Kultur & Nöje

Journalister lever farligt i Azerbajdzjan

Fängslanden, misshandel, till och med mord - i Azerbajdzjan är journalistik förenad med stora risker. När Khadija Ismayilova skrev om den styrande familjens affärer hamnade hon på internet i en sexvideo.

I helgen landar horder av utländska journalister i den azerbajdzjanska huvudstaden Baku för att bevaka Eurovision Song Contest i veckan. De kommer att slussas till ett skinande nytt presscenter med alla tänkbara faciliteter. Mellan arbetspassen kan de mingla med artister och förfriska sig i ett "Eurocenter" på strandboulevarden.

För deras azerbajdzjanska kolleger är vardagen tuffare - i alla fall för dem som vågar rapportera om sådant som makten och den styrande familjen Aliyev inte vill ska komma fram i ljuset.

En av de modigaste journalisterna i Baku heter Khadija Ismayilova. Hon arbetar för flera medier, bland andra Radio Free Europe, och har under flera år regelbundet rapporterat om hur presidentfamiljen genom olika utlandsregistrerade bolag tagit över ägandet i banker, telekomföretag och byggföretag.

Den 7 mars i år fick hon ett anonymt brev. Det innehöll "intima fotografier" av henne själv, tagna i hennes hem med en dold kamera, tillsammans med ett handskrivet budskap: "Din hora, uppför dig!" Några dagar senare dök ett videoklipp upp på internet, där Ismayilova sågs ha sex med sin pojkvän i sitt eget sovrum.

Ett par regeringstrogna tidningar hängde genast på och gav sina läsare ledtrådar om var de kunde finna videoklippet. Men i stället för att ge efter för hotet och dra sig undan gick Ismayilova ut offentligt och anklagade myndigheterna för att ligga bakom utpressningen. Hon har gett otaliga intervjuer, och när DN når henne på telefon är hon på väg till Norge för att ta emot ett pris för sin journalistik.

- De trodde att jag skulle backa, men där tänkte de fel. Hade jag dragit mig undan skulle det ha varit ute med mig, säger hon.

För Ismayilova är det uppenbart att smygfilmningen i hennes lägenhet bara kunde ske på order från högsta ort. Bara säkerhetstjänsten har tillgång till den utrustning som behövs.

Och hon har fortsatt att arbeta. Bara under de två senaste veckorna har hon publicerat två nya avslöjanden om familjen Aliyev: om att presidentens döttrar har intressen i en guldgruva i en avlägsen del av landet, och om att familjen i smyg profiterar på Kristallhallen, det pampiga bygge där ESC avgörs.

På Reportrar utan gränsers pressfrihetsrankning för 2011 kom Azerbajdzjan på 162:a plats av 179. Det var sämst i Europa om man undantar Vitryssland. Organisationen konstaterar att situationen har blivit värre: attacker, kidnappningar och hot mot journalister har ökat.

Tv, som är de flesta azerbajd­zjaniers främsta informationskälla, kontrolleras strikt av staten. Majoriteten av tidningarna är regeringstrogna och följer en nyhetsvärdering som för tankarna till gamla sovjetiska Pravda.

Den ryskspråkiga tidningen Ba­kinskij Rabotjij (Baku-arbetaren) toppar exempelvis den 3 maj första­sidan med en stor studiobild på president Ilham Aliyev. Intill publiceras oavkortat hans hälsning till Polens president Komorovski som just besökt Baku - "Ärade Herr President". En annan artikel har rubriken: "I Azerbajdzjan råder totalt skydd för yttrandefrihet".

Ändå är Azerbajdzjan inte Nordkorea. Olje- och gashandeln, medlemskap i internationella organisationer som Europarådet och Osse, den omfattande fysiska moderniseringen av landet - allt detta är sådant som gör att Azerbajdzjan måste vara öppet inför omvärlden.

Information väller in utifrån, också om vad som händer inom landet. Och oberoende azerbajd­zjanska journalister finns.

DN träffar ett tjugo­tal av dem på pressfrihetens dag, då de samlas på en kyrkogård för att minnas Elmar Hüseynov, en kollega som mördades 2005.

Hüseynov var en sorts azer­ba­jdzjansk Anna Politkovskaja. Han gav ut Monitor, en veckotidning som tog upp känsliga ämnen som tortyr i azerbajdzjanska fängelser och som en gång hade en elak karikatyr av president Aliyev på omslaget.

Tidningen beslagtogs flera gånger, Hüseynov hotades och åtalades för att "förolämpa nationen". Till sist sköts han med sju skott när han lämnade hissen i sitt bostadshus. Mordet har fortfarande inte klarats upp.

Vid den lilla högtiden på begravningsplatsen talar en mulla vid Hüseynovs grav, som enligt landets sed pryds av en stor bild på den döde. Redaktören Mehman Aliyev från nyhetsbyrån Turan tar ordet och räknar upp de journalister som fängslats i landet under det år som gått: det är åtta stycken.

Stämningen är dämpad. Jag talar med några av de församlade journalisterna om ESC och den uppmärksamhet Azerbajdzjan har fått i omvärlden på grund av tävlingen. Alla är överens om en sak: när schlagerfesten är över kommer myndigheterna att slå till ännu hårdare mot obekväma journalister.

ESC är tänkt att bli ett skyltfönster för Azerbajdzjan, ett tillfälle att visa upp det nya, glittrande Baku. Och visst har landet hamnat i fokus. Men förhandsreportagen har inte alltid varit så positiva som de styrande hade hoppats.

Nu talas det i azerbajdzjanska medier om en "smutskastning" från främst Tysklands sida. I bakgrunden anar man lobbyister från Armenien, grannlandet som ockuperar en del av Azerbajdzjan sedan kriget om Nagorno-Karabach på 1990-talet. Häromveckan anklagade Aflatun Amashov, ordförande i landets pressråd, utländska medier för att föra kampanj mot Azerbajdzjan.

- De förstorar smärre tillkortakommanden i vårt land medan de blundar för de stora framsteg som har gjorts, sade han i en intervju.

Den organisation Amashov leder delar varje år ut priset "journalisternas vän" till en prominent offentlig person. I fjol gick priset till president Ilham Aliyev.

Schlagerfesten

Den 57:e upplagan av Eurovision song Contest avgörs i huvudstaden Baku under den kommande veckan.

Semiinalerna går på tisdag och torsdag - då sveriges Loreen tävlar.

Finalen går på lördag, den 26 maj.