Beskedet om att vännen och kollegan Hannes Råstams tillstånd var kritiskt drabbade Janne Josefsson under onsdagskvällen samtidigt som han provade kostymen inför sin systers begravning. En dubbel tragedi för Josefsson, även om Råstams bortgång inte kom som en total överraskning.

– Jag träffade honom senast i december före jul. Då var det en bruten, tärd och avmagrad Hannes som satt hemma i sin rullstol. Samtidigt var han en väldigt stilig person, det fanns ingen som kunde bära upp en kostym som Hannes, berättar Janne Josefsson på telefon.

De bägge journalistprofilerna träffades första gången 1994 när Janne Josefsson föreläste på Skurups folkhögskola. Hannes Råstam gick fram till Josefsson efter föreläsningen och frågade om han fick jobba med programmet ”Striptease”.

– Jag sa att om du kommer en en bra idé och gör det bra så får du komma. Men lärarna varnade mig för honom. De sa ”akta dig för honom, för när vi skickar ut honom på någon journalistisk övning kommer han aldrig tillbaka. Han fastnar alltid i någon detalj”.

Och det var där som Hannes Råstam hade sin kanske största begåvning. Enligt Janne Josefsson fanns det få andra som kunde mäta sig med Hannes när det gällde detaljer och noggrannhet.

– Han var noggrann på gränsen till besatt ibland. Och så hade han stil, han kunde ha fina hattar, röka cigariller och var allmänt välklädd. Han var i särklass den främste grävande journalisten av alla, säger Janne Josefsson och ger ett exempel på hur Hannes noggrannhet kunde komma till uttryck.

– När han var på Sahlgrenska och läkarna sa att de behövde ta hans ena testikel frågade han bara ”vad har ni för beslutsunderlag?” Sedan kollade han på röntgenplåtarna och skickade dem till experter som visade att läkarna höll på att ta en frisk testikel från honom.

Under sina år på ”Uppdrag granskning” hjälptes Hannes Råstam och Janne Josefsson åt att avslöja flera av Sveriges största scoop. År 1998 fick de Stora journalistpriset för sin granskning av Osmo Vallos död. Sju år senare var det dags för Hannes Råstam att själv ta emot Lukas Bonniers Stora journalistpris för ”långvarig och framstående journalistisk gärning”.

År 2010 fick Hannes Råstam Guldspaden för dokumentären om Thomas Quick. När han fick beskedet om sin cancer arbetade han med en bok om fallet, en bok som enligt Janne Josefsson färdigställdes innan Råstam gick bort.

– Jag tror att han ensam har gjort det största journalistiska bragden i historien om Thomas Quick. Det hemska är att han inte kommer få vara med om när boken släpps, säger Janne Josefsson.

Åren tillsammans var inte alltid lätta. De två parhästarna var olika som personer och Janne Josefsson berättar att de ibland ”grävde ner sig i skyttegravar” och skrek åt varandra. Men så hade de även väldigt många goda stunder tillsammans. Ett minne som etsat sig fast utspelar sig på ett av den italienska kustbevakningens fartyg.

– Det var när vi granskade trafficking och skulle bevaka hur prostituerade transporterades på båtar. När vi skulle äta serverades bläckfisk till förrätt, och Hannes som hatade bläckfisk över allt annat kunde inte förstå varför de serverade just det. Sedan blev det bläckfisk även till huvudrätt och då brast jag ut i ett gapskratt. Jag kan se hans min framför mig, berättar Janne Josefsson och blir tyst ett tag.

– Jag saknar honom enormt mycket.