcker har du skrivit? 2. Vilken bok läste du senast? 3. Vem är din favoritförfattare?

Fredrik Reinfeldt (M)

1. Jag har inte skrivit några litte­rära eller faktaböcker, men har varit medskribent för skrifter som moderaterna gett ut. (Red. anm. Räknas inte ”Det sovande folket”?)

2.  Allätare och läser gärna deckare. (Red. anm. Tidigare favoriter är Camilla Läckbergs och Roslunds & Hellströms deckare.)

3. Inget svar.

Expertkommentar: Tydligt populär­kulturell inriktning. Deckare med fokus på vår egen tid och samhällsfrågor.

Stefan Löfven (S)

1. Ingen.

2. ”Vi kom över havet” av Julie Otsuka.

3. Vilhelm Moberg.

Expertkommentar: Prisade böcker med tydlig samhällsinriktning. Migration och integration i fokus hos Otsuka.

Annie Lööf (C)

1. Jag har skrivit ett kapitel i antologin ”Med frihet följer ära” och ett kapitel i ”Position Sverige”.

2. Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”.

3. Vilhelm Moberg ligger mig varmt om hjärtat. Mycket tack vare ”Utvandrarna” som är en gripande skildring om viljan att skapa sig ett bättre liv i ett nytt land.

Expertkommentar: Två moderna klassiker. ”Egenmäktigt förfarande” efter mindre än ett år. ”Utvandrarna” – kanske 1900-talets mest populära svenska roman.

Göran Hägglund (KD)

1. ”Framtid i Europa” tillsammans med Anders Wijkman.

2. Alice Munros ”Kärlek, vänskap, hat.” Nu läser jag ”Nyponbuskar nyponbuskar hela vägen nyponbuskar” av Jan Gradvall.

3. Graham Greene, min svenska favorit är Lars Gustafsson.

Expertkommentar: Klassiskt bildningsideal med säkra författarnamn som Munro, Greene och Gustafsson. Gradvall står här för den populär­kulturella breddningen.

Jonas Sjöstedt (V)

1. ”Masthugget Moskva Madrid”, ”Sammanflöden”, ”Sahara” och ”Spanska brev”.

2. Samlade dikter av Wislawa Szymborska.

3. Väinö Linna.

Expertkommentar: Finkulturellt bildningsideal med författare som Nobelpristagaren Szymborska och klassikern Linna. Skriver dock själv deckare med politisk inriktning.

Gustav Fridolin (MP)

1. ”Morfar skrev inga memoarer” och tre politiska böcker.

2. ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten” av Åsa Moberg.

3. Fredrik Backman, annars alltid Charles Bukowski och i svensk historisk litteratur Ellen Key.

Expertkommentar: Ett breddat bildningsbegrepp, där kvinnliga debattörer och intellektuella som Moberg och Key kombineras med kultförfattaren Bukowski och den ytterligt populärkulturelle Backman.

Jan Björklund (FP)

1. ”Skolstart – dags för en ny skolpolitik” samt medverkan i ett flertal antologier.

2. Ingrid Carlbergs bok om Raoul Wallenberg och ”Barna Hedenhös” för yngste sonen.

3. Peter Englund är en författare jag återkommer till. Jag läser också deckare och då är det Viveca Sten som är favoriten.

Expertkommentar: En blandad läsning av barnböcker, deckare och historiska böcker. Historia har lite karaktären av ”ämbetsmannakanon” bland manliga politiker.

Jimmie Åkesson (SD)

1. ”Satis Polito”.

2. Maud Olofssons ”Jag är den jag är”.

3. Har läst mycket David Baldacci senaste tiden.

Expertkommentar: Klassisk (politisk) biografi möter populär spänningslitteratur.