Höga hyror slår ut kulturen..
Alla talar om kulturpolitiken, men ingen gör något åt den. I stället har den i allt högre grad blivit en arena för högtidstal och skitprat. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth satte ett svårslaget rekord med sin proklamation på DN Debatt häromveckan (28/6): en fullständigt innehållslös helsida.
Samtidigt pågår sedan länge en alldeles verklig, statligt arrangerad ekonomisk svindel som i princip alla stora kulturinstitutioner drabbas av. Rötterna går tillbaka till 1990-talets början då allting skulle marknadsanpassas, inklusive hyrorna på kulturområdet. Konstruktionen blev att Statens fastighetsverk får sätta hyrorna som om marknaden vore öppen och fri: om Etnografiska museet konkurrerade om sitt hus med garagebolag och kontorsföretag, hur hög skulle då hyran bli?
Det är idén, som sedan anpassas lite på en höft för husens speciella användning och läge. Men statens uppdrag till Fastighetsverket som alltså har ett rent monopol är solklart: ta ut allt som går. Och så får kulturpolitikerna anpassa bidragen bäst de kan.
Och det kan de ju inte.
Systemet är en katastrofal blandning av statsstyrning och kapitalism på låtsas som befriar alla från ansvar, ungefär som när kommunen drar in på sandningen och låter landstinget betala kostnaden för benbrotten. Onödigt höga kostnader skyfflas runt i systemet, medan den som råkar illa ut är patienten, i det här fallet kulturen.
Att Världskulturmuseet nu tvingas sparka tio medarbetare handlar inte minst om att systemet är oförutsägbart. Institutionscheferna kan inte planera eftersom den hand som tar, Fastighetsverket, hela tiden är i otakt med den hand som ger, kulturdepartementet.
Medan den osynliga hand som skulle kunna göra något åt saken, finansdepartementet, kammar hem pengarna under bordet.
Hela den här absurda situationen har stått fullständigt klar för alla inblandade ända sedan år 2000, då Lena Svanberg lade fram sin beska utredning "Leka marknad". Hon föreslog där att man skulle konkurrensutsätta Statens fastighetsverk. För mycket att hoppas på av en liberal regering?
Annars vore det ju enklast om regeringen tog sitt ansvar för landets kultur och befriade dess stora, viktiga institutioner från hela den här förnedrande hanteringen genom att låta staten stå för hyran.
Dags för handling, fru minister!