Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Hatet finns överallt där det finns människor

En Prideflagga på halv stång för att hedra offren i Orlando.
En Prideflagga på halv stång för att hedra offren i Orlando. Foto: Sandy Huffaker

Våldet som drabbar bögar, flator och transpersoner är strukturellt och oändligt komplext – inte bara religiöst, skriver Johan Hilton efter skotten i Orlando.

Det hann bara gå ett par timmar innan presidentkandidaten Donald Trump slog mynt av massakern på gayklubben Pulse i Florida. I en tweet gratulerade han sig själv till sin enastående insiktsfullhet: han hade rätt om den radikala islamismen.

I ett officiellt uttalande kort därpå hånade han president Obama för att ha underlåtit att säga orden ”radikal islamism” i det tal som hölls om tragedin. Inte med ett ord nämnde Trump själv massakerns kärnpunkt: att de mördade var hbtq-personer.

Det är så högerpopulismen funkar. Tro inte ett ögonblick på att den engagerar sig i hbtq-communityt, den utnyttjar det endast för att plocka billiga politiska poänger och för att ytterligare söndra en redan sargad opinion.

Läs också: ”Inga vapen i världen kan stoppa kampen för våra rättigheter”

Det är Donald Trump inte ensam om att göra. De senaste åren har allt fler högerpopulistiska – och i vissa fall högerextrema – grupper försökt locka över hbtq-personer till sitt läger genom att utmåla invandrare som det stora hotet mot en västlig livsstil.

Så sent som för ett år sedan arrangerade Jan Sjunnesson, SD-organet Samtidens tidigare chefredaktör, ”Järva Pride” i protest mot homofobin i landets förorter. Det blev en grotesk parodi på allt vad Pride står för: mångfald, öppenhet, tolerans, en öppen famn för alla. I stället försökte den etablera en religiös och etnisk fantombild över potentiella hatbrottsutövare. En muslim från Mellanöstern.

Med massakern i Orlando kan vi bara vara säkra på en sak – att även den framgent kommer att utnyttjas skamlöst av både SD och andra högerpopulistiska element för att piska upp rädsla.

Det är heller inte osannolikt att man lyckas. Högerpopulister har de senaste åren haft betydande framgångar i att aktivt underminera det offentliga samtalet. Inte minst på sociala medier, och inte minst på sociala medier som riktar sig mot hbtq-personer.

Där har man i lugn och ro kunnat rita om den retoriska kartan med sitt nyspråk, rentav framställa sig själva som toleransens fanbärare, med ett brinnande intresse för både kvinnofrågan och hbtq-communityts väl och ve. Om Gud finns och om han verkligen hatar bögar så har han tveklöst sinne för ironi: hbtq-personer snart i armkrok med dem som för bara ett decennium sedan väntade utanför bögklubbar och slog ihjäl oss med sina järnrör.

I fallet Pulse tyder mycket riktigt det mesta på att det är en ung islamist som ligger bakom dådet och IS har redan både tagit på sig bombningen och uttryckt sitt fulla stöd.

Det är rakt igenom skräckinjagande. I synnerhet eftersom det ingår i det större terrormönster där dåden är avsedda att fördjupa och förvärra en redan existerande konflikt mellan kristna/sekulära och islamister. Följaktligen riktas våldet påfallande ofta mot personer och grupper som utgör påstådda hot mot den muslimska världen: judar, hädande satirtecknare och nu senast – hbtq-personer.

Denna primitiva och djupt människofientliga strategi har de senaste åren, vid oräkneliga tillfällen, drabbat homosexuella och transpersoner. Mediebilderna av blodtörstiga IS-krigare som avrättar syriska homosexuella genom att kasta dem från hustak är vid det här laget legio. Till exempel.

Likväl måste det inskärpas: homohat är en ekumenisk och tvärpolitisk fråga. Det som hände i Orlando saknar motstycke när det gäller både brutalitet och antalet mördade – men det våld som allmänt riktar sig mot hbtq-personer sträcker sig långt bortom Koranen och Bibeln.

Snarare ingår det i en långvarig tradition som förenar öst med väst, historien med nutiden. Och som på sätt och vis har med religion att göra, men bara som förevändning för att straffa någon som utmanar den rådande sexualmoraliska ordningen. Retoriskt går det därför en rak linje mellan inkvisitionens fromma avrättningar av sodomiter – i Spanien sågades de itu från skrevet upp till hakan – och det övervåld som drabbar hbtq-personer, övervåld där orden ”Vi ville bara lära honom en läxa” återkommer frekvent i de påföljande polisförhören.

Man säger sig ha den moraliska rätten på sin sida, man rycker in där resten av samhället passivt står och tittar på. Det må vara med mandat rån Gud eller institutioner som familjen, barnen eller traditionen, men det är nästan alltid på någon annan, förment hotad, aktörs uppdrag. Fram till alldeles nyligen ansågs det följaktligen som en förmildrande omständighet om brottsoffret hade gjort sexuella framstötar mot den person som sedermera skulle slå ihjäl honom. Man skyddade sig ju bara mot det onda.

Och nuförtiden? Visst finns det religiösa drag i det våld och de trakasserier som drabbar hbtq-personer. Men det är inte en muslimsk grupp som regelmässigt trakasserar begravningsgäster världen över med plakat som ”God hates fags” och ”Fags die, God laughs”. Det är en baptistkyrka i USA. Det var inte en muslimsk politiker som sade att det ”borde vara skottpengar” på transpersoner. Det var en kristdemokratisk. Och det var inte en imam som skickade ut en predikan om att Gud drar naturkatastrofer över länder som tillåter homosexualitet, det var en mild pingstpastor på Öland.

Vidare var det inte en islamist som sprängde Londonpuben Admiral Duncan i luften 1999, utan en högerextremist. Liksom den varmt kristne mannen som bombade den lesbiska klubben Othersida lounge i Atlanta 1997. Lejonparten hatbrott mot hbtq-personer utförs heller inte av fanatiska muslimer, utan av helt vanliga, sekulära unga män. I länder där västliga värderingar antas råda.

Utan att blunda för hoten från vare sig den islamistiska terrorn – för den utgör avgjort ett hot mot oss alla – eller muslimska hatpredikanter finns det därför all anledning i världen att försöka hålla huvudet kallt även efter Pulse. Homofobi, diskriminering och hatbrott är internationella styggelser, inte främst nationella eller kulturella. Våldet som drabbar bögar, flator och transpersoner är strukturellt och oändligt komplext, inte bara religiöst. Det finns överallt där det finns människor och det är det som vi borde diskutera på allvar i kölvattnet av Orlando.

Läs också: Stjärnorna hedrar offren i Orlando

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.