Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Ikon på tvärs mot könen

"Jag tillhör den amerikanska minoritet som tycker att bin Ladin skulle tillfångatagits och dragits in för rätta", säger Judith Butler.
"Jag tillhör den amerikanska minoritet som tycker att bin Ladin skulle tillfångatagits och dragits in för rätta", säger Judith Butler. Foto: Thomas Karlsson
Hon är en akademisk stjärna som drar fulla hus även utanför universitetsvärlden. I veckan besökte queerteoretikern Judith Butler Sverige. Boklördag möter en amerikansk professor som också är politisk aktivist.

På Nobelmuseet i Stockholm har de inte varit med om något liknande. Biljetterna till Judith Butlers föreläsning släpptes ett halvår i förväg och gick åt på en dag. Det säger något om den ikonstatus den amerikanska feminist- och queerteoretikern åtnjuter.

När hon i veckan höll föreläsningen i Börssalen i Gamla stan och på Södra teatern var det en övervägande ung publik som mötte upp. Långtifrån den strikt klädda publik som brukar befolka åhörarplatserna. Texter av Butler är numera mer eller mindre obligatoriska för studenter som läser så vitt skilda ämnen som idéhistoria, statsvetenskap och genusvetenskap.

För drygt två decennier sedan slog hennes bok ”Gender trouble” (Genustrubbel) hela världen med häpnad. Butler gick längre än feministernas guru Simone de Beauvoir. Hon hävdade att könet bara var en social konstruktion och att det fanns en mängd kön förutom manligt och kvinnligt. Hennes tankar gjorde henne till queerteorins främsta förespråkare. Meningen var att komma bortom heterosexualiteten som den enda rätta normen, och Butler gav röst åt hbt-personer som tidigare förbigåtts av samhället.

Hon är både glad och förvånad över att samhället förändrats så snabbt.

– Jag hade aldrig väntat mig det. För tjugo år sedan var ju till exempel inte gayrörelsen, den lesbiska eller transpersoner i takt med varandra. I dag är de förbundna och samarbetar, säger Judith Butler, som numera tituleras professor i komparativ litteratur och retorik vid Californiauniversitetet i Berkeley.

I dag har Sverige könsneutrala äktenskap, adoptionsregler som inte utesluter homosexuella, och varje politiskt parti med självaktning har en hbt-avdelning. En lobby finns också som föreslår lagstiftning om ett tredje kön. Är det rätt väg att gå, var det inte meningen att vi skulle sluta tänka i förutbestämda könstermer?

– Jo, man kan förstås vara misstänksam mot fack där man blir instoppad. Men jag tror inte att det är en så dum idé om alla de som inte passar som man eller kvinna kan få plats i det tredje facket, svarar Butler. Det är toppen att det finns de som vägrar identifiera sig med ett ”fixerat” kön. Jag skulle inte vilja leva i en värld där det inte fanns några sådana människor.

I Sverige tog det dock tid innan Butler fick rockstjärnestatus. Nina Björk, Tiina Rosenberg och Mona Sahlin är några som fört fram hennes teser.

Judith Butler är medveten om sin status, det vittnar vår katt och råtta-lek under veckan om – något stabilt ja kommer aldrig på frågan om hon tänker ge någon intervju och i så fall när. När vi väl träffas är hon vänligt formell, hennes klädsel diskret.

Sedan lång tid tillbaka lever hon i en relation med den politiska filosofen Wendy Brown. Och det är åt det hållet Judith Butler orienterat sig. Mot världspolitiken. Hennes senaste bok ”Krigets ramar – när är livet sörjbart?” uppmärksammar de faktorer som gör att vi blir upprörda över förlusten av somliga liv och inte bryr oss när andra dör. Är ett liv i Afghanistan mindre värt än ett i Sverige?

– I dag är några av våra viktigaste normativa koncept i kris. Jämlikhet, frihet och rättvisa är tre av de mest centrala frågorna i politisk teori just nu. Folk går ut i krig i frihetens namn, and­ra opponerar sig mot krig i frihetens namn. Människor genomdriver bannlysning av burkan i toleransens och frihetens namn och andra motsätter sig de förbuden i toleransens namn.

Butler beskriver sig som ett bråkigt ”problembarn” under sin uppväxt i en judisk familj från Mellanvästern i USA. Rabbinen i kvarteret satte barnet på kurs i etiska frågor och hon fick läsa Kant och Hegel. I dag är Butler förutom teoretiker också aktivist.

– Jag deltar i många demonstrationer. Antikrigsmanifestationer, protester mot privatiseringarna av de amerikanska universiteten, jag är med i Judisk röst för fred och i demonstrationer mot den israeliska militärens behandling av palestinierna och bombningarna av Gaza. Förutom mina queer- och feministengagemang.

Efterdyningarna i USA efter dödsskjutningen av Usama bin Ladin överraskade européerna. Genom alla politiska läger tycktes alla reagera likadant. Judith Butler förstår sina landsmän men deras reaktion gör henne beklämd.

– Det kan vara svårt att förstå varför människor gläds åt att en person blir brutalt mördad. Men det gör de. De klappar och firar. Jag tillhör den minoritet som tycker att bin Ladin skulle ha tillfångatagits och dragits inför domstol.

På frågan om hur Butler ser på mottagandet av hennes forskning svarar hon ödmjukt:

– Teoretikern är ju ingen social ingenjör som säger: ”Okej här är min teori, låt oss implementera den.” Nej, när du gör ditt arbete publikt ger du det till andra, och de använder eller misshandlar (use or abuse) det. I samma minut som mitt arbete blir offentligt har jag förlorat rätten att påstå att min teori används fel. Visst kan texter mobilisera människor, men vilket sätt det sker på är oftast okänt för dem som skrivit orden. Och så måste det vara.

Heterosexualitet är inlärt, enligt Butler

Den ”heterosexuella matrisen” är Judith Butlers maktsystem som går ut på att heterosexualitet inte är naturligt utan ett inlärt beteende, något vi fostras till. Vi imiterar och kopierar sådant vi är överens om är kvinnligt eller manligt, något som förändras över tid.

De verk av Butler som fått störst spridning är ”Genustrubbel” (1990) och ”Genus ogjort” (2004). Hennes senast översatta böcker omkring världspolitik och USA:s roll har titlarna ”Krigets ramar – när är livet sörjbart?” (2009) och ”Osäkra liv – sörjandets och våldet makt” (2011).