Sluta med att sköta det europeiska projektet bakom lyckta dörra, kräver den vänsterradikale tyske sociologen och filosofen Jürgen Habermas med anledning av de hemliga toppmöten som ska rädda euron.
Hemlighetsmakeriet inom EU sker eftersom förhandlingarna om de nya budgetreglerna sker på mellanstatlig nivå. Även i Sverige är därför insynen i riksdagens EU-nämnd begränsad. Till och med vid det ”öppna mötet” som EU-nämnden höll inför toppmötet i Bryssel den 30 januari så vägrade kansliet att lämna ut avtalsförslagen eftersom de hemligstämplats i Bryssel.
Jürgen Habermas kom nyligen ut med sin bok ”Om Europas författning” (Ersatz) där han kritiserar dem som tror att nya och tuffare EU-regler som bestraffar ”olydiga” euroländer kan ersätta kraften i en gemensam politisk vilja bland Europas medborgare. Habermas menar att sedan finansmarknaderna avreglerades 1989/90 så finns det inte längre någon möjlighet att bryta sig ut ur ”kapitalismens universum”, utan bara att försöka tämja den kapitalistiska dynamiken inifrån.
Det största problemet är, enligt Habermas, att politikerna i Europa mest engagerar sig i att bli omvalda i sina hemländer och att det gemensamma Europaprojektet kommer i andra hand.
– Naturligtvis är det de politiska partiernas uppgift att vinna eller behålla regeringsmakten i nationella val. Men i den exceptionella situation vi nu befinner oss räcker det inte att vinna majoriteter genom att snegla på opinionsundersökningar. I det fragmentiserade världssamhället och det splittrade Europa vi står inför är utmaningen att på politisk väg tämja banksektorn som obekymrat rör sig över nationsgränserna. Varje G 20-möte visar att det saknas institutioner för globalt bindande politiska överenskommelser. För att få kontroll över de kedjereaktioner som länkar samman bankerna, euro- och statsskuldkriserna måste vi först städa upp framför vår egen dörr och skapa övernationella politiska handlingsmöjligheter i Europa.
Habermas är också kritisk till att de europeiska stormakterna Tyskland och Frankrike tagit över initiativet i EU på bekostnad av de mindre medlemsländerna. Resultatet blir enligt honom mindre insyn och mindre demokrati inom EU.
– För första gången i Europas historia eftersträvar man en fördjupad integration utan att samtidigt stärka Europaparlamentets ställning. Detta är ett legitimitetsproblem som skapar oro och nya krav på en demokratisering av unionen. Det europeiska enandet kan i dag inte längre bedrivas över huvudet på befolkningen. Släpp i stället lös debatten i ett högljutt och offentligt meningsutbyte, säger han.
Det viktigaste skälet för att – trots allt – bygga vidare på samarbetet inom EU är, enligt Habermas, att det inte finns något alternativ.
– De europeiska staterna är alldeles för små för att kunna hävda sig på den internationella scenen som behärskas av världsmakter som USA, Kina, Ryssland och Brasilien. För att kunna värna det ”gamla” Europas kulturella identitet med dess rika mångfald mot den ekonomiska globaliseringens skoningslöst nivellerande kraft måste vi som européer sluta oss samman i en politisk enhet av samma storleksordning. EU är ett nytt fenomen i världshistorien, på väg mot ett övernationellt och icke-statligt men demokratiskt legitimt samfund. Men här krävs en fortsatt utveckling av den ”medborgerliga solidariteten” i Europa, säger Habermas.