Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

”Jag tycker om att lägga tid på att göra saker med händerna”

Foto: Eva Tedesjö

Den svenska stjärndesignern Bea Szenfelds papperskreationer sågs av över 200 miljoner tittare under Eurovisionfinalen. Själv tackar hon sin analoga uppväxt för kärleken till hantverket.

M ed prydligt uppsatt vintagefrisyr, svart klänning, näsring, elegant retrohandväska och svartbågade glasögon är Bea Szenfeld inte en person som försvinner i  mängden. När vi träffas har hon dessutom sällskap av en jätteapa av vitt papper.

En apa som är vida berest vid det här laget. Sedan debuten på catwalken i Stockholm för ett par år sedan har den setts av miljontals människor i hela världen. I Lady Gagas musikvideo G.U.Y., på ett antal museiutställningar och nu senast i Eurovision Song Contest på Globen. Där Bea Szenfeld stod för det spektakulära öppningsnumret.

– Apan är egentligen en håll käften-väska. Den har ett litet fack vid halsen där man kan stoppa ner kreditkortet, säger hon medan vi slår oss ner för att prata mode, hantverk och kreativa strategier.

En håll käften-väska?

– Ja, det var något jag läste på en blogg, om en dyr diamantglittrande handväska. Det fick mig att börja tänka på hur en håll käften-väska från Bea Szenfeld AB skulle kunna se ut. Lite humor, lite Benny Hill. En apa kanske?

 

Apan är egentligen en håll käften-väska. Den har ett litet fack vid halsen där man kan stoppa ner kreditkortet.

 

Resultatet blev en av arton handgjorda papperskreationer i experimentella kollektionen ”Haute papier” som Bea Szenfeld överraskade med på catwalken i Stockholm 2013. En lika oväntad som hyllad comeback på modescenen efter flera års frånvaro.

– Det var en vild chansning, det kunde verkligen ha gått hur som helst, säger hon. Ångesten innan … vad håller jag på med, vad kommer folk att tycka. Det hade tagit mig nästan ett helt år att tillverka plaggen för hand i ateljén i Råsunda, med hjälp av ett tiotal assistenter.

För att höja insatsen ytterligare hade hon dessutom skickat ut en inbjudan till visningen i form av en pop up-snopp av papper. Både pr-agenten och sponsorerna tyckte att det var lite väl vågat.

– Men jag ville göra en rolig och fin inbjudan och tyckte att det var värt att testa. Vad kunde hända? I värsta fall skulle folk bli sura, i bästa fall skulle de tycka att det var ganska kul.

Arbetsnamnet för kollektionen var ”Make love not fashion”.

– Inte som i antimode, men min tanke var att folk skulle kunna vara lite mer avslappnade när det gäller mode.

Bea Szenfeld har aldrig varit rädd att sticka ut, säga vad hon tycker eller att gå sin egen väg. Hon engagerar sig gärna i rättvisefrågor och drar sig inte för att ifrågasätta och utmana.

Efter att ha funderat en kort stund på vad det är som driver henne i modeskapandet kommer hon fram till att det är känslan av att ha åstadkommit ”något som ingen annan har gjort”.

– När saker blir bra får jag kraft att fortsätta, testa lite till. Kämpa lite mer, säger hon.

Foto: Eva Tedesjö

Hon är född i Polen men flyttade till Sverige med sin mamma när hon var 11 år. Utbildade sig först till keramiker och sedan till modedesigner.

– Jag växte upp med mormor i Polen, hon var skräddare och lärde mig tidigt att sy kläder. Men det tog ett tag för mig att tänka på det som ett yrkesval.

Efter examen från Beckmans designhögskola 2002 och ett uppmärksammat första pris i  reality-tv-tävlingen ”Fashion House” på TV3 lanserade hon det egna modevarumärket Insert Coin. Ett färgstarkt och humoristiskt märke som delvis gick på tvärs mot den rådande enkla, funktionella svenska modelooken. Efter tio säsonger av varierande grad av med- och motgångar bestämde hon sig för att lägga ner.

– Jag var så less på hela det kommersiella modesystemet. Att butikerna aldrig ville köpa in de roligaste plaggen, att det bara var basplaggen som sålde. Jag kände att det fanns andra som kunde göra vanliga skjortor så mycket bättre. Men det var ett jättesvårt beslut, att sluta med kollektionen. Det var som att hela min identitet försvann. Samtidigt försvann också gemenskapen med andra modeskapare. Jag blev väldigt ensam de första åren.

Hur hittade du papperet?

– Av en slump. Jag testade att göra ett pappersprojekt vid sidan om Insert Coin för att få arbeta mer kreativt. Klänningen jag gjorde fick väldigt bra respons och jag insåg att det här var något som passade mig. Jag sökte och fick ett stipendium från Konstnärsnämnden för att kunna utforska pappershantverket på heltid.

Den första papperskollektionen fick namnet ”Paper dolls”. Den byggde på handgjorda modeplagg av vardagsmaterial som kaffefilter, serpentiner och tårtpapper och skapades för att ställas ut på museer och gallerier, snarare än att klä en kropp.

– Men det blir lätt väldigt stelt och stillastående på ett museum. Jag kände ganska snart att jag längtade tillbaka till catwalken, till hela pr-maskineriet och uppmärksamheten, säger hon.

Det var så idén till succékollektionen ”Haute papier” föddes. Skulpturala pappersplagg och accessoarer designade för att bäras på kroppen.

– Sedan dess har det rullat på. Sakta men säkert har tomrummet efter kollektionen försvunnit, och nu känns det att this is it för mig. Det finns så mycket kvar att utforska när det gäller papper, säger hon.

Så vi kommer inte att få se dig ta klivet in på modescenen med en kommersiell modekollektion igen?

– Kanske, om jag vinner på Triss. Det finns så många andra som gör det där så mycket bättre. Men jag syr fortfarande mycket på beställning. Jag stylar, skapar scenkläder, gör workshops, designsamarbeten, undervisar, håller föredrag och allt möjligt – som de flesta i dag. Men papperskollektionerna är helt och hållet mina egna konstnärliga projekt. De får inte verksamheten att gå runt. Även om jag faktiskt har sålt några plagg!

Vem slår till på en håll käften-apa?

– Jag vet, det är svårt att tro. Men det finns faktiskt privata samlare och museer både här i  Sverige och utomlands som beställt mina plagg.

Vad får man betala för en apa?

– Bra fråga. Det finns ju en materialkostnad, och så arbetstiden – som jag försöker ta så mycket betalt för som det bara går. Men hittills är det ingen apa som är betald från början till slut, säger hon.

 

Jag blir aldrig skrämd av att något tar tid eller behöver göras för hand. Däremot tycker jag att det är en märklig värld som håller på att utvecklas nu. En Matrixvärld med Instagram och allt det där som inte går att greppa.

 

Enligt Bea Szenfeld brukar folk bli chockade när hon talar om hur lång tid hon behöver för att tillverka ett av sina pappersplagg.

– Vi är så vana att allt ska gå så snabbt i dag. Vi har inte tid att göra något med händerna längre. Men när jag arbetar i ateljén handlar allt om tid.

Hur ser en vanlig dag i ditt liv egentligen ut?

– Jag har en ritual. Jag börjar alltid dagen med att läsa dödsannonserna. Kollar vilka som inte är med oss längre. Det är en bra start på dagen som ger respekt för livet. Sedan brukar jag gå igenom konkurserna …

Det där med tid förstår man är viktigt för Bea Szenfeld. Hon är målinriktad och engagerad. Men i det anar man också en person som vet att hennes tid i världen är kort och att det gäller att göra någonting av den. Hantverket är ett sätt att bromsa upp tiden, vara i den.

Hon berättar att hon är glad att hon fick vara med om en tid när allt var analogt – i barndomens Polen och under keramikstudierna på 90-talet. Att det har format hennes inställning till hantverket.

– Jag blir aldrig skrämd av att något tar tid eller behöver göras för hand. Däremot tycker jag att det är en märklig värld som håller på att utvecklas nu. En Matrixvärld med Instagram och allt det där som inte går att greppa. En slags hittepåvärld.

Instagrammar du inte själv?

– Ja, men jag lägger bara upp typ en bild per månad. Jag borde lägga upp mer, men jag vetetusan vad. Många av mina projekt är dessutom hemliga. Jag förstår inte själva poängen med att jaga likes – varför kan en avokadomacka få fler än min handgjorda apa. Dessutom är jag är världens tråkigaste person, det finns inte så mycket att instagramma …

Hon säger att hon följer ett gäng unga tjejer som gör henne vansinnig.

– Inför deras hundratusentals följare skryter de med att de inte har någon utbildning. Jag brukar anmäla dem för falsk marknadsföring! Jag skiter i om folk vill sälja ut sin kropp. Men att uppmuntra unga människor att inte utbilda sig! Okunskap måste ändå vara den värsta fienden vi har – inte lite nipples eller en glansig röv här och där. Efter det måste jag ladda på med massor av hundklipp – och sedan är jag redo att möta dagen.

Djuretiska frågor är ett av många ämnen som engagerar Bea Szenfeld. Hon är själv vegan och förstår inte hur man kan äta djur.

– Det finns ingen anledning att plåga någon annan. Men jag tror mer på tårta än på piska. Om jag föregår med gott exempel kanske andra följer efter.

I ”Haute papier”-kollektionen ingår förutom apväskan även plagg som en björnmössa, med hela björnen, tassar och allt, hängande längst ryggen, en jättepanda, ett tvillingplagg avsett att bäras av två personer samtidigt, samt ett antal blomsterprydda klänningar. Inspirationen kommer bland annat från furries, människor som klär ut sig till djur.

– Hur jag kom in på det? Ja, säg det, jag är alltid ute och letar inspiration, och jag älskar djur. Men det här är bland det mest bisarra jag har sett. Vuxna människor utklädda till djur. Hur långt kan man gå i att gilla djur – jo man blir ett själv!

För ett par dagar sedan öppnade utställningen ”Everything you can imagine is real” på Dansmuseet i Stockholm. Där man kan se valda delar av den uppmärksammade papperskollektionen.

– Det är nog sista gången den ställs ut, jag har svårt att tro att plaggen kan överleva en utställning till. Efter att Lady Gaga hade lånat dem ägnade vi mycket tid åt renovering. Inför Eurovision fick vi blåsa liv i kollektionen igen. Men nu börjar den bli riktigt sliten och papperet, som är 100 procent återvunnet, tillverkas tyvärr inte längre. Papper är en färskvara och absolut vackrast när det är nyklippt, säger hon.

Har du någon ny kollektion på gång?

– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna att det var dags att bränna ut mig en gång till. Men efter den helt otroliga visningen på Eurovison har jag fått ny energi. Det var så mäktigt – med catwalken, ljuset, musiken. Nu känns det kul igen, så varför inte?

Hon har haft ett par år av konstant framgång och internationell uppmärksamhet.

Hur landar du?

– Man måste ha nerver av stål när man håller på med det här. Ena dagen är det full fart i ateljén, bud som skickas hit och dit och folk överallt. Plagg som ska levereras till en gigantisk visning som sänds ut till miljontals tv-tittare över hela världen. Nästa är allt borta. Ingen som bryr sig. Helt tyst. En fruktansvärd tomhet. Då gäller det att ha en strategi. Kanske gå ut och gå. Jag promenerar jättemycket, drar gärna runt lite planlöst. Det är som Ingmar Bergman sa: demonerna tycker inte om frisk luft.

Foto: Eva Tedesjö

Fakta. Ställer ut på dansmuseet i Stockholm

Bea Szenfeld: 43 år, föddes i Kalisz i Polen och flyttade som 11-åring till Sverige. I  dag bor hon i Stockholm.

Familj: Pojkvännen Jesper Lagergren.

Karriär: Examen 2002 från Beckmans designhögskola. Drev egna märket Insert Coin i  fem år. Har klätt stjärnor som Björk, Lady Gaga, Eva Dahlgren, Loreen och Ola Salo.

Känd från: Halv åtta hos mig, där hon lagade glutenfri veganmat.

Aktuell med: Utställningen ”Everything you can imagine is real”, på Dansmuseet i  Stockholm, t o m 21/8. Kostym för Dramatens lajv ”Gertrudes möhippa” i  början av juni, och med kostym för ”Aniara” på Malmö Operan, med premiär i  maj 2017.

Lista. Artister som Bea Szenfeld drömmer om att klä

• Madonna

”Hon skulle vara min all time high. Dokumentären ’In bed with Madonna’ från hennes Blond ambition tour 1990 går lätt två gånger i  veckan i  ateljén. När den kom tittade jag på den tills jag kunde den utantill. Det hon gjorde, och kostymerna av Jean Paul Gaultier, var så rätt där och då. Jag får fortfarande så mycket energi från den filmen.”

• Beyoncé

”Tänk storheten i att göra något för henne! Utmaningen skulle vara vad jag skulle kunna tillföra. Hon har ju verkligen redan allt. Jag gillar hennes öppenhet och att man ska stå på sig. Hon är en bra förebild. I en fejkvärld är hon otroligt bra, dessutom kan hon sjunga på riktigt.”

• Wu-Tang Clan

”En annan av mina favoriter. Det vore skitkul att jobba med dem. En helt galen hiphopgrupp med nio män, två meter långa. Vad skulle jag kunna göra i papper för dem?”