Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Julian Assanges många ansikten

Han kallas för ”världens farligaste man” av en person som utsetts till ”USA:s farligaste man”. Just nu väntar Julian Assange på beskedet om han ska överlämnas till Sverige. Här kommer han då att ställas till svars i en rättegång om misstänkt våldtäkt. Bland annat handlar den om ifall han i augusti 2010 medvetet slitit av sig sin kondom.

Julian Assange anlände till Sverige den 11 augusti 2010 och togs emot som en rockstjärna. Han betraktade då Sverige som ett drömland där han kunde arbeta fritt. Den svenska tryckfrihetsförordningen med anor från 1760-talet gjorde att hemliga källor hade det bättre i Sverige än i de allra flesta länder, menade han. Och det var för att få maximalt skydd av det svenska regelverket som han reste till Stockholm för att söka uppehållstillstånd. Med ett sådant i handen skulle han sedan skaffa ett publicistiskt utgivningsbevis och ha sig själv som ansvarig utgivare.

På så vis skulle Wikileaks, den kontroversiella sajten där hemliga dokument publiceras, få ett bättre skydd för de dataservrar som då fanns i ett gammalt skyddsrum i en källarlokal i Solna.

Innan Assange reste till Stockholm såg han till att, som vanligt, ha en formell inbjudan från något politiskt parti om att hålla ett offentligt föredrag. Det var ett sätt för honom att garantera uppmärksamhet och även hjälp om han skulle råka ut för något oplanerat.

Inför den här resan hade han en inbjudan från de kristna socialdemokraterna i Broderskaps-rörelsen om att tala om Afghanistan på några av deras möten. Och det var vid dessa föreläsningar som han träffade de två kvinnor som han senare skulle få ihop det med, med kort mellanrum.

Bägge kvinnorna hade inledningsvis en relation med honom och han övernattade och hade sex med dem i deras bostäder i mitten av augusti. Men förhållandena spårade ur bland annat för att han, enligt kvinnorna, haft sönder eller tagit av sig sin kondom. De var rädda för att de blivit smittade av hiv.

Donald Boström är journalist och var inhyrd som mediakontakt under Broderskapsrörelsens konferens där Assange deltog i augusti 2010. När de misstänka sexbrotten uppdagades fungerade han som en länk mellan Assange och de två kvinnorna.

– En av kvinnorna ringde till mig och förklarade att de tänkte gå till polisen om inte Julian Assange gick med på att hiv-testa sig. Jag kontaktade då honom och framförde deras krav. Till en början var han emot, men gav sedan med sig. Jag hjälpte honom att få kontakt med olika kliniker som skulle göra testet. Det här var sent på fredag eftermiddag och det hela slutade med att han inte hann komma in innan de stängde, säger Donald Boström.

De båda kvinnorna vände sig då till polisen för att få hjälp. I praktiken betydde det att de polisanmält händelserna.

Den legendariske whistleblowern Daniel Ellsberg gjorde på 70-talet världssensation när han fick fram tusentals dokument från det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon som bland annat visade att den dåvarande amerikanske presidenten Richard Nixon bluffade om vad som hänt under Vietnamkriget. Ellsberg blev då kallad för den ”farligaste mannen i USA”. Han dömdes till sammanlagt 115 års fängelse för spioneri men slapp undan straffet sedan Nixon gått för långt i sin iver att hämnas.

I dag är Ellsberg mentor, förebild och något av en gudfader för Julian Assange och Wikileaks i arbetet med att avslöja hemligheter och orättvisor. Och nu har Ellsberg utnämnt Assange till att vara ett strå vassare, nämligen ”världens farligaste man”.

Första gången som Julian Assanges namn dyker upp i Dagens Nyheters klipparkiv är den 7 april 2010. Under rubriken ” Militärkälla bekräftar att Bagdadfilm är äkta” berättas om hur den amerikanska Apachehelikoptern AH-64 ”Crazy Horse” den 12 juli 2007 öppnade eld med sin 30 mm automatkanon mot en grupp människor på en gata i Bagdad. Tolv personer dödades och två barn sårades. Bild och ljud kom inifrån helikopterns egen videoinspelning av händelsen och innehåller besättningens iskalla och cyniska kommentarer.

De hemliga filmbilderna hade läckt ut från det amerikanska försvaret och publicerats av Wikileaks och dess grundare Julian Assange. Båda blev omedelbart världsberömda.

– Piloterna uppför sig som om de spelade dataspel och vill få så höga poäng som möjligt, förklarade Assange på en välbesökt presskonferens den 5 april 2010 på pressklubben i Washington när han för första gången på allvar utmanade den amerikanska supermakten.

Fenomenet Wikileaks omnämns i klipparkivet redan år 2007 då tidskriften Forskning & Framsteg beskriver denna databas med rubriken ”Ny webbplats för att läcka hemligheter ska ge en kanal för förtryckta”. Här står också att ”besökare ska kunna lägga ut dokument utan risk att bli identifierade, sofistikerad kryptering och avidentifiering ska göra det så gott som omöjligt att spåra avsändare”. Själv beskriver Assange sin organisation Wikileaks som ”folkets underrättelsetjänst”.

I dag vet vi att idén om totalt källskydd inte höll. Wikileaks förmodade huvudläcka, den då 24-årige amerikanske underrättelseanalytikern i Irak Bradley Manning, arresterades i maj 2010, kort efter att de hemliga filmbilderna med helikopterattacken släppts av Wikileaks.

Han åtalas nu av en amerikansk militärdomstol för att ha läckt ut hemlig militär information och för ”medhjälp till fienden”. Manning riskerar livstids fängelse. Enligt tidningen Washington Post har åklagare i USA bevis för att Manning och Assange samarbetat och att Manning uttryckligen bett om hjälp från Wikileaks.

Det är fortfarande oklart om vad Manning har stulit och skickat vidare. Det är också en öppen fråga om Wikileaks varit en passiv mottagare av informationen, eller om den misstänkta källan Bradley Manning uppmuntrades av Wikileaks till att lämna ut denna. Men det står i alla fall klart att Wikileaks misslyckades med att hjälpa sin förmodade källa från att klara sig undan upptäckt.

Motgången har lett till att Wikileaks taggat ned på sin hemsida. Tidigare stod det: ”Att lämna förtroligt material till Wikileaks är säkert, enkelt och skyddat av lagen”. Det byttes ut till det mindre tvärsäkra: ”Att överlämna material till våra journalister är skyddat av lagen i bättre demokratier”. Och lite senare: ”Wikileaks tar emot material av olika slag, men vi efterfrågar det inte.”

Möjligen uppfattade Assange det hela som utagerat sedan chefsåklagare Eva Finné den 25 augusti beslutade att lägga ned förundersökningen om våldtäkt. Men kort därefter togs han i polisförhör misstänkt för sexuellt ofredande. Under förhöret finns hans försvarsadvokat Leif Silbersky och en tolk med vid hans sida.

I början av september tog överåklagare Marianne Ny över ärendet och återupptog förundersökningen om misstänkt våldtäkt. Några veckor senare, den 27 september, reste Assange från Arlanda till Berlin efter klartecken från sin nya advokat Björn Hurtig, som i sin tur påstår att han fått grönt ljus av överåklagaren Marianne Ny. En ny uppgift i sammanhanget är att när Assange kom fram till Berlin var allt hans bagage borta. Den 29 september ringde han till Björn Hurtig för att få juridisk hjälp med en stöldanmälan. Väskorna är fortfarande borta, något som Assange kopplar ihop med jakten på honom och hans gärning.

I oktober häktades Assange i sin frånvaro av tingsrätten i Stockholm och Marianne Ny begärde att han skulle infinna sig för ytterligare förhör. Misstankarna mot honom hade nu utvidgats till våldtäkt, sexuellt ofredande och olaga tvång. Advokat Björn Hurtig försökte på olika sätt arrangera ett helgmöte i Stockholm den 8–9 oktober eller ett telefonmöte i London, men fick nej av Marianne Ny. Till slut gav Assange upp tanken på att resa till Sverige eftersom han inte längre litade på det svenska rättssystemet.

Överåklagare Marianne Ny och tingsrätten begärde då att han skulle hämtas av brittisk polis med hjälp av en europeisk arresteringsorder.

Polisen i Storbritannien fick snabbt tag på Assange och tog honom den 7 december 2010 till det ökända Wandsworthfängelset i sydvästra London. Där fick han tillbringa en tid iförd grå fångkläder med det anonyma fångnumret A9379AY fastsytt på tröjan.
Under en tid var Julian Assange inlåst i samma fängelsecell som den irländske författaren Oscar Wilde satt inburad i år 1895 efter att ha dömts till två års fängelse för ”homosexuella aktiviteter”.

Den bästa vännen och den tidigare nära medarbetaren Daniel Domscheit-Berg beskriver Assanges förhållande till kvinnor så här i sin bok ”Wikileaks”: ”Vi talade ofta om evolutionsteorin. Den starkare var inte bara alltid i överläge, han skulle också utmärka sig genom den vitalare avkomman. Han menade att hans gener var speciellt värda att spridas. Jag var med när han inför en stor grupp människor skröt om alla ställen i världen där han redan var pappa. Många små Julian, en på varje kontinent – den bilden verkade han gilla. Om han sedan verkligen tog hand om barnen, eller om de ens existerade var en annan fråga”.

Daniel Domscheit-Berg har svårt att se Assange som en sexbrottsling, berättar han för Dagens Nyheter.

– Det som blev hans fall var att han, den största manschauvinist som jag känner, hade oturen att vid olika tillfällen träffa på två självständiga svenska kvinnor – och det i ett land som har strängare juridisk syn på sexuella övergrepp än de flesta andra länder. Jag tror inte att Julian längre påstår att det är amerikanska CIA som arrangerade det som hände i Sverige för att komma åt honom.

Julian Assange nekar till brott och menar att det som inträffade närmast var en bagatellartad händelse. Så här förklarar han det i sin självbiografi ”Memoarer är prostitution”: ”Jag var ingen pålitlig pojkvän, inte ens ett artigt ligg, och det framstod allt tydligare. Det är möjligt att jag är ett slags mansgris, men jag är ingen våldtäktsman, och det är bara en riktigt vriden version av könspolitik som kan få mig till det. Båda två hade sex med mig frivilligt och hängde gärna med mig efteråt. Det är allt.”

Julian Assange släpptes fri från fängelset i sydvästra London den 16 december 2010 mot en borgen på 240 000 pund (2 miljoner kronor). Sedan dess sitter han i husarrest på det pampiga godset Ellingham Hall i Norfolk, hemma hos journalisten och vännen Vaughan Smith. Huvudbyggnaden som är från 1700-talet är byggd i grått tegel och har tio sovrum. Ett flertal anställda behövs för att hålla godset i gång. Alan Rusbridger, chefredaktör för The Guardian, liknar denna märkliga ”godsarrest” som en historia som Stieg Larsson kunnat hitta på och som bearbetats av författaren till ”Downton Abbey”, Julian Fellowes.

Villkoren för frigivningen var att han ska bära elektronisk fotboja och att han har utegångsförbud på kvällar och nätter. Varje kväll, mellan klockan 18 och 20, ska han dessutom rapportera till den lokala polisstationen i Bungay som ligger några kilometer från Ellingham Hall.

Assange menar att den höga borgenssumman och att han nu sitter i elektronisk husarrest inte står i någon som helst proportion till de brott han misstänks för i Sverige. Det måste finnas andra (politiska) skäl, menar han.

Striden i de brittiska domstolarna har bara handlat om den europeiska arresteringsordern har hanterats korrekt – inte alls om Assange är skyldig till de brott som åklagaren i Sverige vill höra honom om. Han stormar nu mot den europeiska arresteringsordern och beskriver den som ett hastverk skapat efter terrordådet i USA den 11 september 2001. Det är orimligt, menar han och hans engelska advokater, att EU-länderna i dag kan få en person överlämnad genom att enbart presentera en misstanke om brott och att fylla i ett formulär på två A4-sidor.

Han vill inte bli utlämnad till Sverige och ett juridiskt system som han inte gillar eller begriper. Risken är stor, menar han, att han isoleras från omvärlden i ett svenskt häkte under utredningstiden och att rättegången därefter sker bakom lyckta dörrar eftersom det handlar om ett sexbrott. Och själva rättegången litar han heller inte på eftersom avgörandet hänger på de politiskt tillsatta nämndemännen i domstolarna.

Det var Leif Silbersky som var Julian Assanges förste försvarsadvokat. Men redan efter en kort tid begärde Assange att få byta eftersom han menade att Silbersky inte var tillräckligt engagerad och ibland var svår att nå. I sin begäran om att få byta advokat påpekade Julian Assange att ”möjligheten att få stanna i Sverige (han hade lämnat in en ansökan om uppehållstillstånd till Migrationsverket) riskerar att spolieras om jag inte får ett fullgott försvar”.

Ny försvarare blev Björn Hurtig. Vid domstolsförhandlingarna i London i fjol redde den brittiske domaren Howard Riddle ut vad som gått snett vid försöken i Sverige att genomföra nya förhör med Assange. Problemet var att Björn Hurtig missat sms från åklagaren Marianne Ny som skickades innan Assange lämnade Sverige. Domaren i London var uppenbart irriterad av att Hurtig ”vilselett” domstolen genom att inte minnas att åklagaren hade skickat tre sms till honom med begäran om att få förhöra Assange i september.

Även i Sverige ansågs denna miss som ”allvarlig” och Svenska advokatsamfundets disciplinnämnd gav Björn Hurtig en formell varning för att han visat ”grov aktsamhet” och ”allvarligt åsidosatt god advokatsed”. Nämnden var dock inte enig, en minoritet ville att han utöver varningen skulle åläggas en straffavgift på 15 000 kronor.

–  Det är riktigt att jag glömde bort dessa sms. Men det är inget missförstånd. Som försvarsadvokat fungerar jag inte som någon delgivningscentral som kallar misstänkta till förhör, säger Björn Hurtig.

I november valde Julian Assange att byta ut Björn Hurtig mot två nya försvarsadvokater: Per E Samuelson och Thomas Olsson.

– I min föreställningsvärld kan jag inte se att Julian Assange har begått något brott. Det finns därför inte några skäl att väcka något åtal mot honom. Han förhördes av polis strax efter det att de två kvinnorna anmält honom. Där svarar han på alla frågor om vad som hade hänt, säger Per E Samuelson.

Per E Samuelson understryker att Assange stannade kvar i Sverige i nästan fem veckor innan han reste till England, och att det då fanns möjligheter att klara ut allting. Men så skedde inte. Han menar att Assange därför lämnade landet i god tro att affären var utagerad.

– Överåklagare Marianne Ny valde i stället att begära honom häktad i sin frånvaro och det är därför vi har hamnat i den här mycket extrema situationen med en europeisk arresteringsorder. Jag kan inte förstå denna fyrkantighet. Hon vill placera honom i en cell på Kronobergshäktet där förhöret ska ske. Det borde gå att lösa det på ett smidigare sätt.
Efter alla turerna och missförstånd så har Julian Assange tappat förtroendet för den svenska rättvisan.

– Han förstår inte varför en ostraffad och oskyldig offentlig person kan bli behandlad på detta sätt. Han anser att han blir behandlad som skyldig av åklagaren innan hon ens hört hans version. I USA och Storbritannien löser man dessa situationer med att låta folk sitta i husarrest. Men i Sverige saknar vi den möjligheten, säger Per E Samuelson.

Innan han åtog sig uppdraget att försvara Julian Assange hade Per E Samuelson ”generella synpunkter” på problemet och förklarade i en intervju (rixstep.com) att om han skulle ha varit Assanges försvarsadvokat så skulle han ”resa till London och ta med sig Assange i en väska tillbaka till Sverige. Han måste inställa sig i rätten.”

Samuelson menade då också att risken för att Assange skulle bli dömd var ”stor”.

– Citaten är korrekta, men gjorda då jag inte företrädde Julian Assange och saknade kännedom om vad som de facto hänt mellan honom och kvinnorna. Inte heller kände jag då till att Assange lämnade Sverige i god tro och blev häktad i sin frånvaro på grund av ett missförstånd. Nu när jag fått reda på detta förstår jag till fullo att han inte vill tvingas komma till Sverige för att här omedelbart bli arresterad. Han vill bli förhörd under ordnade former, säger Per E Samuelsson i dag.
Julian Assange är även rädd för att en utlämning till Sverige skulle kunna leda till att han utvisas till USA, och det finns ett bilateralt utvisningsavtal mellan Sverige och USA.
–Jag har undersökt avtalet och om det finns en rättslig risk att han skulle bli utlämnad och jag kan bara konstatera att om vissa kriterier blir uppfyllda måste Sverige överlämna en person till USA om det kommer in en ansökan.

En eller ett par gånger per år utlämnas personer från Sverige till den amerikanska rättvisan. Senast var det en turkisk medborgare som skickades till USA misstänkt för bedrägeri. Enligt reglerna så kan inte en svensk medborgare som är misstänkt för ett brott utlämnas till USA.

Om Assange överlämnas till Sverige och om USA begär att han ska utlämnas vidare till USA måste en rad villkor uppfyllas: Brottet måste ge minst ett års fängelse enligt svensk lag. Och till en utlämningsbegäran från USA ska bifogas ett häktningsbeslut samt ytterligare utredning som ger stöd för att det finns sannolika skäl för att den misstänkte begått brottet (den starkare misstankegraden). Det får heller inte handla om något politiskt eller militärt brott.

– För att en utlämning skulle kunna ske från Sverige till USA – i detta tänkta exempel – krävs att även Storbritannien ger sitt godkännande. Det skulle därför knappast bli lättare för USA att få Assange utlämnad från Sverige jämfört med om de skulle komma med en begäran enbart till de brittiska myndigheterna, säger Nils Rekke, överåklagare vid riksåklagarens kansli i Stockholm.

I slutändan är det regeringen som beslutar om utlämningar till länder utanför EU. Innan regeringen bestämmer sig ska riksåklagaren ge sin syn på saken. Om den som är begärd utlämnad motsätter sig utlämningen ska Högsta domstolen pröva om det föreligger hinder enligt utlämningslagen mot utlämning. Om Högsta domstolen finner hinder mot utlämning får regeringen inte bifalla utlämningsframställningen.

– Ytterst finns det alltid möjlighet för regeringen att säga nej till en utlämning – även om samtliga villkor är uppfyllda, säger Nils Rekke.

Den senaste utlämningen från Storbritannien till USA är en 23-årig brittisk student som skapat en hemsida med länkar till upphovsskyddade filmer och tv-program. Hemsidan var inte olaglig i Storbritannien men kan ge upp till fem års fängelse i USA. I rätten förklarade studenten att han inte ville till USA för att han inte trodde att rättegången i USA skulle bli rättvis, att det han gjort inte var ett brott i Storbritannien och om han hade begått ett brott så ville han dömas hemma i England. Domstolen Westminster Magistrates Court i London avvisade samtliga skäl och fastställde utlämningen. Han har rätt att överklaga beslutet fram till och med den 26 mars.
Även internt inom Wikileaks har Assange varit en stridbar figur. Innan den berömda videon med helikopterattacken i Bagdad 2007 skulle släppas satt han tillsamman med sina medarbetare och redigerade filmbilderna i ett sunkigt hus på Island. Allt var improviserat med datorer, sladdar, kaffemuggar och videokassetter i en salig röra.

På plats fanns hans närmsta medarbetare Daniel Domscheit-Berg och fyra andra personer.

– Det var stressat och jag fick se en sida av Julian som jag faktiskt aldrig sett förut. Den vänlige och generöse gentlemannen, som han också kan vara, var förbytt till en nästan hänsynslös person. Han ville fatta alla viktiga beslut på egen hand. Oss andra betraktade han som obeslutsamma, fega eller rådvilla. Det fanns ingen som kontrollerade honom. Han ville inte bli ifrågasatt, han är verkligen ingen lagspelare, säger Daniel Domscheit-Berg.

Han berättar om hur Julian Assange ibland kunde ta för sig på ett sätt som gjorde att många tog illa upp.

–  När jag hade lagat middagsmat åt oss två, så delade vi inte på det. Det handlade mest om vem som var snabbast. Fanns det fyra köttskivor och jag var för långsam så åt han tre och jag fick en. Jag hade fram till dess aldrig varit med om något liknande.

Han betedde sig som om han uppfostrats av vargar och inte av människor.
Problemet, enligt Daniel Domscheit-Berg, med en informell organisation som har en så dominerande ledare är att ingen vågar säga stopp.

– Jag fann mig alltför ofta i vad Julian sade. Jag klagade på att han var en diktator, att han alltid bestämde allt, att han undanhöll information för mig. Men inget hjälpte. Mitt intryck är att han är vänlig och generös när han tjänar på det. Om han inte har något att vinna så beter han sig tvärtom.

Daniel Domscheit-Berg blev avstängd från Wikileaks den 26 augusti 2010. Han fick sparken av Assange efter att öppet ha kritiserat hans ledarstil. Den exakta mejlkonversationen finns i boken ”Wikileaks” som Daniel Domscheit-Berg skrivit.

Daniel: Du uppför dig som något slags kejsare eller slavhandlare.

Julian: Du är avstängd i en månad, från och med nu.

Daniel: Haha.

Daniel: Visst.

Daniel: På grund av vad?

Daniel: Och säger vem?

Daniel: Du? Ett ad hoc-beslut till?

Julian: Om du vill överklaga kommer du att höras på tisdag.

Daniel: Bahahahah.

Daniel: Kanske alla har rätt och du har verkligen blivit galen, Julian.

Daniel: Du borde se till att skaffa hjälp.

Julian: Du kommer att prövas av en jury av jämlikar.

Julian: Härmed avstängs du på grund av illojalitet, olydnad och destabilisering i kristid.

Trots detta upprepar Daniel Domscheit-Berg gång på gång under samtalet med Dagens Nyheter att Julian Assange och Wikileaks nu behöver stöd. Han menar att det är en skandal att en del amerikanska politiker och journalister inför rullande kameror förespråkar att Assange ska dödas.

New York Times i USA var en av de tidningar som publicerade de läckta Pentagon-dokumenten som Daniel Ellsberg fick loss år 1971. Det var därför naturligt för tidningen att även publicera en del av läckorna från Wiklileaks.

Ett samarbete skapades mellan New York Times, tyska Der Spiegel och brittiska The Guardian för att man tillsammans skulle faktakolla materialet från Wikileaks. Senare anslöt sig även Le Monde i Frankrike och El País i Spanien. Samarbetet började knaka i fogarna redan när Assange började kalla tidningarna för sina ”media partner” och började lägga sig i vad de skulle publicera. Och i dag är han osams med flera av dem.

Wikileaks har också kritiserats av de tidigare entusiasterna i Amnesty International och Reportrar utan gränser för att urskillningslöst publicera material där enskilda människor kan identifieras och senare bli hotade till livet.

Den 20 december 2010, på dagen fyra månader sedan Julian Assange anhölls i Stockholm, undertecknade han ett kontrakt med bokförlaget Canongate Books i Edinburgh i Skottland om att skriva en självbiografi som till stor del skulle bli ett slags manifest över Wikileaks. Boken skulle bli ett tidsdokument och ”förklara vår globala kamp för att tvinga fram ett regelsystem mellan folken och deras regeringar”.

I mer än 50 timmar satt han i bandade intervjuer med sin spökskrivare på godset i Elligham Hall. Men efter några månader, då han läst det första manuset, sade han ”nej tack” med motiveringen att ”Memoarer är prostitution”. Och i juni 2011 när 38 bokförlag världen över hade köpt rättigheterna till boken förklarade Julian Assange att han ville säga upp avtalet. Detta gick dock inte att stoppa eftersom han redan fått förskottsbetalning av förlaget och använt en del av pengarna till att betala sina advokater i London och Stockholm. Boken fick namnet ”Julian Assange. Memoarer är prostitution”.

Julian Assange föddes den 3 juli 1971 i staden Townsville med 80 000 invånare i norra Queensland i Australien. Han beskriver det som en avlägsen provins i ett avlägset land. En plats där träd och buskar växer ända ned till havet. Från sitt hem kunde han se över till ön Magnetic Island som fått sitt namn efter den brittiske upptäcktsresanden James Cook som trodde att ön fick hans fartygskompass att visa fel.

Senare flyttade Julian Assange med sina föräldrar ut till ön, som han nu beskriver som en bortglömd hippierepublik med tusen invånare där mango och eukalyptus växte utanför fönstren. Både hans mamma Christine och pappa John Shipton var skådespelare. Mamman var politisk aktivist och den person som hela tiden följt honom genom livet. Hans pappa försvann tidigt ur bilden och det blev i stället styvpappan Brett Assange, också han skådespelare, som blev den manliga förebilden.

De levde ett kringflackande liv och Julian Assange gick i 37 olika skolor under sin uppväxt. Varje gång han bytte skola och var ny i klassen visade han vem han var genom att trotsa allt. Trotsa systemet. För honom var skolan systemet.

Familjen splittrades på nytt när han var nio år då mamman och styvpappan skilde sig.

Mamman träffade nya män som Julian Assange och hans yngre halvbror sällan gillade. Sedan 1996 har han återknutit kontakten med sin biologiska pappa John Shipton.

När Assange var 16 år ”gav han sig själv åt datorer”. Han beskriver det som att han överförde sin livsnerv till ett intelligent system som var beroende av honom och som han i sin tur var beroende av. Eller så här: ”Jag var 16 år när gryningen kom i form av en liten låda som kopplade upp sig väldigt långsamt”. Datorn var för honom en maskin som skulle användas för att slåss för rättvisan.

Under täcknamnet ”Mendox” (ädelt lögnaktig) hackade han sig in i telebolagens datorer och lurade till sig fri telefontid och hittade på så vis vänner över hela världen. Målet var att ta sig över alla murar som stoppade informationen, hinder som han menade begränsade människors frihet och dolde sanningen. Han ville inte vara som sina föräldrar som protesterade mot makten. Han ville avsätta makten inifrån med hjälp av datorn.

År 1990 fick han sitt första barn, sonen Daniel, med sin dåvarande fru Teresa. Efter separationen hade de en utdragen vårdnadstvist om sin son. Julian Assange fick enligt domstolsutslag ensamt vårdnadsansvaret för Daniel under en period. Obekräftade uppgifter säger att han år 2006 fick en dotter med dåvarande flickvännen Lisa.

I sin självbiografi skriver Julian Assange kortfattat om sig själv som pappa: ”Den här boken handlar om mitt liv som journalist och hur jag slagits för friheten. Mina barn ingår inte i den berättelsen, och jag tänker inte berätta mycket mer om dem. Det är Daniel och det finns andra barn vars mammor jag tyckt om.”

År 1994 åtalades Assange för dataintrång ibland annat telebolaget Nortels datorer i Kanada och dömdes till böter på 50 000 australiska pund och slapp därmed fängelse. Därefter pluggade han matematik vid universitetet i Melbourne i Australien och det var där som han kom på idén med Wikileaks. Målet var att ”begränsa den konspiratoriska makten genom att driva ut hemligheterna i det fria”. Den 4 oktober 2006 registrerade han sajten wikileaks.org.

Advokat Claes Borgström är de två kvinnornas juridiska ombud. Han menar att den här affären borde ha klarats ut för länge sedan.

– Det är helt otillständigt att det som hände i augusti 2010 ännu inte är avgjort. Det finns de som kritiserat det svenska rättssystemet för detta. Men jag menar att problemet ligger i domstolarna i Storbritannien som inte kunnat avgöra den formella frågan om Julian Assange ska överlämnas till Sverige eller ej. Det strider mot Europakonventionens krav på skyndsam handläggning av den här typen av frågor, säger han.

Han beskriver situationen för de två kvinnorna som pressande eftersom deras identiteter röjts i framför allt utländska medier och på nätet.

–  I alla artiklar och inslag om det här fallet så handlar det bara om hur Assange har det i sin husarrest på slottet i England. Inget om hur kvinnorna mår. Det är som om de inte existerade trots att de är brottsoffren, säger Claes Borgström.

DN Söndag har sökt Julian Assange för att göra en intervju och får till slut svar från hans assistent att han bara ger oredigerade intervjuer på engelska utan översättning:
”Dear Clas, given the degree of fabrications and media distortions apperaring in the Swedish media, Mr. Assange only gives interviews in full, untranslated form.”