Ulrika Bergström basar över det svenska kulturarvet. Det gör hon som chef på Statens fastighetsverks kulturarvsenhet och som ställföreträdande generaldirektör. Fastighetsverket förvaltar 1.800 fastigheter på sammanlagt 2 miljoner kvadratmeter. Till det kommer mark, en sjundedel av Sveriges yta.
Listan är diger. Förutom slott, länsresidens, palats, museer och teatrar liksom befästningar och administrativa byggnader tar SFV hand om 30 kungsgårdar, regeringskvarteren i Stockholm, universitetskärnorna i Lund och Uppsala och de tre Linnéminnena i Uppsala.
Dessutom världsarvet Drottningholm, delar av Karlskrona, Södra Öland och Lapponia (samernas områden i Lappland). Sist men inte minst 44 ambassader och ytterligare 25 byggnader för svensk representation utomlands.
Och ansvarsområdet växer. Fastighetsportföljen utökas hela tiden, det blir ungefär ett par nya byggnadsminnen varje år. Just nu diskuteras byggnader som militären inte vill äga längre, som befästningar från det kalla kriget.
Har enhetschefen någon ögonsten?
- Riksarkivet på Riddarholmen, för att det är så stor utmaning. Den står icke använd sedan 15 år, säger Ulrika Bergström över ett konferensbord på verkets kontor på Skeppsholmen. Det finns inte så mycket sent 1800-tal kvar i det här fina skicket.
Ulrika Bergströms uppdrag är att förvalta det nationella kulturarvet, det vill säga byggnader som spelat väsentlig roll i Sveriges historia och som man vill bevara åt kommande generationer. Under sig på kulturarvsenheten har hon 25 specialister med djup kunskap om arkitektur och kulturhistoria och tekniska frågor.
Har du mycket att säga till om?
- Upphandlingar är en central uppgift, att se till att vi får rätt människor med i processen när vi ska restaurera. Vid slotten har vi slottsarkitekter. Det är mitt ansvar att få rätt personer till de här tjänsterna. Tillsammans med vår förvaltning ska slottarkitekten vårda och utveckla anläggningen så att den bibehålls och helst ökar i värde. En god chef ser ett mervärde i ett fler agerar - och blommar. Som en trädgårdsmästare.
I uppdraget ingår också att engagera allmänheten.
- Det kulturhistoriska arvet är ju hela svenska folkets och ska visas och användas. Våra fastigheter spelar en stor roll för turistnäringen och för att illustrera Sveriges historia . Skulle vi stänga igen Läckö eller Borgholms slottsruin skulle det få negativa konsekvenser för regionen.
Det "vårdprogram" som just nu planeras på min- och torpedverkstan på Skeppsholmen har oroat hyresgästerna, däribland Teater Galeasen och Moderna dansteatern. Chockhöjda hyror för renoverade filmverkstäder och skrivarstudior har varit på tal.
- Vi jobbar på att alla som vill ska kunna komma tillbaka, och det ser lovande ut.
SFV har ett avkastningskrav på sex procent från staten. Oftast går det bättre än beräknat. I fjol blev det överskott på 83 miljoner kronor. Men pengarna får SFV inte behålla, de går tillbaka till statskassan. För de bidragsfastigheter som inte klarar marknadshyror avsätter SFV 180 miljoner. Till bidragsfastigheterna, till exempel Stockholms slott och Borgholms slottsruin har SFV fått 327 miljoner extra under tre år . Det var tack vare Ulrika Bergström och kulturarvsenhetens rapport om eftersatt underhåll som staten lättade på plånboken.
Vilka problem stöter du på som chef?
- Konflikten mellan lång och kort sikt, säger Ulrika Bergström utan att tveka. Som Dalai lama säger: det enda problem du har i världen är konflikten mellan långsiktighet och kortsiktighet. Till exempel kan man på lång sikt oftast räkna hem en renovering som på kort sikt verkar väldigt dyr. Men det är den utmaningen jag gillar, varje dag.
I den utmaningen ingår att balansera på tre ben: en byggnads kulturhistoriska "mjuka" värden, dess funktion och dess ekonomi.
- Bogesunds slott till exempel har känsliga tapeter, där finns önskemål om att ha fest och glam och bröllop och tända ljus. Men vi måste också klara slitage och brandsäkerhet. Det här är hela tiden en balansgång. Eller ta filminspleningar på Riksarkivet, det är jättepopulärt. Men då måste man verkligen tänka igenom säkerhet och brand.
Är vi bra i Sverige på att vårda vårt kulturarv jämfört med andra länder?
- Ja, på 1980-talet återupptäcktes traditionen i byggnadsvård - efter rivningar som Klarakvarteren i Stockholm. Vi är kunniga på att vårda. Vi har ett välförtjänt gott rykte när det gäller restaurering. Däremot skulle vi kunna utveckla mer och levandegöra mer - där finns mycket att lära från framför allt Skottland och England.
Ulrika Bergströms första impuls till att bli arkitekt började i föräldrahemmet där man tecknade, byggde och var allmänt kreativ. Hon byggde sin första egna kåk när hon var 23 år, hon hade en egen träbåt och gillar fortfarande att göra saker med händerna.
Måste du på SFV vara bättre på arbetsledning än att vara kunnig inom kulturarvsområdet?
- Ja, jag ska påverka andra att själva ta ansvar. Min makt bygger på att var och en har gott omdöme och tar kloka beslut. Drygt 300 personer och en mängd externa konsulter och entreprenörer ska varje dag ta sitt ansvar för att organisationen ska fungera optimalt.
Hur intensiv är dialogen med regeringen?
-Vi jobbar hårt för att de här frågorna ska få utrymme på finans- och kulturdepartementet. De behöver sättas i sammanhang så man förstår vikten av dem. Vi måste leverera underlag så att politikerna kan ta bra beslut. De som har pengarna behöver förstå att de "mjuka" värdena är viktiga för människor. Få perspektivet på och respekt för tidigare och kommande generationer. Det är ett hårt långt arbete.