På torsdagen inledde EU-domstolen förhandlingarna om den svenska ipred-lagen. Frågan är om den personliga integriteten är viktigare att värna än upphovsrättshavarnas möjlighet att få reda på vem som gör intrång i deras intressen. Fallet är prejudicerande för hela EU.
Datalagringsdirektivet, datakommunikationsdirektivet och ipred är tre europeiska direktiv som är den juridiska nötens kärna. Närmare bestämt var gränsen ska dras mellan den personliga integriteten, internetleverantörers skyldighet att spara uppgifter och upphovsrättshavares möjligheter att skydda sina intressen.
Det är så pass oprövad och ny mark att Högsta domstolen måste be EU-domstolen om dess tolkning i frågan. EU-rättsexperter har bedömt att fallet är så komplext att EU-domstolen skulle behöva längre tid än de genomsnittliga ett och ett halvt åren för att nå ett så kallat förhandsavgörande. Men i dag torsdag, efter bara nio månader, drog de muntliga förhandlingarna igång.
– Vi blev också förvånade. EU-domstolen är rätt hårt arbetsbelastad, men av någon anledning har de velat prioritera det här fallet. Vilken anledning det är vill jag inte spekulera i, säger Peter Helle, Ephones advokat, till DN.se.
Ephone är den bredbandsleverantör som sålt tjänster till någon eller några bakom en ip-adress bakom vilken en så kallad ftp-server med över 2.000 upphovsrättsskyddade ljudböcker skulle finnas. Omedelbart när ipred-lagen trädde i kraft den 1 april 2009 begärde de fem ljudboksförlagen att få ut personuppgifterna bakom ip-adressen.
Men Ephone har motsatt sig kravet. Bland annat med hänvisning till att bevisningen inte skulle styrka att servern varit tillgänglig för en så stor allmänhet att den personliga integriteten ska kunna åsidosättas. Just bevisningen, som Ephone inte anser uppfylla kraven för sannolika skäl, är en fråga som HD får ta ställning till oavsett vad beskedet från EU-domstolen blir.
Luxemburg har i två tidigare fall konstaterat att datakommunikationsdirektivet inte hindrar en medlemsstat från att stifta civilrättsliga lagar i stil med den svenska ipred-lagen.
Vad HD vill ha svar på från domstolen i Luxemburg är i huvudsak två saker. Dels om EU:s datalagringsdirektiv hindrar ipred-lagen, dels om det i så fall spelar någon roll att Sverige ännu inte infört datalagringsdirektivet även om deadline har passerat.
Vid midsommar 2009 fick ljudboksförlagen rätt. Ephone skulle få böta 750.000 kronor plus rättegångskostnader om personuppgifterna inte lämnades ut. Solna tingsrätt bedömde att den krets som haft tillgång till serverns material var tillräckligt stor, men Ephone överklagade Solna tingsrätts dom.
Och Svea hovrätt gick, om än maximalt oenig, emot tingsrätten i oktober 2009. Enligt den högre instansen har det inte visats sannolika skäl för att ljudböckerna gjorts tillgängliga för allmänheten.
Enligt de presenterade bevisen kan den krets som haft tillgång till servern lika gärna ha varit mycket sluten och liten, resonerade hovrätten som alltså avgjorde saken med ordförandens utslagsröst.
Utöver Ephone har EU-domstolen också kallat representanter för ljudboksförlagen, EU-kommissionen, den svenska staten samt den italienska staten. I och med att sommaren kommer emellan fördröjs dock beskedet. Först ska en av domstolens generaladvokater yttra sig den 17 november och sedan ska domstolen arbeta fram sitt besked. I normalfall handlar det om cirka sex månader.
Skulle EU-domstolen göra samma bedömning som hovrätten innebär det att ipred-lagens själva syfte i väsentliga delar omintetgörs. Går EU-domstolen på tingsrättens linje skulle det ge bra medvind för upphovsrättshavarna i de musik- och filmfall som ligger vilande i underinstanserna i väntan på EU-domstolens beslut.