I flickrummets mörker gror gurlesken

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Plötsligt är litteraturen full av dockor och mjukisdjur. Transformerade, hotfulla, groteska, våldsamma, trasiga, perverterade. Anna Hallberg förklarar varför.

Plötsligt är litteraturen full av dockor och mjukisdjur. Transformerade, hotfulla, groteska, våldsamma, trasiga, perverterade. Anna Hallberg förklarar varför.

Hej Våren!

Vill du leka med dockor?

Annons:

Mitt skrivbord är fullt av romaner och diktsamlingar. Pamfletter och häften. Glittrande skapelser från de minsta förlagen till de största. Av unga och äldre författare som har det gemensamt att de på något sätt skriver om dockor, flickor och blod. Många är debutanter eller har givits ut de senaste tre åren. Liksom alla författare säger de något om livet och döden, samhället och politiken, litteraturen och dess konventioner.

Här ligger också en doktorsavhandling från Uppsala universitet. Den heter ”Ett flicklaboratorium i valda bitar. Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980–2005” och är skriven av Maria Margareta Österholm.

Avhandlingen är rosa och ser ut som en ”flickbok” eller ”ungdomsbok” med tecknade fjärilar, rosetter, läppstift och dockor på omslaget. Man kan komma att tänka på Fanny Ambjörnssons studie ”Rosa. Den farliga färgen”. Eller presentbutiken ”Små Skära Saker” i Inger Edelfeldts roman ”Kamalas bok” från 1986.

Just ”Kamalas bok”, och Monika Fagerholms läsning av densamma, fungerar som inkörsport till Maria Margareta Österholms avhandling.

Fagerholm skriver, år 2002: ”Men Inger Edelfeldt skriver inte i första hand om flickan som psykosexuellt fenomen; flickan-som-ska-bli-kvinna, utan försöker ge sin huvudperson, den osäkra ’ljusröda’ flickan (inte en kvinnogestalt vi är vana vid från den seriösa litteraturen precis) som jobbar i presentbutiken Små Skära Saker en existentiell problematik.”

Och Österholm fortsätter, ett decennium senare: ”Men varför saknades den ljusröda flickan i både genus- och litteraturvetenskap? Att hon var alltför ny och ännu inte hunnit ta plats där räcker inte som förklaring. Det var inte bara de litterära verken hon kom ur som fattades utan ljusröda tankar och flickiga, feminina teorispår överhuvudtaget. Femininitet har inte varit en okomplicerad fråga för feminismen och inte heller för dess litteraturvetenskapliga inriktning.”

Ljusrött, flickaktigt, litet och trivialt – ”Små Skära Saker” – karameller, hårspännen och spetsar. Martina Lowden skriver i sin guldfärgade debutroman ”Allt” från 2006 om ”hur världen ser ut silad genom sockermassa som är rosa och opak, hur flickan blir en fläck och hennes orionmidja och violinlockar ourskiljbara”.

Detta glittriga pysslande, provande och lekande ligger nära pojkrummets modellbyggande, rymdskeppskonstruerande och tågbanefixande. Ett kreativt och mot yttervärlden avgränsat tillstånd, med plats för skapande och drömmar. Många författare har utvunnit litterär lyskraft ur denna specifika ungdomsperiod. Vissa har aldrig lämnat den.

Men dockor är något annat än glaspärlor och legobitar. Något både otäckare och intimare. Något ”skevt”, för att tala med Maria Margareta Österholm, som väljer att på så vis försvenska det engelska ordet ”queer”.

Genom docklekarna och dockskåpen strömmar de sociala anspråken in. Representationen och rollerna. Härmningen och kopieringen. Nationalencyklopedin skriver: ”Dockleken har också haft ett pedagogiskt syfte, genom leken skulle flickan skolas in i sin kommande roll som mor och husmor.”

Men vad händer om dockleken spårar ur? Om den tar över? Om det inte alls är pedagogiska och uppbyggliga relationer som iscensätts, utan groteska, perversa, våldsamma?

I feministisk teori kallas den formen av konstnärliga uttryck för gurlesk.

här

runt flickdockans huvud

snor upp ett damm från mörka botten

Aylin Bloch Boynukısa, ”Flickorganens genealogi”, Dockhaveri Förlag, 2012

Förra sommaren organiserade det nystartade förlaget Dockhaveri en tillställning som gick under namnet ”antidebuten”. Elva debuter sjösattes samtidigt och ”Flickorganens genealogi” är en av dem.

Några verk är kollektivt skapade, de flesta är i bokform men här finns också vykort, affischer, textkonst, häften. Störst till formatet av böckerna är Lidija Praizovićs diktsamling ”Porr för Vlada / HJÄRTAHJÄRTAHJÄRTA!!! / Mitt liv som mun”.

Jag var inte på ”debutantbalen”, som kvällen kallades, men jag har läst Tova Gerges långsmala ”RSVP” som trycktes upp inför kvällen, och tagit del av de olika publikationerna. Sinsemellan är verken olika – till innehåll, form, stil och kvalitet – men en översiktsartikel som denna är inte platsen för enskild skattning. I stället vill jag lyfta fram fyra fokuspunkter som ofta återkommer:

1 Det kollektiva.

”Dockhaveri är ett kollektivt förlag sysselsatt med strategier för flersamt skrivande, kritik av genimyten, former för litterär organisering som inte bygger på konkurrens och författarensamhet”, skriver förlaget på sin hemsida.

2 Det feministiska.

Trettio års feministiskt arbete har givit resultat. Oavsett hur man vill värdera utgivningen, kan man se en ökning av kvinnliga/tjejiga/flickiga/butchiga/asexuella/motsägelsefulla/queera böcker. Dockhaveriförfattarna utgör en liten ö i en större arkipelag. Det är en pluralistisk och konfrontativ sprängning av normen som har tagit tid. Förmodligen kommer vi att se en liknande uppgörelse – som kommer att vara konfliktfylld och rörig men nödvändig – när det gäller etnicitet och kolonialism under de närmaste decennierna.

3 Det groteska/gurleska.

Ett överdåd av rekvisita, dockor och attiraljer. En intensiv omvårdnad som efter hand blir sadistisk: ”Jag tvättar dem med såpa, löddrar in deras små ansikten. Deras blekskära stjärtar har jag smort in med zinksalva. Munnarna fyller jag med såpa. [---] Det är de som utgör armén av dockjävlar och mjukisdjur”, skriver Sara Tuss Efrik i sin debutroman ”Mumieland”, utgiven av Rosenlarv förlag. En feminin våldsamhet, som kan påminna om Elfriede Jelineks, hittar man också hos författare som Elisabeth Berchtold och Lina Hagelbäck.

4 Det maximalistiska.

”Särskilt när du säger sådär till mig vill jag göra mig ännu större, galnare, vildare, svällaöversvämmaöversvällaöversvämmaöver, SPRÄNGA ALLA GRÄNSER! Slå dig i skallen med min ENORMA, MAXIMALISTISKA BOK”, skriver Lidija Praizović på nättidskriften Ett Lysande Namn. Den maximalistiska estetiken behöver inte vara lika våldsam som hos Praizović, men den är alltid expansiv och begärlig. Som Martina Lowdens ”Allt” eller Eva-Stina Byggmästars kärleksdikter eller Sara Stridsbergs överanvändande av rosor, pälsar, hjärtan.

Hon är oemotståndlig, outhärdlig, beräknande och varm. Nu är det rykande sol. Vi sitter i den plommonveka trädgården. Jag flätar hennes mörka hår, repar upp, flätar på nytt och fortsätter så. Det finns honung i luften.

Lina Hagelbäck, ur delen Väninnorna i romanen ”Violencia”, 2013.

Hon tog tag i min hand, flätade in sina fingrar i mina och kysste mig på handryggen. Höll kvar handen mot sin kind, grävde in naglarna i min handflata, så djupt att det sved.

Veronika Malmgren, ”Gracie”, 2011.

Påfallande många av dessa diktsamlingar, romaner och prosalyriska mellanformer tematiserar en kvinnlig homosocialitet där männen antingen är frånvarande eller figurerar i periferin. I min bokhög finns hela spektrumet från flickig vänskap, intensiv hatkärlek, lesbisk erotik, systerskap och konkurrens, mor-och-dotter-speglingar, den ensamma flick-kvinnan med sina leksaker och dockor och naturligtvis den vanliga vuxna heterokvinnan som kanske inte är så vanlig ändå, när hon själv får komma till tals och ta plats.

Det är något svindlande med tyngdförskjutningen. Mängden av böcker och berättelser med liknande motiv som återkommer, turneras, förvrängs, splittras.

När man tycker sig se en ”trend”, kan man vara säker på att något redan har hänt. Vad ÄR det med alla cirkusprinsessor och varietémiljöer? frågade en förläggarbekant i vintras, efter att ha läst igenom nya prosamanus. Förvisso är det inte bara kvinnor som skriver om tyll och paljetter. Nyligen debuterade Tarmo Rissanen med den glittersmutsiga kortromanen ”Evigheten, syster”. Man kan också komma att tänka på Oscar Nilsson Tornborgs Alice i Underlandet-variationer i diktsamlingen ”Undertexter” eller konstnären och författaren Leif Holmstrand, som i ”Unica och Hans” skriver: ”Men horden, den sammantagna mängden dockor, rör sig trots individernas förvirring framåt ytterst målmedvetet och med en robotkyla som skrämmer.”

Den sammantagna mängden dockor och docklekar i svensk samtidslitteratur kan möjligen skrämma en och annan läsare. Den gurleska estetiken är både sockersöt, aggressiv, lynnig och listig. Men framför allt är den full av kraft. En energi som får texten att gunga och läsaren att reagera. Känslan av att förnimma kontinentalplattornas rörelser. Hur spelreglerna ändras och en annan ordning blir möjlig. När Aylin Bloch Boynukısa skriver i ”Flickorganens genealogi”: ”jag ändrar kurs med mitt porslinsöga/mitt blinkande gigantiska docköga”, är det en kursändring jag tror på.

Andra har läst

Mer från förstasidan

Birgitta-Stenberg-500
Foto:Nicklas Thegerström

 Hyllad författare. Avled natten mot lördagen i sitt hem, 82 år gammal. 60  13 tweets  47 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
kajsa144
Foto:Eva Tedesjö

 ”Nu kör vi!” Jagades av skvallerpressen och svor på att aldrig mer synas i tv. Därför satsar hon igen.

Annons:
konvoj
Foto:Sergei Grits/AP Konvojen hälsas vid gränsen.

 ”Det var dags att handla.” Anklagas för att ha kränkt Ukrainas suveränitet.

 USA: Kalla tillbaka konvojen, annars... Varning från Vita huset. 26  5 tweets  20 rekommendationer  1 rekommendationer

 Rullade in i Ukraina. Den ryska hjälpkonvojen mot Luhansk. 33  0 tweets  33 rekommendationer  0 rekommendationer

 Påverkar M:s valstrategi. Har större förtroende än Löfven när det gäller att hantera kriser, visar DN/Ipsos. 11  9 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

Fredrik-Reinfeldt-144
Foto:AFP
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: