I Expressen (24 februari) försökte Linda Skugge dra uppmärksamheten från Elitlistan genom att berätta att Maria Schottenius också har inflytelserika vänner. Säkert är det så.
Ingen har ifrågsatt att det i medie- och kulturvärlden finns kotterier och grupperingar, precis som inom andra branscher. Under de 20 år jag varit litteraturkritiker har jag förstås lärt känna en rad människor som också arbetar med litteratur. Jag är gift med Stephen Farran-Lee, förläggare på Norstedts, min syster Eva Beckman är kulturjournalist på SVT och bland mina vänner finns folk som jobbar på andra tidningar, på radion eller i förlagsvärlden.
Men just därför är det desto viktigare att hålla rågången bred mot alla situationer där man kan uppfattas som jävig. Att man snarare tar i för mycket än för lite. (Själv recenserar jag över huvud taget inte böcker som kommer på Norstedts.)
Under de senaste tio åren har det vuxit fram en ny halvoffentlighet på nätet där journalister, kändisar och makthavare pratar, trivs, mobbar och skvallrar i slutna sällskap. Det kan säkert, som försvararna säger, vara intressanta diskussionsplatser (eller en "oas av värme och gemenskap", som Jan Söderqvist skev i Expressen, vilket onekligen får en att undra hur han mår). Eller, som andra säger, att listorna är på väg ut. Det spelar ingen roll. Som journalist ska man inte befinna sig där. Speciellt inte om man, som när det gäller Elit, förbinder sig att vara slaviskt lojal mot listan.
Mustafa Cans artikel (DN 22/2) borde leda till en uppdaterad debatt om pressetik. Ju mer upplöst samhället blir mellan privat och offentligt, desto viktigare är det att man följer reglerna.
Så pass på nu så att inte den här chansen till diskussion försvinner. För vad är det som håller på att hända? Jo, precis det som Andreas Ekström beskrev i sin blogg på Sydsvenskan samma morgon som artikeln om Elit-listan publicerades: "Luta er nu tillbaka och se på när en rad makthavare försöker bagatellisera sin kotteribildning. Se hur journalister försöker säga att det inte är så noga att de vet saker som de förbinder sig att inte berätta om, att något så stentråkigt, högdraget och gammaldags som yrkesetik bara är viktigt då det passar. Se hur de försöker förringa detta som de är beredda att gå över lik för att tillhöra."