Ipredlagen grundar sig på ett EU-direktiv och ger rättighetsinnehavare möjlighet att vända sig till domstol för att få ut identiteten på misstänkta fildelare från nätoperatörerna. Av olika skäl har möjligheten bara utnyttjats i elva fall sedan 1 april 2009, konstaterar justitierådet Helena Jäderblom som på regeringens uppdrag utvärderat lagen. Det är alltså ett magert underlag att dra slutsatser av.

Siffran 11 kan jämföras med bedömningen som gjordes när lagen stiftades. Då väntade man sig mellan 400 och 800 fall per år.

Ett skäl till att så litet hänt är att rättsprocesserna avstannade efter att Högsta domstolen vänt sig till EU-domstolen ör att få ett klargörande av hur Ipredlagen skulle tolkas i ljuset av annan EU-lagstiftning.

Men Helena Jäderblom framhåller också rättsväsendets offensiv mot upphovsrättsbrott som ett skäl. Hon pekar på att såväl polisen som Åklagarmyndigheten skapat specialenheter för denna typ av brott. Antalet förundersökningar och åtal har ökat.

Numera finns tre specialåklagare för immaterialrättsbrott och ytterligare en tillkommer i höst. Polisen har specialiserade grupper i Stockholm, Malmö och Göteborg med en nationell samordnare i huvudstaden.

Enligt Jäderblom har därför musik- och filmbranschen i viss mån satsat på polisanmälningar istället för att utnyttja Ipredlagen och på egen hand gå till domstol för att stämma dem som man anser gjort intrång..

EU-domstolen har nu gett sin syn på hur lagstiftningen ska tolkas och därför kommer Högsta domstolen i höst att för första gången avgöra ett Ipredfall. Det blir vägledande för hur lagen ska tillämpas i Sverige. Därmed kan antalet Ipredmål väntas öka, menar utredaren.

Lagen har i den ringa mån som den tillämpats enligt Jäderblom fungerat rättssäkert på avsett vis. Domstolarna har ställt förhållandevis höga beviskrav. Utredaren föreslår därför inga lagändringar.