ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, anklagas både i Aftonbladet (Liza Marklund 2/6) och i DN (Maria Schottenius 3/6) för att under de senaste tio åren haft en "stollig ledning".

Ett uttalande av Roks nuvarande ordförande om att män är djur, som helt ryckts ur sitt sammanhang har varit grund till stor uppmärksamhet, där kvinnojourerna blivit problemet, inte mäns våld mot kvinnor. Att kvinnor som utsätts för våldtäkt, sexuella övergrepp, misshandel m m kan känna så, har genom medierna hastigt förstorats till att alla styrelseledamöter i Roks under de senaste tio åren är stolliga.

Jag har varit styrelseledamot i Roks under fyra år den senaste tioårsperioden och jag undrar vad ni och andra debattörer bygger detta påstående på.

SVT-journalisten Evin Rubar har gjort två program om den så kallade "extremfeminismen" som fått stort genomslag. Rubars syfte med programmen var från början att visa på att feminismen "gått för långt" i Sverige och hur de "tokiga feministerna" har satanism och manshat högst på agendan och tillåts påverka självaste regeringen. Att Roks skulle se mäns våld mot kvinnor med satanistiska förtecken, hata män och besitta en otrolig makt, är en nyhet för mig som suttit i Roks styrelse.

Roks har ca 130 medlemsjourer som ideellt, varje dag, stöder, lyssnar på och konkret skyddar misshandlade kvinnor och deras barn. De gör ett fantastiskt arbete, de räddar liv. Kvinnor som söker skydd på en kvinnojour uttrycker ofta att de vet inte vad som skulle ha hänt dem om inte kvinnojouren fanns. Hur kan alla dessa välfungerande kvinnojourer vara medlemmar i en "stollig" organisation med en "stollig" ledning?

ROKS styrelseledamöter arbetar nu som då med, förutom det lokala jourarbetet, att serva kvinnojourerna med information, arrangera workshopar, seminarier, utbildningar, projektarbete inom kvinnofridsområdet, internationellt projektarbete, internationella seminarier, deltar i olika samverkansgrupper samt deltar i det offentliga samhälleliga arbetet mot mansvåldet m m.

Självklart ska även Roks grans­kas och visst finns det delar i organisationen som kan förbättras, det gäller alla organisationer och verksamheter, men både nuvarande och tidigare styrelse består av kompetenta jourkvinnor, som på nära håll sett mäns våld mot kvinnor under många år. Könsmaktsteorin är, även om Rubar försökt framställa den som en extremteori, ett grundläggande, nödvändigt och användbart verktyg för att kunna se orsakerna till de orättvisor som finns i samhället på grund av kön. Statistik över detta går att läsa i SCB:s skrift "På tal om kvinnor och män, lathund om jämställdhet 2004"

I nära relationer är det i de flesta fall män som utövar våld mot kvinnor, inte tvärtom. Våldet handlar om makt och kön. Att se detta är en förutsättning för att kunna förändra samhället och sträva efter jämställdhet. Det är inte ett uttryck för stollighet.

Det måste finnas gränser för vad man får beskylla människor för även under ett pågående mediedrev.