Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Jonas Thente: De usla svenska läsresultaten tyder på ett totalt systemfel

Det finns anledning att förtvivla. I går publicerades den nya Pisa­rapport som sätter Sverige på plats. Nämligen längst bak i OECD-klassrummet iförd hörlurar, och med fingrandet på mobilen bara stundvis avbrutet av omotiverade skrän och avfyrande av projektiler mot klasskamraterna.

Längre fram sitter de övriga nordiska länderna, engagerade, handviftande, stundtals mun­snörpande åt Sverige, Chile och Mexiko och de andra obildbara oroselementen.

Det är med andra ord upplagt för skadeglada vad-var-det-jag-saare av alla schatteringar. Undersökningen Pisa 2012 har denna gång koncentrerat sig på matematik­ämnet men som vanligt också mätt de naturvetenskapliga ämnena och läsförståelsen hos 15-åringar.

Sammanfattningen är mycket enkel: Svenska elever har blivit sämre på allting. Sverige är det land inom OECD som mest har försämrat resultaten.

Så nu är det alltså dags för skuldbeläggning. Här finns något för var och en. Utbildningsminister Jan Björklund är förmodligen den som mest kommer att ansättas. Men vi har också Göran Perssons kommunalisering av skolan, fri­skolereformen, lärarutbildningen, genusproblematiken och segregeringen. Slappa och likgiltiga föräldrar kan ställas till svars, SD kommer förmodligen att skylla på ”massinvandringen” – men det gör de å andra sidan vad det än gäller och ingenting i studien tyder på att detta är en faktor här. Vidare har vi förstås datorspelen, Facebook, avskaffandet av skolagan samt August Strindbergs ”Hemsöborna”.

Valet är fritt.

Men det står klart att resultaten är så allvarliga att det är fråga om ett totalt systemfel. En stor undersökning är sedan tidigare beställd av regeringen som skall utvärdera 1990-talets reformer och kommunaliseringens effekter. Man kan redan nu gissa att allvarlig kritik kommer att riktas mot de gungflylika lärarförhållanden som ett besinningslöst experimenterande har skapat. Ständigt nya direktiv, förordningar och prioriteringar har förgiftat lärarens vardag och lett till en permanent utmattning av hela kåren.

Att matematikkunskaperna har blivit sämre och de naturvetenskapliga färdigheterna ännu sämre är illa nog. Mest pinsamt är det nog ändå att den helt samhällsväsentliga läskunnigheten avsevärt har försämrats på alla fronter. Tidigare i år utkom antologin ”Läsning”, utgiven av Riksbankens jubileumsfond. I en historisk studie däri skriver Thomas Götselius om hur Sverige blev den första nationen som blev i princip helt läskunnig.
Det var i slutet av 1600-talet och det direkta syftet var förstås att var och en god protestant själv skulle kunna läsa och ta till sig Bibeln. Så lagstiftades det om allmän läskunnighet. Det infördes sanktioner också: icke läskunniga personer fick varken ta nattvarden eller gifta sig.

Vill man följa den linjen så skulle man i dag kunna tänka sig uppdaterade påbud: att den som inte är läskunnig inte får lov att inneha mobilabonnemang till exempel. Det hade nog ökat motivationen.

Sedan 1600-talet har detta med läskunnigheten ingått i vår nationella självbild, tillsammans med andra saker vi brukar berömma oss om, som jämställdhet och låg barnadödlighet. Kanske är detta en förklaring till att svenska elever i Pisaundersökningens enkäter övervärderar sina egna kunskaper. Vi tror helt enkelt att vi är bättre än vi är. Positivt tänk – det låter som resultatet av någon typiskt blaskig skolreform från 1998 eller så.

Nu kan vi alltså en gång för alla stryka detta med alfabetism från de saker vi kan vara stolta över. Å andra sidan är vi en framträdande nation på e-sportens område, så det kanske jämnar ut sig. (Observera: detta var en så kallad ironi. Fråga din lärare vad det betyder, eller googla det.)