Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

I konspirationsteorins trygga tidevarv

Just nu finns alla möjligheter till kunskap och upplysning. Ändå flödar konspirationsteorierna som aldrig förr. ”De utlovar en väg ut ur den postmoderna osäkerheten”, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Vi lever i konspirationsteoriernas tidevarv. Det sägs att Illuminati vill skapa en ny världsordning, att flygvapnet besprutar oss med chemtrails, judarna eller kulturmarxisterna styr världen, muslimerna har en plan för att ta över Europa, månlandningen var en bluff – få har undgått att stöta på dessa teorier. Vanligtvis förnuftiga människor kommer med röda ögon morgonen efter intensivt Youtube-surfande och deklarerar uppbragt att de har ”upptäckt sanningen om vem som egentligen regerar världen”.

Konspirationsteorier är inget nytt – som akademiskt fält har de studerats sedan 50-talet. De florerar i tider av politisk turbulens, i geopolitiskt känsliga områden och i länder där det råder brist på demokrati och transparens. Efter 11 september 2001 har de formligen exploderat och fått god hjälp av internets utbredning och romaner som ”Da Vinci-koden”. I Sverige har det hittills rått en brist på konspirationsteorier – vi tenderar att lita allt för mycket på makthavares goda avsikter – men på senare tid har de fått fäste även här. Särskilt påverkade är människor utan inflytande i samhället, med en maktkritisk hållning och känsla för dramatik.

Var det detta som informationsåldern utmynnade i? Inte ökad upplysning, utan tvärtom desinformation och fakta i en enda, oöverblickbar röra? Nyligen kom Barack Obamas tidigare rådgivare Cass Sunstein ut med boken ”Conspiracy theories and other dangerous ideas”. Efter att ha läst hans bok tvivlar jag inte på att USA är konspirationsteoretikernas mecka; redan innan boken kom ut anklagades Sunstein av Fox News för att vara betald av utlänningar för att infiltrera republikaner och låta djur regera USA. Tyvärr avfärdar Sunstein för lättvindigt alla som inte tror att samhället är demokratiskt som galningar och foliehattar. En bättre bok på ämnet är Mark Fensters ”Conspiracy theories. Secrecy and power in American culture” som beskriver dem som en ”paranoid genre”. Men även Fenster har svårt att skilja mellan maktkritik och konspirationsteori.

Den som vill studera ämnet seriöst borde först fråga sig: Finns konspirationer? Naturligtvis. Finns möjligheten att vissa av de teser som i dag kallas konspirationsteorier är sanna? Naturligtvis. Ändå finns något som skiljer konspirationsteorin från andra maktkritiska analyser. Och vad är det?

I centrum står ett sökande efter absolut makt. Konspirationsteorin när en het önskan om att finna hjärnan som ”ligger bakom” allt. Det handlar inte om att förändra samhället eller starta rörelser, det är avslöjandet av konspirationen som är själva målet. Fler och fler ska få upp ögonen. Metoden är att hitta bevis: ju hemligare dokument desto bättre. Minns anekdoten om mannen som letar under lyktstolpen efter sina borttappade nycklar eftersom det är ljust där? Konspirationsteoretikern gör precis tvärtom. Hen letar i de mörkaste hörnen, eftersom sanningen med nödvändighet måste finnas där.

Läs mer: Tio teorier – tre visade sig stämma

Konspirationsteorin är inte intresserad av system som till exempel kapitalism eller patriarkat. Det är namngivna personer som står i centrum – bekvämt nog är de så få att de går att hålla reda på. Man behöver inte studera olika länders politiker eller kapitalister, utan ett fåtal personer och familjer styr hela världen i maskopi med varandra. Som den svenska bloggen ”The Greater Picture” skriver: ”Tretton oerhört rika sionistfamiljer... kontrollerar banksystemet, median, nyhetsbyråer, läkemedelsindustrin, oljeindustrin, regeringar, aktiemarknaden, det mesta inom rättsväsendet, säkerhetstjänster, arméer och vapenindustrin.” Man kunde ju tänka sig att det skulle uppstå konflikter mellan dessa tretton familjer – kanske vill någon ta över allt, och är det inte svårt att hålla koll på exakt hela världen? Men nej, det finns inga intressekonflikter mellan de styrande: alla i eliten sägs vilja samma sak och håller varandra om ryggen. Där marxister kan se att företag och nationer tidvis ingår strategiska allianser för att sedan bryta dem och sätta sig emot varandra, ser konspirationsteoretikern bara en enda sammansatt maktelit. Några utmanare får inte plats: om makten utmanas på allvar är det alltid den själv som i hemlighet ligger bakom. Med denna logik är det omöjligt att al-Qaida ska ha åstadkommit något så stort som 11 september-attacken – det måste vara USA självt.

Denna maktelit lämnar aldrig någonting åt slumpen. Även den lilla människan har en viktig roll. Om du eller jag får lunginflammation – då var det maktens avsikt att så skulle ske. Då beror det på, som till exempel bloggen ”Chemtrails Sverige” skriver, att ”brittisk militär samt mäktiga familjer i USA och Storbritannien... har 70 år av forskning och hemliga test i bagaget med att utveckla nästan odetekterbara (ospårbara) biovapen för utgallring av så kallade mänskliga ogräs och olämpliga onödiga ätare”. Slump eller ansvarslöshet finns inte och dessa gifter gallrar endast ut utvalda onödiga personer. Där miljöaktivisten ser att människor blir sjuka av industrins vårdslösa utsläpp, menar konspirationsteoretikern att industrin släpper ut just för att vi ska bli sjuka.

På det sättet använder sig hen av en tolkning som närmast liknar bibelhermeneutik. Men där den religiöse litar på att Gud ordnar allt till det bästa, vet konspirationsteoretikern att makten ordnar allt till det värsta. En antireligion: det är en ond makt som är bakom allt. (Det går ju även att se religioner som de ursprungliga konspirationsteorierna, men den analysen lämnar jag därhän för tillfället.)

Naomi Klein skriver i ”Chockdoktrinen” att konspirationsteorier blandar ihop orsak och verkan. Hon beskriver asiatiska fiskare som efter tsunamin 2004 inte fick återvända till sina stränder, som plötsligt hade köpts upp av stora hotellkedjor. Fiskarna drog då slutsatsen att det måste vara hotellkedjorna som skapat tsunamin. På samma sätt har jag hört många människor i krisens Sydeuropa säga att krisen ”måste ha varit planerad” av Tyskland. Den som drar fördel av en situation måste ha orsakat den.

Och här har vi konspirationsteorins egen dolda hemlighet: den är själv ett passiviserande piller. Konspirationsteoretikern må tycka att hen har upptäckt en skrämmande sanning. Snarare ligger dess lockelse i att den lugnar oss. För i denna värld där ingen tar ansvar för framtiden, där företag bara tänker på sin nästa kvartalsrapport, där koldioxidhalten ökar, där länder går i krig och skapar valutor utan att kunna förutse konsekvenserna – försäkrar oss konspirationsteorin: Det finns en plan. Ett geni – om än ond – planerar noga vad som ska ske, vet allt, styr allt och förutser alla konsekvenser. Någon tar hand om det hela.

I denna värld där arbetslösheten ökar och där vi känner oss utbytbara, överflödiga, där ingen ber om vår åsikt – finns åtminstone någon som försöker komma åt oss. Känner du dig onödig är du i alla fall inte bortglömd: världens mäktigaste militärer och familjer ägnar sjuttio år åt att försöka eliminera just dig.

På så sätt liknar konspirationsteorin vår tids vaggvisor för vuxna: deckarna. Båda lovar de en väg ut ur den postmoderna osäkerheten. Hur mycket blod och ondska makthavarna än orsakar, vet de i alla fall exakt vad de gör.