Litteratur

Förslag till Nobelpris. Ska ni läsa en enda bok i vår, läs Sofi Oksanens ”Utrensning”. Den utspelar sig i Estland och dubbelexponerar två perioder: Sovjetunionens ockupation under andra världskriget och 90-talets trafficking. Aliide älskar sin svåger som är motståndsman men hon gifter sig med en medlöpare till Sovjetregimen. Hon begår ett förräderi och får aldrig ro i själen. Decennierna går. Plötsligt kommer Zara.

Oksanen skriver suveränt. Språk, berättarteknik, handling och budskap – allt i en legering som är sensationell.

Nobelpris om några år. Om nu man får lov att tippa.

Konst

Hoppa moralkakorna. Lars Vilks har fått mycket badwill för att han är en självupptagen provokatör, utan allvarliga syften. Jag håller inte med. Vilks kan vara rätt skarp i sina resonemang.

En del av kritiken mot Vilks handlar om att han provocerar nedåt, mot de utsatta, inte uppåt, mot de väletablerade. Men det argumentet håller inte. Det här handlar inte om utsatta grupper utan om kriminella grupper, som med våldsamma metoder talar i religionens namn.

Vid något tillfälle bör man kanske bena upp ordet kränkt. Och reagera mot kränkta kollektiv, som med sin kränkthet vill tvinga fram självcensur och inskränkningar av yttrandefriheten.

Det finns ingen anledning att gå med i moraliserandet av Lars Vilks. Han får göra vilka teckningar han vill och vara hur självupptagen han vill. Den saken är han inte ensam om, och det är inget brott.

Medier

Känslor i radioskugga. Vincent Dahlbäck har i många år rapporterat från Afrika för Sveriges Radio. Kunnigt och levande. I hans nya bok ”Känslor gräver inga gravar” är vi med honom vid fyra infernon: folkmordet i Rwanda, folkmordet i Darfur, vid barnmassakern i Uganda och i Sydöstasien efter tsunamin och ser en hårt arbetande reporters mod och styrka.