Kultur & Nöje

Jan Eklund: Författaren som aldrig känns passé

Se upp med författare som är alltför upptagna av tidens politiska strider; de kan kännas fräscha ett tag men är snart lika bortglömda som dagens tidning. Riktiga författare går sina egna vägar, sneglar inte ängsligt mot tidens påbjudna debattämnen, söker snarare tidlösa teman som står sig när historien tagit en annan vändning.

Visst, men det finns några lysande undantag, och ingen illustrerar det bättre än George Orwell. Jag kom senast att tänka på honom när jag läste Samar Yazbeks skakande bok ”Resa in i tomheten”. Hennes beskrivning av den förrådda folkliga revolten i Syrien – skoningslöst kidnappad av religiösa krigare – påminner om Orwells upplevelser under spanska inbördeskriget.

”Hyllning till Katalonien” (1938) är visserligen en svidande uppgörelse med Europas svek mot den sköra spanska demokratin som banade väg för fascismen. Men det verkligt drabbande är skildringen av hur stalinisterna rensade ut de frigjorda kämparna som inte trodde på lockropen från Moskva och ville ta en annan väg till framtiden.

Efter den avgörande upplevelsen blev George Orwell en stenhård antikommunist. Och det är i den frihetliga traditionen han skrev de klassiska romanerna ”Djurfarmen” (1945) och ”1984” (1949).

Få eller inga böcker har präglat bilden av 1900-talet på samma genomgripande sätt. Tänk på uttryck som ”Storebror ser dig” och ”Alla djur är jämlika men somliga djur är mer jämlika än andra”.

Västvärldens hysteriska och militariserade svar på den islamistiska terrorismen – bomber, massövervakning, rättsövergrepp – gör inte George Orwell mindre aktuell i vårt deppiga 2000-tal.

Man kan ju undra vad de gamla stormakterna har lärt sig av historien. Även där var Orwell tidigt ute med en kritisk skildring av det brittiska kolonialväldet i boken ”Dagar i Burma” (1934).

Och med nyfattigdomen i dagens Europa får hans socialreportage ”Nere för räkning i Paris och London” (1933) förnyad aktualitet.

Om George Orwell vore verksam i dag skulle han förmodligen skriva dräpande språkliga analyser av marknadsfundamentalisternas newspeak och driva med överklassens förmåga att upphöja kvalificerat skitprat till dagens sanning.

I boken ”Som jag behagar” har Peter Handberg nyöversatt flera av hans mest kända essäer – och Lena Andersson brottas med den motsägelsefulle författaren i ett tankeväckande förord.